”Förste pristagaren i arkitekttävlingen om det nya Sjöfartsmuseet stadsarkitekt Gunnar Wetterling från Gävle besökte i går Göteborg och anträffades uppe på Sjöfartsmuseet av Göteborgs Dagblads medarbetare mitt under en granskning av de olika tävlingsförslagen. Han ställde sig välvilligt till tjänst med några intressanta uttalande om sitt förslag och hur det lämpligen bör utföras.

– Jag har knappt hunnit kasta mer än en blick på de övriga förslagen, börjar arkitekt W., men så vitt jag kan bedöma, har mitt förslag en avgjord fördel framför medtävlarnas. Jag tänker då närmast på tornbyggnaden, vars lägen bl.a. medför fördelen, att den ligger något avsides från de övriga delarna av byggnaden. I tornet är det meningen att inrymma den speciella Broströmska avdelningen, som skall bli särskilt förnämlig och som då helst ej bör blandas ihop med de övriga utställningssalarna. Tornet blir även en förträfflig utsiktsplats.

Ur museiteknisk synpunkt har förslaget den fördelen, att byggnaden blott är tänkt i två våningar och att man likväl har tagit bra reda på utrymmena. Det är en känd sak, att folk helst vilja slippa gå i trappor. Mot älvsidan kommer den av prisnämnden önskade restauranten att få goda utrymmen och från terrassen, där jag tänkt mig boulevardservering under sommaren, har man den bästa tänkbara överblick mot hamnen.

Ingången till museet blir från söder i Gamla varvsparken. Man kommer upp till ingången genom en tvåarmad trappa. Huvudentrén är markerad genom en portlik med pelare, mellan vilka jag tänkt mig en del målningar utförda, i likhet med vad fallet är t.ex. på Altes Museum i Berlin. Över portiken bör uppsättas en minnestavla, angivande historien om museets tillkomst och främst då dess frikostiga donatorer.

Det material jag vill föreslå är holländskt tegel i samma färg som det i det nya posthuset. Det har bl.a. den fördelen att det på ett ypperligt sätt motstår den fuktiga och salthaltiga luften i Göteborg. Emellertid anser jag det för tidigt att uttala mig om färgen. Däremot vill jag föreslå, att taket belägges med kopparplåtar. Dessa få en sällsamt vacker färg just genom den speciella Göteborgsluftens inverkan.

På taket över entrén borde man lämpligen kunna placera någon Poseidonbild eller dylikt, avsedd att markera byggnadens samband med sjöfarten.

Under huvudingången kommer man genom en dörr till det blivande akvariet. En del förskjutningar i stadsbilden blir nödvändiga och Stigbergstorget blir draget något västeröver. Med tanke på den blivande hängbron över älven har jag föreslagit en del smärre ändringar i Bangatans förlängning.

Arkitekten Wetterling kan vara stolt över detta tillfälle att få medverka till Göteborgs förskönande. Själv uttalade han sig med berättigad glädje över det nya museet.

– Det är nästan enastående i hela världen, att en stad får ett speciellt sjöfartsmuseum av dessa proportioner. Göteborgarna kunna vara stolta och tacksamma.” (Ur: Göteborgs Dagblad 29 mars 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Dagblad 29 mars 1923. Fotot visar stadsarkitekt Wetterling.