”Den första doktorsdisputationen vid Göteborgs högskola ägde rum i går förmiddag, då fil. licentiaten Adolf Wallerius offentligen försvarade sin gradualafhandling, ”Platon mot Protagoras och sensualismen”.

En rätt ansenlig mängd åhörare hade infunnit sig för att öfvervaka disputationsakten. Bland de närvarande märktes, förutom Högskolans rektor och lärarekår, examenskommissionens ordförande, professor Esaias Tegnér, biskop Rodhe och en del af stadens prästerskap.

Som opponent å lärarerådets vägnar fungerade docenten Efraim Liljeqvist, som under ett par timmar ägnade afhandlingen en ingående granskning. Som extra opponent uppträdde professor Vitalis Norström, som först framställde en del mindre anmärkningar, men därefter öfvergick till att i ampla ordalag komplimentera lic. Wallerius för hans arbete. Detsamma vittnade nämligen om en hög grad af kritisk mognad, vetenskaplig själfständighet och skarpsinne och voro ej blott att betrakta som ett vanligt lärdomsprof, utan vore ett vetenskapligt arbete, som den, som sysslade med dithörande frågor, ej gärna borde försumma att taga kännedom om.

Efter professor Norström uppträdde andre opponenten, fil. lic Oskar Svedberg, som dock på grund af den långt framskridna tiden, efter en kort stund öfverlämnade ordet åt tredjeopponenten, hvilken som bekant, enligt gammal akademisk sed, har till sin hufvudsakliga uppgift att vara rolighetsminister. Denna roll hade fil. kand. Hjalmar Haralds åtagit sig.

Tredje opponenten fann det bl.a. betänkligt att förf., som ju annars vore en stadgad karl, kunde anföra som auktoritet en så radikal filosof som Platon, hvilken t.ex. i äktenskapsfrågan uppenbarligen var starkt påvärkad af Ellen Key. Förf. hade af två föregående opponenter fått beröm för sin ’kritiska skärpa’, men tredje opponenten undrade, om det vore så mycket bevändt med den saken, ty om man skulle vara riktigt konsekvent och drifva kritiken till sin spets, borde man ju först och främst sätta i fråga om Platon värkligen existerat.

Förf.: – Då kanske jag först får be opponenten anföra några bevis för att han inte existerat.

– Det vore alls inte svårt, förklarade opponenten, men tyvärr tilläte tiden honom inte att ingå på några närmare argumentering. Ett uttryck hade opponenten särskildt fäst sig vid, och det var ’den sjuke Sokrates’ kunde nämligen betraktas som helhet endast om han led af någon s.k. ’medicinsk’ sjukdom, men däremot icke om han t.ex. varit ute för någon järnvägsolycka eller blifvit blesserad i någon ateniensisk bagaresträjk. Inte häller kunde opponenten förstå, hvarför det förekom så många grekiska citat i afhandlingen. Grekiska voro så gammalmodigt. Hvarför kunde förf. inte lika gärna använda ett modernt språk, t.ex. ryskan, som var precis lika svårbegripligt som grekiskan?

I denna stil pågick meningsutbytet en stund under stor munterhet från publiken.

Efter aktens slut hölls lärarerådssammanträde, hvarvid licentiat Wallerius tillerkändes betyget ’med utmärkt beröm godkänd’ både å afhandlingen och å försvaret af densamma.” (Ur: Göteborgs-Posten 16 september 1902)

Bilden i sidhuvudet är omslaget till Wallerius avhandling från 1902. Vill du läsa hela avhandlingen finns den tillgänglig i fulltext via Göteborgs universitetsbibliotek.