”Den nyligen afslutade täflingen om stadsplan för vissa delar af Göteborg – unegefär från Gibraltar till Lorensberg, Exercisheden och Fattighusån – har lämnat ett mycket vackert resultat.

Det antages visserligen att intet af de inlämnade förslagen till ny stadsplan för ifrågavrande område kommer att helt och hållet antagas. Men några af förslagen äro sådana, att de med lättare ändringar skulle kunna bli goda stadsplaner för de trakter de afse.

Särskilt är detta förhållandet med förste pristagarnas – arkitekten doc. Per O. Hallman, Stockholm, och stadsarkitekten Fredrik Sundbärg, Landskrona – förslag, som äfven af prisnämnden erhöll de vackraste vitsord. Det är af detta förslag vi här ofvan meddela en bild.

De principer, efter hvilka samtliga pristagarna utarbetat sina förslag synas i stort sedt vara lika och – vill man tycka – riktiga.

Då vi ha anledning tro, att framför allt förste pristagarens försla – utarbetat i en relief-modell – kommer att i sina hufvudrag bli grundstommen i den nya stadsplanen, torde det vara af intresse at erfara de grundprinciper, på hvilka förslaget är baseradt. Man erfar härom i hrr Hallmans och Sundbärgs promemoria till förslaget följande:

Af slättlandet har åstranden synts predestinerad för industriella behof och planerats – såsom ock synes af vår bild – i öfverensstämmelse härmed. Äfven har hit förlagts det i bestämmelserna för täflingen begärda utställningsfältet, hvilket både torde få ett tillräckligt centralt samt för järnvägs- och annan trafik lätt tillgängligt läge. Vid behof kan det utvidgas genom det därintill belägna idrottsfältet.

Vid valet af plats för det sistnämda synes man böra taga hänsyn till den redan fullbordade velocipedbanan och Tennispaviljongen, hvilkas eventuella flyttning helt naturligt skulle betinga en stor kostnad.

Planen möjliggör också dessas bibehållande. Men då trafikförhållandena och särskilt kommunikationerna med den nya centralbanestationen skulle vinna på en emancipation från dessa hänsyn så har äfven ett förslag i denna riktning utarbetats.

Exercisheden har synts för dyrbar för att lämnas obebyggd. Vid dess planläggning har tillfällets begagnats att erhålla önskvärda diagonaltrafikleder.

Kungsportsavenyen – pulsådern för kommunikationen mellan inre och yttre staden – bildar utgångspunkten för tvänne diagonalleder: en mot den stora utfartsvägen – Södra vägen – och den andra upp till de nya, högre belägna stadsdelarna.

Den bestämmande synpunkten vid dispositionen af de senare har helt naturligen måst blifva erhållande af goda uppfartsvägar med stigning 1:20 eller därunder. Endast ett fåtal smärre gator utan afsevärd trafikbetydelse ha starkare lutning. För gatutrafiken föreslås trappor och en elevator.

Samtidigt ha bemödanden gått ut på att tillgodose de olika naturförhållanden, sådana dessa erbjudit sig. Så ha de östliga bärgssluttningarna, som genom läge och natur särskilt inbjuda därtill, apterats till villakvarter, medan de västliga hufvudsakligen afsetts för arbetarebostäder.

Hygienens kraft tillgodoses genom fria lägen för husen; skymmande och luftväxlingen hindrande gårdsflyglar ha undvikits. Mellan husen anordnas trädgårdar och lekplaner.

Dessa stadsdelar – Lorensberg och närliggande område – äro synnerligen lämpliga för monumentala byggnader. Några platser tyckas rent af fordra dylika byggnader. Af bilden synes äfven att man ordnat planen härefter; så afslutningen af Avenyen och en af de högre punkterna.

Redan befintliga gator ha i regel lämnats oberörda med en och annan modifikation likväl, som betingats af nyanläggningar, estetiska eller trafikhänsyn. I sistnämda afseende föreslås en genombrytning, hvarigenom en lindrigt stigande uppfartsväg skulle beredas från Haga Kyrkogata till de omedelbart ofvanför liggande bärgen.

För parker har i regel valts redan skogbevuxna och natursköna platser. En sådan är den stora dalsänkan vid Gibraltarängen, hvilken »med hänsyn till dess högst anslående natur» synts böra lämnas, så vidt möjligt, oberörd.

Detta är den andra internationella pristäflan, staden Göteborg anordnat i och för sin stadsplan.

Första gången var år 1864, då det gällde att planlägga stadens utvidgning åt och sammanbindning med Masthugget, Hagorna, nuvarande Gamlestadsförsamlingen och Gullbergs vass.

Då anmälde sig vid täflingstidens utgång 23 täflande. Priserna utgjorde tillsammans 1,500 kr. Intet första pris utdelades. Andra priset bestämdes till 1,000 kr. och för återstoden inköptes tre ritningar.

En hufvudfråga för den beredning – hrr Eduard Melin, C.G. Prytz och August Kobb – som hade denna täflan om hand och som skulle utarbeta stadsplanen – ingen af täflingsritningarna ansågs då som nu i sin helhet förordas som plan för stadens utvidgning – var, huruvida Gullbergsvassen borde förses med kanaler. Kommiterade förordade dylika kanaler. Häremot ingaf dåvarande öfveringeniör kapten J.G. Richert en längre skrifvelse och förordade i stället utvidgning af kajen västerut ända till Nya varfvet.

Den stadsplan, som då uppgjordes och af stadsfullmäktige antogs, har i stort sedt följts ända till våra dagar.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 30 november 1901)

Kartan i sidhuvudet och nedan är hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 30 november 1901.