”Ej mindre fin sex större ocb mindre eldsvådor utbröt natten till i går i olika delar af staden. Strax efter kl. tre på natten allarmerades brandkåren första gången. Det var i Gamla åkeristallarne som bekant belägna norr om Börjessons bryggeri och mellan Statens järnvägsstation och Odinsgatan — som det härjande elementet rasade. Den gamla trälängan, ett par hundra meter lång och byggd i vinkel, tillhörde staden och utarrenderades till hr Aug. Andersson, som i sin tur uthyrde stallrum till olika åkare och andra hästegare.

Elden hade på en gång varsnats af flera personer, såväl poliser som civila, hvilka efter att ha allarmerat brandkåren skyndade till brandstället och jämte det snart anländande brandmanskapet grepo sig an med räddandet af de i stallarne inrymda hästarne — omkring ett 6O-tal.

Lågorna hade redan gripit omkring sig mod våldsam kraft och någon utsikt att berga det antända stallkomplexet fanns icke. Dörrarne brötos emellertid upp och med raska tag löstes hästarne ur sina spiltor samt fördes ut på gården och gatan. I ändarna på byggnaden, dit elden ännu ej hunnit, mötte det inga svårigheter att få ut djuren. Men ju närmare man kom stallrummen åt midten till och ju mer elden med sin rasande hastighet bredde ut sig, desto svårare var det att komma de arma hästarne till hjälp. Ett vackert räddningsarbete utfördes emellertid af de oförskräckta poliserna och brandkarlarne. Af de förra fingo flera sina kläder uppbrända eller , blefvo kännbart svedda. En brandkarl blef äfven rätt svårt bränd.

De innestängda hästarnes lidanden voro naturligtvis förfärliga. Ohyggliga vrålande och kvidanden hördes från de till undergång dömda djuren, hvilka stampade våldsamt i sina spiltor. Hästar, i hvilka elden redan fattat tag, leddes ut, öfverspolades med väften och bortfördes. En del måste släppas lösa och drifvas bort från lågorna, i hvilka de åter ville störta sig in, andra kunde bortledas. Ett stackars djur hade fått ögonen förbrända och rusade blindt omkring samt måste så fort sig göra lät nedslaktas. 37 hästar fick man ut ur stallarne. Dessa fördes till Drottningtorget och sedan därifrån till stallar på olika ställen i staden. Hos hyrverksbolaget voro i går 12 af dem inhysta. En del fingo stallrum dels i Prippska bryggeriet, dels i Cirkusstallet.

På otroligt kort tid lades emellertid den södra stallbyggnaden i aska. Däremot lyckades brandkåren hejda lågorna innan de hunnit förtära hela den del af längan som gick parallellt med järnvägen, och detta i trots af att den ganska vinden låg åt detta håll. Här voro inrymda 15 hästar, tillhöriga postköraren Wennergren, och hvilka således alla räddades. Näst intill hade charkuterihandlanden O. Lundgren och kajåkaren Larsson hvar sin häst, som båda blefvo räddade, hvaremot en åkaren Sven Andersson tillhörig häst blef lågornas rof.

Bland hästegarne gjorde åkaren Axel Johansson den största förlusten. Han mistade icke mindre än 12 hästar, hvilka visserligen voro försäkrade för 6,000 kr., men värda mera. Förlust gjorde också åkeriegaren Axel Bergman för hvilken fyra hästar innebrände, hvilka voro asurerade till 2,000 kr. För ett af djuren hade han föregående afton bjudits 650 kr.

Vidare innebrändes två hästar för åkaren M. Olsson. De voro ej försäkrade, och då de utgjorde hela hans egendom, är han mer än någon annan af de brandskadade att beklaga. Hästslaktaren S. Samuelsson förlorade en af sina två hästar. Den var olycksfallförsäkrad, men egaren lär ej utfå någon ersättning, då olyckan skedde genom brand. Ytterligare en häst, tillhörig landtbrukaren Hans Petersson i Hästevik å Hisingen, blef offer för elden. Hästen, som var inköpt af hr Pettersson för ett par dagar sedan och insatt i stallet för att med första afhemtas. blef svårt bränd i hufvudet och utefter ryggen och måste, efter att ha förts till Postgatan, nedslaktas. Den var ej försäkrad.

Inalles innebrändes således 21 hästar. Därjämte fick en i stallarne insatt ko, tillhörig landtbrukaren Johannes Abrahamson å Orust, sätta till lifvet.

En hel del kärror, redskap och dylikt, stående dels utanför den brinnande byggnaden, dels inne i densamma, brände upp. Ett betydande parti hö blef också lågornas rof. De fleste hästegarne hade just på lördagen förstärkt sitt fourageförråd.

