”Från Fiskebäckskil skrifves till Göteborgs Aftonblad: Sillen är här! Gick som en löpeld förliden fredag ett rykte här i trakten. – ”Sillen är här” ”Vargarne” och ”Åbackarne” – vadlagens namn skola nu en gång för alla slutas på arne! – ”ha kast Storsill”, påstod man och man talade t.o.m. om större mängder”. Det vardt i en hast ett helt annat lif i våra präktiga fiskare. Man lösgjorde båtar, sträckte segel eller rodde ut till fångstplatserna, för att öfvertyga sig om sanningen af ryktet, men väl ditkomen, fick man reda på verkliga förhållandet. Det kändes som ett slag i ansiktet, modet sjönk något hos våra fiskare – förhoppningarna hade ju i en has grusats! – men man tröstade sig dock därmed, att ”det ändå var sill”. Och småsill är ej att förakta i dessa sillbrist-tider. Nej, må hon riktigt stöta till! Hon hälsas hjärtligt välkommen af vår skärgårdsbefolkning!

Emellertid utgjorde de båda ofvannämnda vadlagens fångst omkring 100 fjärdingar s.k. loddsill, som såldes till 2 kronor lådan – hvarja låda rymmer, som kändt, omkring 4 fjärdingar. På det ej långt härifrån lliggande fiskeläget Stockvik fångades däremot vid samma tillfälle af ett enda vadlag en ”kåg” sill – omkring 110 fjärdingar. Äfven denna fångst bestod uteslutande af loddsill.

Fortfar det milda vädret i förening med sydliga och vestliga vindar, hoppas våra fiskare på ett godt småsillfiske här i trakten. Att det är mer än välkommet, behöfver väl knappast nämnas.

Ske alltså!” (Ur Göteborgs Aftonblad 8 januari 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: Sillfiske vid Fjällbacka i april 1894.