”En stor hop folk kantade i går e.m. vid 2-tiden Västra hamnkanalen midt för Domkyrkan. Med största spänning följde man en kusk som med en lång båtshake trefvade där i vattnet. Allas blickar voro riktade mot båtshaken, och man väntade i hvarje ögonblick att få se något resultat af de räddningsförsök som här tydligtvis förehades. Folkhopen växte och blef nästan hinderlig för trafiken, och många, som uppenbarligen voro på väg hem till middagen med spårvagnarna, stego af och slöto sig till de väntande vid kanalkanterna.

Spänningen tilltog ju oftare kusken drog upp båtshaken utan att något fastnat på den. Alla ansträngningar voro här tydligen förgäfves!

– Där ä’ han! Utropar så en liten parfvel bredvid kusken.

Och där var han värkligen – korken med vidsittande metref som en af de små kanalfiskarna blifvit af med och som kusken så välvilligt försökt rädda. Nu dök han upp ett stycke från draggningsplatsen för att snart åter bli osynlig.

Men när allt folket såg att det barra var fråga om en kork, troppade de hastigt af. Och kusken, som tyckte att han länge nog haft mängdens blickar på sig, gaf efter ännu ett par fåfänga försök räddningsarbetet på båten.” (Ur: Göteborgs-Posten 7 september 1901)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Västra hamnkanalen.