”Under den senaste tiden har det i en del av den svenska pressen förekommit en ganska besk kritik av de svenska frihamnarna och deras ekonomiska berättigande. Man har i detta sammanhang hävdat, att Göteborgs frihamn till och med varit ett missgrepp och att dess uppgift var förfelad. Dessa uttalanden ha även funnit väg till den utländska pressen. Senast har nu »Times» i sin ekonomiska veckoskrift under stora rubriker meddelat, att de svenska frihamnarna varit ett missgrepp.

För att visa, hur livet i frihamnen för närvarande gestaltar sig, hade hamn- och frihamnsmyndigheterna i dag inbjudit en del intresserade personer, bland vilka märktes amerikanske konsuln, Lloyds härvarande representant, direktörerna Olburns, Borin och Axel Jonsson, representanter för pressen m.fl. till en rundtur i frihamnen. Den nyreparerade båten »Hamnen» förde de inbjudna från Residensbron ut till frihamnen, där en rundvandring genom förvaltnings- och magasinsbyggnaderna, utmed kajerna etc. företogs. Det var minsann inte till en utdöd hamn, man kom. Tvärtom pulserade livet starkt, båtar lossade och lastade och i magasinerna, av vilka så gott som samtliga redan voro uthyrda, arbetades med förtullning, uppackning o.dyl. För närvarande ligga 7 stora fartyg i frihamnen, förutom en mängd mindre kanalbåtar och liknande. Tills dato ha icke mindre än 180 fartyg besökt frihamnen, representerande omkring 170-180,000 netto reg.-ton.

All denna trafik har ju inte enbart skapats genom hamnens egenskap av frihamn. Tvärtom torde man kunna säga, att behovet av en frihamn för närvarande inte är stort. Handeln på Ryssland, Östersjöländerna etc. ligger ju till stor del nere, och så länge detta är förhållandet, kan frihamnen säkerligen inte komma att fylla sin uppgift som endast frihamn. Men frihamnen i Göteborg användes inte bara som sådan. Den är även en utmärkt tullhamn, ja, ända till 90 procent av den nuvarande trafiken utgöras av varor, vilka inte äro beräknade att omlastas eller läggas upp i frihamnen utan transporteras i land som i den övriga hamnen. På detta sätt har frihamnen blivit ett rent av nödvändigt tillskott till den övriga hamnen, så nödvändigt, att om Göteborg inte nu hade sin frihamn, skulle vi inte kunna taga emot alla de stora ångare, som förnärvarande söka sig hit och för vilka det inte hade funnits plats vid Stigbergskajen, den enda kaj med tillräckligt djup för större båtar, som vi förut haft. Nu invänder någon, att stora omkostnader just nedlagts på frihamnen som sådan. Dessa extra frihamnskostnader, såsom stängsel, förvaltningskontor etc. torde knappast uppgå till mer än mellan en halv och en million kronor, en summa som i förhållande till hela anläggningskostnaden är försvinnande liten.

Det torde sålunda vara alldeles oriktigt att säga, att Göteborgs frihamn är ett företag, som helst hade varit ogjort. Den fyller sin uppgift på ett förträffligt sätt som vanlig hamn så länge. Och så småningom komma väl betingelserna för frihamnsverksamheten att bli bättre, efter hand som de allmänna konjunkturerna ljusna och affärsmännen mer och mer lära sig att begagna det nya verktyg i köpenskapen, som en frihamn är.

Att frihamnen inte ligger död, utan att det är liv och rörelse i den – de dåliga tiderna till trots – det gav dagens utflykt till fullo vid handen.” (Ur: Göteborgs Dagblad 23 januari 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Göteborg. Frihamnen från flygplan.