Utom stallarne nedbrann ett mindre magasin, inrymmande papper, tillhörigt firman John Lvon & Co. Den skada, som härigenom vållades, uppskattas till 9- à 10,000 kr. Papperet var försäkradt iImperial.

Tätt intill på flera sidor om stallarne ligga boningshus och andra byggnader af trä. Det såg flere gånger mycket hotande nt för dessa. I en gafvel på ett af boningshusen fattade lågorna flera gånger, men genom energiska ansträngningar lyckades man hindra dem att få fast fot. En smedja var likaledes antänd utan att dock taga någon skada. I ett af boningshusen flyttade man undan kläder och husgeråd af fruktan för eldfaran.

På järnvägsspåret å norra sidan voro flera vagnar  i fara att antändas. En järnvägsman skyndade emellertid ned till lokomotivstallarne och fick med sig ett lokomotiv, som drog undan de för elde utsatta vagnarne.

Vid 6-tiden i går på morgonen var all fara för de närbelägna byggnaderna öfverstånden och elden begränsad. Brandmanskapet hade dock ännu ett styft arbete med eftersläckningen och begaf sig från platsen först vid half 7-tiden, kvarlemnande några man som vakt.

Å landeriet Gullbergsvass, beläget omkring 400 meter öster om de nämnda stallarne och arrenderadt af hr A. G. Gullander, fick en ladugårdskarl, som hade sin bostad i ladugården, vid half 4-tiden se ett förfärligt sken i fönstren. Han skyndade till den mellan ladugården och manbyggnaden belägna rättarebostaden, där rättaren Vallin och kusken Lundberg bodde, och väckte dem. Därefter sprang han till det närbelägna boningshuset för att väcka arrendatorn af landeriet. Hr Gullander fick först se branden i åkeristallarne och trodde att det var därifrån skenet kom. Men då han öppnade dörren till ett rum åt nordsidan möttes han af eldskenet från sina egna brinnande byggnader.

Nu var ej annat att göra än att först och främst sätta människorna i säkerhet. Att kläda sig fullständigt var ej att täcka på. Man fick kasta på sig det nödvändigaste, och medlemmar af hr Gullanders familj liksom rättarens måste till att börja med söka skydd i portgången till ett hus vid Odinsgatan till dess man närmare hunnit ordna för dem.

Den stora ladugårdslängan bestod af lada, loge och still åt södra sidan och åt norr af kreatursladngård. Dessutom lågo här vagnbod, magasinsbyggnad och mindre uthus. Samtliga byggnaderna tillhörde br Gullander, medan staden som bekant eger jorden.

När ladugårdskarlen återkom ut ur boningshuset brann hela ladugården. Det föreföll honom som om lågorna först angripit södra sidan och därifrån spridt sig vidare. Hans första åtgärd blef att leda ut hästar. Två voro af en händelse borta olycksnatten. Det brann i ströet under den ena hästen, när ladugårdskarlen skulle leda ut den. Hästarne fördes nedåt gärdet, där de fingo stå ett par timmar, hvarefter de insattes i ett öster om brandstället beläget skjul som blifvit skonadt af elden.

I den norra ladugårdslängan stodo 11 kor och 4 oxar, hvarjämte 9 slaktdjur där voro inställda. Korna och oxarue tillhörde hr Gullander och de öfriga djuren slaktarne Edvard Olsson och Johan Eliasson i Bergum. En af slaktoxarne lyckades slita sig lös och sprang ut ur ladugården i riktning mot skansen Lejonet. Han infångades i går morse och nedslaktades. De andra kreaturen däremot stodo ej till att rädda. Hr Gullander gjorde visserligen ett försök att lösa en ko, men bränder föllo ned på honom och han måste skyndsamt sätta sig själf i säkerhet. I ruinerna efter ladugårdsbyggnaden kunde man i går se de halft förkolnade boskapskropparne ligga sida vid sida bundna i sina hås. En dragare synes dock ha slitit sig lös, men fallit ned på stallgången och ljudit döden.

Hvad som gaf riklig näring åt elden var, utom det torra virket i byggnaderna, den mängd hö, som förvarades där och hvilken också föranledde det täta gnistregnet.

En hel del maskiner blefvo också förstörda genom branden. Bl. a. maskiner funnos där ångtröskverk, hackelsemaskinen, sädesharpa, höpress, en radsånings- maskin, en lokomobil etc., hvarjämte funnos maskindelar, tillhörande ingeniör Brunius. Alla maskinerna äro endast högar af skrot, utom lokomobilen, som ännu står på sin plats, fastän naturligtvis alldeles obrukbar.

Det lilla bus, där rätttaren och kusken bodde, kunde endast delvis räddas. Taket störtade in och all inredning och alla inventarier, utom en säng och en spegel, blefvo lågornas rof.

