”Naturligtvis är det bara en underlig och oförklarlig reminiscens från vår allra tidigaste barndom som gör att vi känna oss annorlunda än vanligt den 30 april. Den 30 april var ju egentligen ingenting annat än dagen före en lovdag. Fast vi aldrig ägnade en tanke åt några första majdemonstrationer och inte ens visste av varför vi fingo fritt, kände vi naturligtvis frihetens glädje lika stark för det. Sedan vi blevo lite äldre kanske vi begrepo det bättre. Men förmodligen är det barndomens ljusa minne av en fridag mitt i terminen som gör att vi än i dag glädja oss åt den första vårdagen.

I går var det alltså en sådan där halvofficiell vårdag. Egentligen var det mycket dåligt beställt med våren även om solen sken med viss intensitet en liten stund på morgonkulan. Men på eftermiddagen blev det kallt och vått. Tunga regndroppar blandade sig med det virvlande dammet på gatorna just när Chalmeristkortègen lunkade fram utmed Avenyen göt regngudinnan sin malört i den inte alltför rågade glädjebägaren. Folket blev förstämt och ville gå hem.

Men de flickor, som hade nya kläder och eleganta vårhattar, begrepo, att deras härlighet skulle gå all världens väg, ändå vare sig de gingo eller stannade, och därmeför stannade de, så att åtminstone chalmeristerna skulle få se på dem. Ty det finns väl ingen, som tror, att flickorna vore ute för att se på ’Historiska festtåget’, ’Madam Anderssons utställning’, ’Lantmannabanken’ eller ’Den första kålsändningen från Ruhr’. De vore ute för att chalmeristerna skulle få se på dem och få någon belöning efter terminens slit och släp.

Själv såg jag tåget från ett fönster på Storans restaurang och tyckte det var mycket bra, även om jag saknade en del saker, T.ex. det moderniserade Härlanda, Lenin som Den sjuke mannen, Den försvunne dubbelexcellensen och utställningsteaterns i landbruksstyrelsens ömma sköte vilande kameler. Men det är synd att klaga. Chalmeristerna hade gjort sin sak bra, och hyreshyenan, den trådlösa, Bragebacken, Den hemliga diplomaten och allt det andra var alldeles utmärkt.

Just när regnet tog i på skarpen, försvann tåget in på Chalmers gård, och människorna drogo sig diskret tillbaka, under det flickorna stannade kvar.

Studenttåget var något mindre än vanligt men sången klingade lika underbart vacker som den alltid gör vare sig solen förgyller Slottsskogens trädstammar eller regnets plaskande ackompanjerar ’O, hur härligt majsol ler’. Man skall vara obotlig tungus om man tappar humöret en valborgsmässoafton därför att vädret står i oförenligt motsatsförhållande till skaldens och sångarens ord.” (Ur: Göteborgs Dagblad 1 maj 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Dagblad 1 maj 1923 och visar en detalj ur kortègen.