”Vid stadsfullmäktiges sammanträde på torsdagen väckte hrr Lindholm, Dahlström, Kristenson, Dahlin och Blom en motion om stora nya kommunal bostadsbyggen.

Bostadsbristen gör sig alltjämt på ett fruktansvärt sätt gällande framhålla motionärerna. Hittills har hyresstegringslagen inneburit en viss trygghet för att den som ordentligt erlade sin hyra icke ställdes på gatan och att hyran i äldre hus hållits någorlunda rimlig. Då hyresstegringslagden den 1 okt. i år upphör torde svårigheterna bli betydligt större än hittills. Det synes därför vara nödvändigt att kraftiga åtgärder vidtagas för att åstadkomma nya bostäder. Visserligen har staden redan påtagit sig betydande utgifter och risker för anskaffande av bostäder under krisen, men detta är icke tillräckligt.

För dem som följt med i utvecklingen av bostadsfrågan under de senaste åren är detta ingen överraskning. I en motion i stadsfullmäktige den 11 sept. 1919 påvisades, hurusom procenten lediga lägenheter nedgått från det normala 1905 av 3,3 proc. Till endast 0,4 proc. 1915 samt att ställningen sedan ytterligare försämrats till 1919, så att då en faktisk brist av 1,000 lägenheter konstaterats. Samtidigt påvisades att minst 500 till människoboningar otjänliga lägenheter voro bebodda och att redan vid bostadsundersökningen 1915 konstaterats att icke mindre än 46,5 proc. Av alla lägenheter om ett rum och kök voro överbefolkade samt att 38,7 proc. Av hela stadens befolkning bodde i överbefolkade bostäder, vilket tillstånd sedan dess ytterligare förvärrats. Motionen avsåg uppgörande av ett bostadsprogram för en tid av 5 år och det löpande behovet av bostäder under denna tid beräknades till 5,000 lägenheter vartill kom den faktiska bristen av 1,500 lägenheter, som borde fyllas under samma tid utan att därmed avsåges att minska den konstaterade överbefolkningen i redan befintliga lägenheter.

Det byggnadsprogram, som sålunda skisserades, har dock icke förverkligats. I stället för de 1,300 lägenheter, som ansågs behövliga för vart och ett av de närmaste fem åren, kommo under 1920 endast 99 till utförande. År 1921 steg siffran till 763 för att år 1922 åter sjunka under 300 lägenheter. Av de lägenheter som nödvändigt bort utföras, kommo sålunda endast en tredjedel till utförande under de tre år, som gått av femårsperioden. Att staden måste fortsätta med sin byggnadsverksamhet synes därför vara uppenbart.

I den förutnämnda motionen framhölls, att en högre bostadskostnad än 2,500 kronor pr eldstad icke torde kunna täckas av hyresmedel. Detta påstående torde alltjämt äga giltighet. Något anslag av statsmedel lär icke vidare kunna påräknas. Då byggnadskostnaderna torde böra beräknas till 2,800 kronor pr eldstad synes det vara nödvändigt, att 10 proc. Av byggnadskostnaden redan från början avskrives. Det föreslås därför, att dessa medel täckas genom uttaxering och att det övriga upplånas för längre tid. Då de bostäder som föreslås till uppförande äro avsedda för en arbetarebefolkning med normal betalningsförmåga och dessutom i första hand torde upplåtas åt större familjer synes det lämpligt att ungefär en tredjedel av lägenheterna komma att innehålla två rum och kök, och de övriga huvudsakligen enrumslägenheter.

Ehuru situationen på bostadsmarknaden borde medföra krav på ännu starkare forcering av bostadsbyggandet ha motionärerna med hänsyn till de ekonomiska förhållandena begränsat framställningen till 300 lägenheter om cirka 700 eldstäder beräknade till en kostnad av 1,960,000 kronor. Då svårigheter för de hyressökande säkerligen kommer att framträda i oerhörd grad till hösten måste beslut om byggnadernas uppförande komma till stånd fortast möjligt.

De föreslagna byggnaderna avse permanenta och goda bostäder i landshövdingehus och böra förläggas till redan planerade och med gator och ledningar försedda stadsdelar. Lämpliga sådana byggnadstomter finnas i Bagaregården och Kungsladugård.

Motionärerna föreslå stadsfullmäktige att uppdraga åt drätselkammaren att gå i författning om uppförande snarast möjligt av ett antal landshövdingehus om tillsammans 300 lägenheter och cirka 700 eldstäder; och att för ifrågavarande ändamål anvisa ett belopp av 1,960,000 kronor, varav 1,764,000 skall bestridas av lån ställt att återbetalas på längre tid och 196,000 kr. av uttaxerade medel.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 12 januari 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Gårdsinteriör från Bagaregården, kv Kinnekulle. Kvarteret byggt under åren 1919-1922 för Göteborgs stad som tjänstemannabostäder.