Stora boningshuset ligger icke synnerligen långt från rättarebostaden, och man började, när faran för antändning af äfven förutnämnda hus syntes öfverhängande, utrymma detsamma. Emellertid behöfde man ej ens rikta en stråle på detta hus, hvilket skyddades af en del mellan detsamma och öfriga byggnaderna stående träd. Under detta “bergningsarbete“ begingos en del småstölder. Bland folk, som tjänstvilligt hjälpte till att bära ut möbler, voro också en del individer, som under den allmänna villervallan sökte lägga sig till med ett och annat. Åtskilliga saker ha också kommit hort. Bl. a. högg någon en plånbok, som låg på ett bord, men plånboken var lyckligtvis tom.

Flera antändningar egde rum på grund af det gnistregn, som yrde för vinden. Just som man höll på med släckningsarbetet i det lilla boningshuset, ropades det att ett större träskjul, tillhörigt statens järnvägar och beläget några hundra meter från eldhärden, fattat eld. Några personer höggo in på elden, som brann i taket på ett par ställen. Snart flammade det emellertid upp rundt omkring i kolstybb, staket och trätrafvar. En slang lades i hast ut och man lyckades afvärja faran i tid.

En större rishög, belägen utmed Odinsgatan, antändes samtidigt med att det brann på de andra ställena. Huruvida denna antändts af gnistor eller om eld äfven där anlagts kan ej afgöras.

För eldens bekämpande fanns intet annat vatten att tillgå än det som kunde tagas från vattenposten på Odinsgatan. Landeriets egen vattenledning hade rostat igen och under ett halft års tid hade man måst köra vatten. Slangarne hade först lagts öfver järnvägsskenorna, men då ett tåg skulle passera redan kl. 5 f. m. fick man gräfva sig fram under skenläggningen.

Efter ett par timmars arbete var all fara öfver. Hela det stora ekonomibyggnadskomplexet var då jämnadt med jorden.

Under tiden hade emellertid ännu flera eldsvådor utbrutit på olika ställen. Kl. 6 observerades i huset nr 3 och 5 Kronhusgatan, som tillhör landtbrukaren A. Bergqvist, att eld uppstått i källargången utanför en handl. Johannes Thorsson förhyrd vedkällare. Elden släcktes af ett par poliskonstaplar, innan den hunnit göra annan skada än att en brädvägg upporändes.

Något öfver half 7-tiden allarmerades ännu en eldsvåda. I huset nr 36 Köp-mansgatan var stor fara å färdo, hette det. Från brandställena å Gullbergsvass hade omedelbart förut en mindre afdelning släckningsmanskap återkommit och denna fick nu rycka ut på nytt, och äfven från hufvudstationen utsändes manskap —10 man af reserven — samt spruta och stege.

I nämnda bus, tillhörigt handl. J. A. Nilsson, hade eld uppstått i en förstuga i undra botten i. gårdsbyggnaden, som är af sten och i två våningar, inne i en skrubb, hvari förvarades ved. Därifrån spred den sig mycket hastigt, fattade i dörren till ett bredvidliggande rum, där bl. a. ett större fotogénkärl förvarades, angrep taket och trossbottnen till andra våningen och var på god väg att sprida sig dit, då vattenstrålarne, dock först efter en timmas styft arbete, släckte lågorna.

Intill eldhärden fanns fullt upp med lätt antändara ämnen. På ena sidan har hr O. Roempke sin påsfabrik, i andra våningen har boktryckaren W. Zachrisson upplag af papper. Lyckligtvis hunno aldrig lågorna så långt.

Detta olyckstillbud observerades af en ren slump. En i gården boende kvinna iakttog, där hon på morgonen låg i sin säng, att ett fönsterförhänge plötsligt föll ner. Hon gick upp för att bringa det på sin plats igen. Då hon härvid kände brandrök gick hon ut i köket och då röken här var ännu skarpare spejade hon nedåt gården och gjorde upptäckten.

Vid half 8-tiden kom en minderårig gosse vid namn Knut Torhald Svensson inspringande å brandstationen å Gustaf Adolfs torg och förkunnade med andan i halsen, att det brann i huset nr 7 Postgatan, tillhörigt plåtslagaren B. Olsson. Från hufvndstationen utsändes bl. a. ett par män å velociped till platsen. Äfven här brann det i en källargång. Elden, som redan fått fast fot bland tomlådor o. dyl., släcktes af brandkåren, innan annan skada inträffat, än att tak och dörr till en källarskrubb kolades.

Och i samma vefva uppflammade i ett trävaruupplag vid Trollhättegatan en blossande eld, som man dock lyckades släcka utan brandkårens hjälp.

