”Alltsedan i går natt blåser en fruktansvärd västanstorm i våra trakter. Söndagens rägnskurar lämnade då rum för en förhärjande orkan, hvars make man sällan sett vid denna tid på året. Hela gårdagen liknade för öfrigt mer en veritabel höstdag än en högsommardag. Öfverallt, där stormen dragit fram, har den anställt större eller mindre förödelse.

Stadens parker och planteringar ha blifvit illa åtgångna. Vid Nya allén, midt emot Arbetareföreningen, knäcktes ena hufvudstammen på en alm och måste afsågas. På många af träden afbrötos såväl större som smärre grenar och de väldiga högar, som här och där upplagts, buro ett vältaligt vittne om stormens framfart. I Vasaallén, strax invid avenyen, har ett almträd brutit bätte ’armarna’ och i Kungsparken nära musikpaviljongen blåste ett kastanjeträd af på midten. Utanför Folkets hus knäcktes ett större lindträd och vid Fattighusån, midt för Trädgårdsföreningen, skattade en af de ståtliga pilarne åt förgängelsen. Äfven i Slottsskogen sköflades svårliga både träd och planteringar vid den rasande västans framfart. På gräsmattor och gångar i våra parker lågo massor af nedblåsta grenar, medan löfven hvirflade omkring i skön harmoni med det älskliga makadam-dammet.

Vid hamnen var det just icke trefligt under gårdagen. Vattnet prässades af stormen med våldsam kraft upp mot kajen, då och då slungades väldiga vattenmassor öfver land och på förmiddagen rådde så högt vattenstånd, att de små ångsluparnes brygga täcktes af ett tunt vattenlager. Några smärre missöden inträffade under dagens lopp. Då ångaren ’Fiona’ skulle förtöja vid kajen, lcykades man ej genast få fast akterändan och ångaren dref därför ned på skärgårdsbåten ’Vira’ hvarvid toppen på ’Viras’ mast afbröts och föll ned bland passagerarne af hvilka lyckligtvis ingen skadades.

Hullbåten inkom i går, med anledning af den pådrifvande stormen, flera timmar tidigare än vanligt. Skärgårdsbåtarna – utom Säröbåten – gingo sina ordinarie turer, likaså de små ångsluparna, hvilka dock flera gånger måste vända för att länsa undan för vinden. Ute i Sillesund gingo sjöar så höga att man sälla sett deras like på denna trade. På Älfsborgsfjorden hade i går kväll fem segelfartyg och flera ångbåtar sökt skydd undan den rasande stormen. Några sjöolyckor ha i öfrigt ännu ej afhörts.

Telefon- och telegraflinierna ha gifvetvis ej lämnats oberörda vid orkanens vilda framfart. Telefonledningarna ha på flera ställen skadats och särskildt Kristianialinien har blifvit illa åtgången. Än värre däran voro dock telegrafledningarna, på hvilka oregelbundenheter uppstod lite hvarstans. Svårast utsatt voro Västkustlinien och Stockholmslinien.

En arbetare skadades svårt vid en af blåsten vållad olycka i går f.m. å den obebyggda tomten i hörnet af Värmlands- och 4:e Långgatorna. Arbetaren, hvars namn var Johannes Olausson, var sysselsatt med stenhuggning, då blåsten ryckte loss från en af de i närheten växande popplarne en större gren, som i fallet mot marken träffade Olausson. Han erhöll härvid ett större krossår i hufvudet och måste i sanslöst tillstånd föras till Sahlgrenska sjukhuset, där han nu vårdas.

Turisterna och stormen.

Passagerarne å den stora engelska turistångaren ’Argonaut’, som hitkommit från Marstrand och ankrat på Älfsborgsfjorden, hade som förut nämts, för afsikt att i går företaga en färd till Trollhättan. Den häftiga stormen blef emellertid ett streck i räkningen. Turisterna kunde på grund af densamma ej begifva sig i land utan måste stanna ombord och ångaren fortsatte, utan att dess passagerare fått se mer än skymten af vår stad, sin resa till Köpenhamn.” (Ur: Göteborgs-Posten 29 juli 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Kungparken och Vasabron.