”Det är en stor glädje för Göteborgs invånare alla årstiden, men i synnerhet våren och sommaren, att lustvandra i de vackra promenaderna och att då och då ställa sina steg till Slottsskogens härliga park. Men därunder beröres man ofta obehagligt af den vanvård, att icke säga förstörelselusta, som af många visas mot dessa stadens dyrbara anläggningar. Man afbryter tanklöst kvistar, blad och blommor, man tager oförsynt väg öfver gräsmattorna, där de anlagda gångarna icke öfverensstämma med hvad tillfällets bekvämligheter bjuder, och hafva barnen ej annat att roa sig med, spatsera de balanserande på de små stolparne, som omgifva gräset och nedtrampa eller sönderbryta af rent okynne den mellan dem spända ståltråden.

Dessa sorgliga förhållanden kunna icke hafva sin grund i annat än okunnighet och tanklöshet, hvaremot man icke har annat medel än undervisning. Må lärare och lärarinnor inplantera i ungdomen begreppet om plikt och vårda samhällsegendomen. Det man själf eger har man ju i viss mån rätt att behandla efter behag, ehuru ju äfven där moraliskt ansvar följer på ett afsiktligt dåligt bruk eller förstörelse. Men det man eger gemensamt med andra, den samhälleliga egendomen, den har man icke utan samhällets tillstånd rätt att förstöre.

Det skulle ock vara godt, om hvar samhällsmedlem hade så mycken känsla och tanke för den gemensamma egendomen, att ett oskick, där det framträdde, befriades genom tillsägelse till den felande. Närmast åligger detta ju polisen att hålla en sådan uppsikt.

Det här framställda är intet nytt, men möjligen kan påminnelsen om det nu i vårbrytningens tid, då allt ordnas för den stundande sommaren, leda till det önskade resultatet: en bättre vård från allmänhetens sida om våra parker och planteringar.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 8 maj 1890)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Två herrar i halmhatt på promenad i Slottsskogen, inget tyder på att dessa herrar ägnade sig åt att förstöra Slottsskogen!