”Börssällskapet hade i går sitt första sammanträde för året å Grand hotell. Under ordinarie ordförandes frånvaro leddes förhandlingarna av direktör Holming. Aftonens förhandlingar rörde sig om »Omändringen av Göteborgs bangårdsförhållanden», i vilket ämne byråingenjören i järnvägsstyrelsen T. Törjeson höll ett intressant och klarläggande föredrag.

Tal. började med att lämna en kort historik över den alltjämt svävande frågan om en centralstation härstädes. År 1918 stod striden fortfarande mellan de två lösningarna, säckstation vid Gullbergsvass eller genomgångsstation vid Levgrenska ängen. I båda fallen gällde det personstationen. Frågan om godsstationen skulle enligt samtliga intresserade parters åsikter lösas genom anläggningar på Gullbergsvass. Nämnda år hade emellertid järnvägsstyrelsen förordat säckstationsförslaget, samtidigt som den utarbetat kostnadsberäkningar även för det andra, men då befanns det, att projekten voro så dyrbara, att man icke under dåvarande förhållanden kunde tänka på att realisera något av dem. I förslaget ingick bl.a., att västkustbanan skulle indragas till S.J. station.

Emellertid kunde frågan icke få ligga orörd på grund av de ökade kraven på järnvägen, som Jubileumsutställningen i Göteborg skulle framkalla. Då det alltså icke kunde bli tal om en centralstation, beslöt man att i stället utbygga den nuvarande anläggningen vid Drottningtorget och därvid ordna så, att den kunde utvidgas i mån av behov. Detta förslag, 1922 års förslag, vann alla parters gillande, och arbetet påbörjades genast.

Ombyggningen är nu i det närmaste färdig, och tal. visade med hjälp av ett par bilder, hur den tager sig ut. Det mest anmärkningsvärda är, att stationshallen gjorts avsevärt större än som är nödvändigt; detta därför att det ställde sig billigare att använda sig av murarna i den gamla hallen än uppföra en ny byggnad. Arbetet, som kostat bortåt en million kronor, torde räcka för en mansålder framåt. Därmed är frågan om centralstationen icke längre aktuell. Den skulle naturligtvis under alla förhållanden bli föremål för järnvägsstyrelsens intresse och ifall staden för fram den är det intet tvivel om att parterna skula kunna enas om en lycklig lösning. Även den tredje parten, B.J., skulle kunna tillfredsställas genom lämplig ersättning för att Västkustbanan drogs in till S.J:s station.

En ny station skulle anläggas strax väster om den nuvarande och parallellt med posthusbygget. En stor aveny skulle förbinda den med hamnen och Lundby.

Föredraget följdes av en kort debatt. Härunder framhöll ingeniör Sandberg, beträffande förbindelsen mellan stationen och Lundby, att den projekterade förbindelsen skulle föra bort till Backa socken i stället för till hjärtat av Lundby, vilket säkert icke skulle vara en lämplig lösning. Häremot genmälde stadsrevisor Ramm att den nya förbindelsen endast i ringa grad har med trafiken på Lundby att skaffa, vilken fråga bör lösas på annat sätt. Till slut lämnade stadsingeniör Lilienberg en del intressanta synpunkter på bangårdsförslaget. Det skulle göra trafiken till frihamnen bekvämare och underlätta förbindelsen med Lundby, avståndet mellan S.J. och B.J. stationer skulle förkortas och resp. järnvägars godsmagasin skulle komma att ligga bredvid varandra. Därtill kom att man genom försäljning av byggnadstomter på det nuvarande stationsområdet skulle kunna täcka kostnaderna för blivande förändringar.” (Ur: Göteborgs Dagblad 14 mars 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Statens Järnvägars station – Från bangården, 1930-talet.