”Allmänheten är måhända i många fall, bränd av tidigare erfarenheter, en smula orolig för, vad ett besök i sommarens utställningsstad kan komma att kosta. Man och man emellan cirkulera för övrigt rätt fantastiska rykten om de pris, som komma att tagas av främlingar.

Det är tydligen i medvetenhet härom som från utställningens pressbyrå i dagarna utsänts en broschyr, som jämte en mängd vägledande upplysningar om själva jubileumsutställningen och de talrika sidoordnade utställningarna, som anordnas under sommarens lopp, liksom det stora idrottsevenemanget, Sveriges Idrottsspel 1923, innehåller särdeles värdefulla upplysningar om, vad man kan bo och äta för i utställningsstaden.

Inkvarteringsmöjligheterna.

Det viktigaste är naturligtvis inkvarteringen. Det kan sägas, att utställningsbesökaren har att välja mellan tre olika klasser av bostad. Han kan bo på hotell och får då helt naturligt vara beredd på att betala ett visserligen icke orimligt men dock tämligen ordentligt pris för sin bostad. Ett förstklassigt hotellrum i av Utställningen kontrollerade hotell kan erhållas från 7 à 8 kronor för enkelrum och 10 à 12 kronor för dubbelrum. Skulle han finna detta alltför dyrbart, har han nästa klass: inkvartering i privatrum vilka kunna erhållas från 5 à 6 kronor för enkelrum och 8 à 9 kronor för dubbelrum. Slutligen finnes ännu en möjlighet, vilken dock står till buds endast i det fall, att de resande uppträda i sällskap om minst fyra. För dylika sällskap kan nämligen inkvartering erhållas i skolsalar för det billiga priset av 1:50 per bädd och natt.

Dessa pris äro ju icke ägnade att skrämma, och i den form utställningen nu meddelat dem, torde man lugnt kunna räkna på, att utställningen också står för att infria denna utfästelse. Då det gäller inkvartering, har man tydligen haft att räkna med den svårigheten, att de huvudsakliga resurserna i detta avseende, nämligen privatrum, icke disponeras av utställningen själv. Tidigare erfarenheter från utställningar ha givit vid handen, att innehavarna av rum, som kunna hyras ut, icke hållit sig för goda att beräkna rent oskäliga pris för sina rum, givetvis räknande med, att en främling under alla omständigheter måste se till, att han får tak över huvudet. Det tillfälle till förtjänst, som här öppnar sig för den enskilde, kan naturligtvis icke av utställningen elimineras, det har blott gällt att hålla priserna så rimliga som möjligt.

Måltider.

Vad måltider beträffar har utställningen uppenbarligen däremot haft större möjligheter att diktera sina priser. Man kan åtminstone icke värja sig för den uppfattningen, då man ser, att i samma publikation utlovas lunch för kr. 1:75, middag med tre rätter mat för kr. 3: – och supé för kr. 2:50, allt på utställningens huvudrestaurant. På det dessutom under hand försports, att åtskilliga ännu billigare utvägar komma att stå till buds, man har t.o.m. talat om smörgåsbrickor för kr. 0:75 vilka skulle vara tillräckliga som exempelvis ett aftonmål, så förstår man, att det i detta avseende kommer att bliva rätt så drägligt med utgifterna på Göteborgsutställningen.

Besöket bör i tid förberedas.

I samband med detta torde det nog vara skäl att giva akt på en uppmaning, som tid efter annan varit synlig i utställningens meddelanden till allmänheten, att man i tid bör bestämma sig för sitt besök i utställningsstaden, och så snart detta blivit fixerat, tillskriva inkvarteringsbyrån med rekvisition på rum. Det säger sig självt, att inkvarteringsbyrån kommer att få det hett, i synnerhet vid sådana tillfällen då större sällskap anlända till Göteborg, och var och en då gärna så snabbt som möjligt vill få reda på, var han skall bo och söka upp sitt logi för att där avlämna sitt bagage. Har nu inga som helst förberedelser från utställningsbesökarens egen sida gjorts, så kommer tydligen expeditionen på inkvarteringsbyrån att taga längre tid än om allt, vad som kunnat göras undan i förväg, blivit iakttaget.

Rum kan reserveras i förväg.

Det är naturligtvis intet, som hindrar den enskilde att redan i förväg per korrespondens båda ha fått sitt rum reserverat och att mot insänd likvid för det antal nätter, han ämnar behålla detsamma, få behörigt anvisningskort, så att han vid ankomsten till Göteborg icke alls behöver besvära sig med något besök på inkvarteringsbyrån utan kan gå direkt till sitt.

Icke minst böra de, som reflektera på att deltaga i särskilda billighetsresor till Göteborg, vilka ju lära komma att anordnas både av statsbanorna och de enskilda järnvägarna, iakttaga detta. Skulle cirka 1,500 människor på en gång störta över inkvarteringsbyrån utan att ha på något sätt ordnat för sig i förväg, så kan det dröja en god stund av den korta tid, som resenärer på dylika tåg torde få till sin disposition, i väntan på inkvarteringsbyrån. Detta kan fullständigt elimineras med förtänksamhet och ett brev till inkvarteringsbyrån.

För att sammanfatta hela situationen torde det kunna sägas, att den resvane eller den, som vill offra en smula tid och eftertanke, helt säkert skall kunna ordna sitt Göteborgsbesök på ett både billigt och behagligt sätt för sig.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 21 mars 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Hotell: Jubileumshotellet 1923.