”Solen gassar dagen lång från molnfritt fäste och värmen stiger med ett par grader för hvar dag. Träden ha fått brådt om att skjuta knoppar, som nu endast längta efter litet uppfriskande vårrägn för att riktigt svälla ut och spricka. Man kan inte längre misstaga sig på att våren tar sin sak på allvar.

I alléerna spännas nya ståltrådslinor ut längs gräsmattorna för att skydda den spriande grönskan, och såningsmännen ha tagit fatt med sitt arbete för att här och hvar bättra på naturen. Inte häller i år har man glömt bort Brunnsparken med denna nyodlingsflit och inte häller i år har man glömt sätta ”hundgubben” dit – han syntes där första gången i går – som en vaksam Cerberus att med sin piska hålla räfst med Tommy, Max och de andra små väluppfostrade vovvarne, som fått lära sig att hålla sig på mattan, men som nu få göra en annan bitter erfarenhet. Men Tommy, Max och de andra veta att skicka sig och ställ inte till några onyttiga demonstrationer, utan kila sin väg för att åter vara tillbaka om fem sekunder. Lifvet är en strid, säger hundgubben.

Sofforna, som fraicha och nymålade ställs ut i Brunnsparken, se så inbjudande ut. Slå dig ned, trötte spårvägstrafikant, medan du väntar på nästa vagn. Du väljer nog icke den som först drager förbi. En sådan här vacker dag far du ej direkt till dina kvafva iden, utan gör först en liten afstickare till Slottsskogen. Där ute ligger sol, äkta vårsol, öfver ängar och lundar och ljumma fläktar jaga missmodet bort. Där ute råder ock nu lif och brådska för att ställa allt till rätta för våren. Dammarne ha sprängt sina isbojor och i stället simma svanarne kring för att få se sin tribut af tidiga friluftsgäster i Vinterpaviljongen. På gräsmattorna och gångarne synas stora arbetslag sysselsatta med att röja undan spåren efter vinterns omilda framfart bland trädgrenar och backar. Senast den 1 maj skall allt vara klart.” (Ur: Göteborgs-Posten 17 april 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Brunnsparken omkring år 1900.