”Älftrafiken är nu till följd af de svåra ishindren alldeles stängd. Lilla Edets isbrytare ”Zevs” och ”Bore”, som föra laster för pappersbrukets räkning till Göteborg, forfara natruligtvis att gå sina turer, och bråka sönder isen, till stort men för samtrafiken mellan de skilda sidorna af älven. Hade så icke skett, vore älfven redan körbar, men nu får man ha mycket besvär för att komma öfver, skrifves till Göteborgs-Posten. Man utlägger nämligen å de ställen, som mera trafikeras, landgångar öfver själfva rännan, och så får man bära och draga frakterna öfver för att sedan fortskaffa dem med skjuts till närmaste järnvägsstation eller bestämmelseort. Så sker bl.a. med bolaget ”Direkts” mjölk. Det blir både mödosamt och kostsamt innan mjölken kommer till Nygårds järnvägsstation f.v.b. till Göteborg. Inlands pappersbruk, som icke äger tillgång på isbrytare, fraktar nu sitt papper pr båt till Haneström, dit älfven är öppen, hvarifrån det sedan köres den milslånga vägen till ofvan nämda järnvägsstation. Härigenom förskaffar sig bönderna i kringliggande socknar en mången gång välbehöflig biförtjänst. Det är – slutar vår meddelare – mer än förunderligt att man icke göra allvar med byggandet af järnväg från Lilla Edet till Bärgslagsbanan. Komme banan till stånd, sluppe man ju, som nu, vara beroende af väder och vind.” (Ur: Göteborgs-Posten 17 februari 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: Fartyg på Göta älv (ångbåtar, lastfartyg).