”Tid efter annan läser man i tidningarna omdömen om vår goda stad. Innan »en främling fara oss stolt förbi», dröjer han sig kvar här några dagar och efter hemkomsten till sitt land igen publicerar han i mer eller mindre ampla loford sina intryck han fått af rikets andra stad. Att dessa uttalanden, då det varit fråga om att karaktärisera Göteborg, utfallit helt olika, är ej att förundra sig öfver. Göteborg har nämligen på senare åren utvecklat sig på en mängd områden. Som handels- och sjöfartsstad står den främst i vårt land, och betraktar man den i kommunalt hänseende, så har den lagt många förbättringar till dem, som förut blifvit gjorda.

Det kan därför för jämförelses skull vara af intresse att taga del af nedanstående skildring, som numera aflidne skriftställaren och politikern Emil Key afgaf till Norra Kalmar läns tidning efter att år 1856 ha gjort ett besök härstädes.

Han skrifver:

»Göteborg kan bäst beskrifvas med besvarande af följande fråga: är Göteborg en stor stad eller ej?

Ser man på den massa af fartyg, den skog af master, som dess hamn omarmar, det lif och den rörelse där råder, de ångbåtar, som dagligen, ja stundligen ila af och an, med hvarje år ökande det nät af kommunikationer, som sammanbinder staden med utlandet och våra inrikes farleder, så är Göteborg onekligen en stor stad; finner man däremot, såsom förhållandet var vid vår ankomst, att ett enda vid Lessö strandat fartyg, låt vara ett mycket stort, kan öfversålla hamn, gator, bryggor, kanaler och människor med bomullsbalar och bomullstappar, flygande omkring i luften som snöflingor, bomull snart sagdt hvart man tog vägen – så är det odisputabelt ännu en liten stad.

Ser man dess »Stora hamngata» med dess palatslika hus, sin börs, sin Gustaf Adolfs staty, sina kanaler, trädplanteringar och bryggor, så är anblicken däraf värkligen stor; betänker man sedemera, att Göteborg äger blott en enda dylik gata, så är det blott ett utkast till vår handelshufvudstad man skådar framför sig.

Besinnar man vidare att Göteborg hade gaslysning före Stockholm, att det uppbyggt värkliga praktbyggnader till arbetarebostäder, får man reda på den gigantiska planen till hamnens utvidgning, till stadens enskilda järnväg, enkom för transporter inom densamma, hvilken skall i bågform så godt som omgifva staden, anslutande sig till den stora Göteborg–Stockholmsbanan; får man höra, hvad jorden kostar i Göteborgs grannskap, ända till 1,000 rdr rgs pr tunnland, troligen näst tobaksjorden vid Åhus i Skåne den dyraste i Sverige, ser man det ena fabriksföretaget organiseras efter det andra med förlagskapitalera  millioner – besinnar man allt detta, tydande på en jättelik fortgående utveckling, så är Göteborg en stor, en mycket stor stad.

Men om den resande en kall och blåsig rägnvädersdag, sjuk och klen anländer till Göteborg, stiger af från ångbåten och ser sig om efter några fortskaffningsmedel, t.ex. någon hyrvagn eller droska, så finner han till sin förtret och missräkning, att någon dylik inrättning till resandes bekvämlighet har Göteborg ej att erbjuda; måste han sedan gå sig trött från hotell till hotell, och hvilka hoteller sedan! Utan att kunna får rum, ofta löpande fara att nödgas tillbringa sin dag eller sin natt på gatan; lyckas han ändtligen att erhålla logis, klär om sig och går ut i affärer eller söka någon bekant och frågar för sådant ändamål efter adresskalendern, så får han det svar: att ingen dylik finnes att en sådan visserligen utgafs för några år sedan, men ej hade afsättning; stannar han nu i bryderi på gatan, oviss om hvilken väg han skall välja, men beslutar sig med djup misströstan att fråga förbigående – lyckliga infall! Då först får han besked på hvart han skall taga vägen – ty hvar och en göteborgare eller åtminstone hvarannan känner gatan och huset, där hvar och en bor.

Främlingen lämnar därför Göteborg med det intryck, att när allt kommer omkring, är Göteborg ändå en småstad. – Men – dröjer han något längre därstädes, besöker han Trädgårdsföreningens park, uppvuxen på några få år som genom ett trollslag; får han reda på hvad som är gjordt för stadens försköning, de planer som hvarje år därför ytterligare uppgöras och – sättas i värkställighet; de allmänt nyttiga företag, de välgörenhetsinrättningar Göteborg hyser – så stannar han åter oviss, antingen han befinner si i en stor stad eller ej.

Summan på texten torde vara: att om Göteborg hvarken kan sägas vara en stor stad eller en liten, så är den dock ofelbart en storartad stad».” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 24 augusti 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta:Utsikt över Stora Hamnkanalen från Lilla torget efter 1817 då den gamla Tullkammaren i hörnet av Norra Hamngatan och Smedjegatan påbyggdes med en tredje våning.