”Gynnade af ett härligt vårväder med ljumma vindar och strålande sol försiggingo landet rundt i går stora rösträttsdemonstrationer. Det var de första i den serie påtryckningsåtgärder, som socialdemokraternas kongress påbjudit. Med ett undantag när synes allt ha förlupit lugnt och stilla.

I Göteborg ägde demonstrationen rum å Heden. Kring en rödt klädd talarestol samlade sig här en folkmassa, som vid mötets början kunde räknas i tusental. Sedan ett par musiknummer spelats trädde arbetarekommunens ordförande, hr Lindholm, inför menigheten, hälsande den välkommen och utvecklade rösträttsfrågan i vårt land tills dato. Att klargöra huru man skulle bringa sig ur den försumpning, hvari spörsmålet kommit blef andre talarens, redaktör A.C. Lindblad, uppgift. Han redogorde härvid närmare för den taktik, som ”arbetarnes parlament” påbjudit: demonstrationernas och i värsta fall storsträjkens. Numera kräfdes sålunda mera än ord. Må svenske arbetaren visa sig mäktig af detta mera: handling, ja offer om så skulle kräfvas. Må den göra det ej blott för sin egen skull utan äfven för hela samhällets, fosterlandets!

Båda anförandena, som gång på gång lönades med bifall, utmärktes af en anmärkningsvärd sans. Till och med utfallen mot de eländiga liberalerna voro ovanligt beherskade. Visserligen ställde hr Lindholm vid ett tillfälle hela liberala partiet till ansvar för, hvad ett fåtal af dess medlemmar gjort, men detta förutsätta vi vara en oafsiktlig felsägning. Hr Lindholm plägar ju alltid uppträda under ansvarskänsla och skulle bestämdt icke inför tusenden vilja göra gällande en sak, som han vet vara oriktig, för att begagna ett lamt uttryck.

Mötets upplösning skedde under största lugn. Ingen enda polis uppträdde på demonstrationsplatsen.” (Ur: Göteborgs-Posten 21 april 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Heden sedd mot nordväst, med Dicksonska villan och Exercishuset i fonden. Bilden skulle möjligen kunna visa en demonstration från arbetarrörelsen.