Stora människomassor voro under hela brandnatten och hela dagen i går samlade vid de olika brandställena, af hvilka de två förnämsta företedde i hög grad sorgliga bilder af förödelsens styggelse. De halft förbrända djurkropparne lågo där i rader på sina dödsplatser, en del i förvridna ställningar, bärande vittne om den förfärliga dödskamp de lidit. Och rundt omkring förkolnade rester af byggnaden och redskap. En obehaglig doft af brändt kött bidrog att än ytterligare markera taflans dysterhet.

De förhållanden, under hvilka de olika eldsvådorna uppkommo, synas oförtydbart visa, att mordbrand här föreligger och att samma person anlagt elden å samtliga ofvan omtalade ställen. Planen var väl utarbetad, och hade det gått så, som gärningsmannen tvifvelsutan beräknat, så kunde en stor del af Nordstaden strukit med. Redan under det eldsvådorna pågingo tog detektiva polisen i tu med efterspaningarna. Flera personer anhöllos och förhördes, men släpptes åter, då de kunde visa sitt alibi. Mot en af de anhållne förekom emellertid sådana omständigheter, att polisen ansåg sig böra taga honom förvar, och att döma af hvad som redan är konstateradt beträffande honom torde intet tvifvel råda om, att man har mordbrännaren fast.

Den anhållne heter Gustaf Sigfrid Sixtus Svensson Landen och är född d. 6 aug. 1880 i Göteborg. Han vistades i hemmet tills han var 11 år, då han intogs å åkerbrukskolonien Hall, där han vistades under sex år och konfirmerades. Sedermera innehade han dels tjänst som dräng och dels handtlangararbete, tills han 1 nov. 1898 tog värfning vid Första Göta artilleriregemente, hvarifrån han rymde fyra eller fem gånger, senast den 27 januari 1899. Han är straffad for andra resan stöld. På senare tiden lär han ha fört en ganska beklaglig tillvaro. Något arbete har han ej haft, och nätterna brukade han tillbringa å Frälsningsarméns härherge.

Kl. 7,20 allarmerades, såsom ofvan uppgifvits, att eld utbrutit i huset n:r 7 vid Postgatan. Polisen hörde då efter i nämnda hus och fick heskrifning på en person, som varit inne i gården ungefär vid tiden för eldens uppkomst. De spaningar, som ledde till det resultatet, att Landén i går e. m. kl. 4 anhölls.

Efter hvad man sedan kommit underfund med, har han varit sedd vid eldsvådorna å åkeristallarne och Gullbergsvass; uppehållit sig å Köpmansgatan när elden utbröt härstädes; varit inne på gården till huset nr 7 Postgatan strax innan eld där varsnades; kl. 5, då eld utbröt å nr 5 och 7 vid Kronhusgatan, passerat nämnda gata; samtalat med flera personer på olika platser om eldsvådan och därunder förefallit något besynnerlig; hotat den gosse, som rapporterade elden vid Postgatan, o. s. v.

Landén. hade kl. 1 på natten å Olskrokstorget skilts från sin broder. Han var därvid berusad och innehade en brännvinsliter. Till brodern hade han sagt,att han ämnade ligga i en lada under återstoden af natten. Vid anhållandet innehade han en tändstickslåda innehållande ett tjog tändstickor.

Såsom haraf framgår tyder allt på, att det är den verklige gärningsmannen man här fått tag i. Några medbrottslingar synes han ej ha haft. Möjligen är han ej heller främmande för åtminstone ett par af de eldsvådetillbud, som yppade sig 1 april.

Till sitt yttre är han af medelstorlek, mörk, med långt ovårdadt hår och kraftig skäggstubb. Det ligger något vildt och obehagligt hos honom, som icke är egnadt att mildra det motbjudande intryck man måste få af en person, som af allt att döma varit den medvetna orsaken till så många stackars djurs oförskylda lidanden.

Landén förnekar emellertid all delaktighet i eller kännedom om mordbrandsanläggningarna. Polisundersökningarna pågå.

De brunna byggnaderna voro försäkrade. Åkeristallarna i sin helhet voro assurerade i “Svea” för 33,300 kr., däråf den uppbrunna längan — några smärre skador oberäknade — för 12,500 kr. De på landeriet Gullbergsvass uppförda byggnaderna samt kreaturen och öfrig lösegendom voro försäkrade i North British Mercantile för sammanlagdt 54,000 kr. Den af branden uppkomna skadan anslås till 38- k 40,000 kr. Foder och spannmål i stor mängd samt all landtbruks- och körredskap blefvo lågornas rof. Rättaren hade sitt bohag försäkradt i ofvannämnda holag för 1,000 kr.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 14 april 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Brandkåren rycker ut, 1902-1903.