”Gustaf Adolfsdagen i dag bjuder just icke på något kungsväder. Blåsten hviner om knutarna, termometern håller sig strax ofvan nollpunkten och solen har trots aktningsvärda ansträngningar icke lyckats genombryta molen.

Men allt detta till trots har dagen bibehållit sin traditionella, högtidliga prägel, värdig det stora minnet. Hela staden är flaggprydd, likaså hamnens fartyg, och det ligger feststämning i luften.

Framåt 12-tiden började massor af folk strömma till Gustaf Adolfs torg, där de sedvanliga arrangementen vidtagits kring hjältekonungens staty, och vid högtidlighetens början var det nästan ’fullt hus’ på torget. Just som 12-slaget i Kristine tornur förklingat, uppstämde den på estraden framför statyn placerade musikkåren (från Första Göta) ’Hjältar som bedjen’, hvarpå följde ’Du gamla, du friska’ och ’Hör oss Svea’.

Nu uppmarscherade seminaristerna, med sin fana i teten, på torget. Musikkåren utförde vidare ’Vår Gud är oss en väldig borg’, ’Kungssången’, ’Finska rytteriets marsch’, ’Björneborgarnes marsch’ etc. Under tiden anlände Realläroverkets, Latinläroverkets och de lägre allm. läroverkens elever under resp. fanor och i nu nämnd ordning.

Estraden beträddes nu af Latinläroverkets kör, som sjöng Kungssången. Därpå utbraktes ett lefve för Gustaf Adolfs minne, åtföljdt af ett fyrfaldigt hurra. Sedan kören därpå sjungit ’Dånde liksom åskan’, kom turen till Realläroverkets kör, som sjöng ’Hymn till fosterlandet’ af Hallström samt ’Sveriges fana’ af Körling. Därpå utförde Seminariets kör ’Hjältar som bedjen’ samt ’Du som världar har till rike’. Sist sjöngs unisont Ps. 124 v. 1. Musiken ackompagnerade samtliga sångnummer.

Under tonerna af Björneborgarnes marsch afmarscherade därpå de olika elevtropperne, hvarefter folket skingrade sig.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 6 november 1902)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Samling på Gustav Adolfs torg på Gustav Adlofsdagen. Vid en cermoni överlämnas till Landstormen en fana, skänkt av en av Göteborgs damer, 6 november 1914.