”Potemkinkulisserna omkring Götaplatsen skjuta i vädret med den fart, som respittidens knapphet kräver, och de börja redan förläna ett slutet och torgliknande utseende åt den stora utställningen förgård. Över entréflygeln och längan, som skall inrymma biljettkontoren, stiga minareterna i höjden som festliga varsel. På den gröna kupolen har trots den strålande marsvåren en snöfläck fördröjt sig. Det ser helt avlägset och fantastiskt ut, liksom reste sig sagostaden där borta i ett annat luftstreck.

Vi styra emellertid våra steg mot det nya museet, den omstridda byggnad, vars fasad av en elak göteborgsfru liknats vid sju fastfrusna gäspningar och av en framstående stockholmsherre vid en genialt utdragen triumfbåge. Som vi varken äro elaka eller framstående fortsätta vi, utan att inlåta oss på ett kompromissförslag mellan dessa båda omdömen. Det är museets inre som för tillfället intresserar oss; vi vilja efterforska hur det ser ut för närvarande och hur utrymmena på ett ungefär komma att disponeras under utställningssommaren först och sedan efter det gamla museets inflyttande. Vad som förnams under några samtal med vederbörande återgives här nedan, utan anspråk på reda eller ordning.

Redan exteriören kommer i någon mån att beröras av utställningen. I loggian ämnar man nämligen placera ett halvt dussin antika statyer, Spjutbärare, Skaparen o.s.v. De få, utom sitt syfte att smycka, också till uppgift att ge skala åt fasaden, som i sitt nuvarande skick inte ger några hållpunkter för bedömandet av dimensionerna. Meningen är också att en gång få statyerna uppsatta i brons, men över sommaren får man nöja sig med patinerad gips. Av Milles’ska medaljongerna väntas bara ett par bli färdiga till utställningen, de övriga få provisoriskt ersättas med några sköldar i samma storlek.

Museets inre är tills vidare tillgängligt endast från baksidan. Här skall en gång i tiden bli en liten muromgärdad trädgård, med statyer bland grönskan o.s.v. Men vi stiga på, och komma då omedelbart in i den stora hallen, som ligger bakom loggian – ett väldigt rum om 40 meters längd, 7 meters bredd och omkring 8 meters höjd. Under sågspånet skymtar man golvets schackmönster av grå kalksten och belgisk marmor. Det vitblå stucktaket är i det närmaste färdigt, fältet är uppdelat med tre stora ringar i svart stuck – plats för freskomålningar! För att ge salen en mjuk belysning äro de högt belägna fönstren infattade i djupa smygar. I denna hall kommer Milles att dominera i sommar. I var sin ända av hallen komma att uppställas jättestatyerna av Gustav Vasa och Olof Rudbeck. I de kupolhallar, som flankera den stora mittsalen, anvisas plats åt övriga inbjudna bildhuggare. Det är väldiga utrymmen som här bli lediga i höst; ingen skall komma och säga att man i detta nya museum glömt att bereda tillräcklig plats åt skulpturen.

Apropos utrymmen, kan en jämförelse mellan det nuvarande konstmuseet och det nya inte var ur vägen. Det gamla museet har tolv överljus- och sju sidoljussalar, det nya fjorton överljus- och sexton sidoljussalar, vartill komma två rum för grafik, en sal för tillfälliga utställningar och de nyss nämnda kolossala utrymmena för skulptur. Man kan säga att det nya museet är ungefär dubbelt så stort som det gamla, vilket bör räcka en tid, när man betänker den rätt hårda gallring museet onekligen är i behov av. – Det kan nämnas att salen för tillfälliga utställningar och grafiksalarna befinna sig i bottenvåningen. I de båda sistnämnda skola för övrigt inrymmas den rekonstruktion av 1886 års utställning, vilken som bekant ingår i konstutskottets planer.

Sidoljusvåningen en trappa upp kommer i sommar att upplåtas åt den retrospektiva utställningen av västsvenskt måleri. Därefter tas den i besittning av det tidigare 1800-talet, d.v.s. med undantag för ena trapphallen, som anslås åt barock, eller med andra ord åt Ehrenstrahl, samt ett par bakomliggande smårum, där Rembrandts Riddaren med falken får sin bostad, jämte en liten samling holländare, för så vitt museet lyckas förvärva dem. De stora salarna i denna våning ha genomgående sin längdriktning vinkelrätt mot fasaden. Parallellt med huvudaxeln gå däremot två smala gallerier som vetta ut mot loggian och från vilkas fönster man har en storartad utsikt över staden. Här komma antagligen Sergels och Hasselbergs arbeten att få sin plats. – Apropos skulptur bör i förbigående nämnas att de båda trapphallarna i denna våning i sommar komma att upplåtas, den ena åt Fogelberg och Molin, den andra åt Börjesson och Hasselberg.

Överljusvåningen två trappor upp tas i sommar i besittning av den unga svenska konsten – de omstridda inbjudna. Den moderna svenska konsten behåller för övrigt fältet även i höst, salarna åt norr med plant överljus äro nämligen varaktigt reserverade åt densamma. I lanterninsalarna åt söder bli 80-talet, 90-talet och modern dansk och norsk konst inrymda. Å ömse sidor om detta block av salar ligga Fürstenbergska, resp. Lundquistska samlingarna. De Fürstenbergska få fyra salar: i trapphallen hängas de stora sakerna, Zorns Natteffekt, Liljefors Uv o.s.v. Ett långsmalt rum är inrättat att mottaga Larssons triptyk, i ett tredje rum sammanföras norrmän och danskar och i fjärde rummet är anslaget åt resten. I den Lundquistska avdelningen märkes ’brödrarummet’  uppdelat i två kvadratiska hälfter, var med sitt kupolvalv. Här får Livets träd och de tyvärr allt för fåtaliga Aroseniussakerna sina platser. I en angränsande sal inrymmes den gustavianska samlingen. Den lilla kollektionen franskt måleri får hänga i trapphallen. Salen bredvid är tills vidare ledig – veterligen göras f.n. stora ansträngningar för att förvara Pineus utsökta samling av franskt måleri. Man kan endast av allt sitt hjärta önska att dessa försök måtte krönas med framgång.

Därmed ha vi återgivit det väsentligaste av vad vi hämtat. På utgående ur museet mottogo vi inbjudan att bese även den halvpermanenta utställningsbyggnaden, som skall inrymma den norska, danska och finska konsten. Men måna om att icke förvirras i våra intryck, svarade vi avböjande och fortsatte vår vandring i det fria, där våren under vår frånvaro i det närmaste övergått till sommar.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 16 mars 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 16 mars 1923, den visar den stora skulpturhallen.