”Göteborgaren så där i allmänhet hade nog sin första stora dag på utställningen i går. Jubileumsdagarna ha kommit utställningen att gå en smula i de många främlingarnas, de höga hattarnas och de lysande uniformernas tecken. Göteborgaren har naturligtvis varit där, i väldigt antal till på köpet, men det har mest varit som deltagare i den första berusningens yra – han har hastat igenom gårdarna, kastat en flyktig blick här och där i de olika lokaliteterna, trängts kring kungliga bilar och hållit på att bli ihjälklämd bland människor, som beskådat invigningsfyrverkeriet. Det har varit ett helt ytligt intresse, han ägnat utställningen, en allra första hastig orientering. Och han har framför allt gjort den upptäckten, att man inte hinner med det hela på en dag, inte ens på två. Det är tur, har han tänkt, att man har sommaren på sig. Han anade inte, i vilken skala det lilla Göteborg tagit till sin jubileumsutställning.

Men i går, på Kristi Himmelsfärdsdag, började göteborgaren den långsamma, ingående rundtur, som han hoppades ha fullbordat före den 1 oktober i höst. Det var verkligen mycket folk på utställningen i går, hela dagen och långt fram på kvällen, sedan de tusen ljusen och strålkastarna blivit tända. Säkerligen misstar man sig inte, om man påstår att en mycket stor del av Göteborg har ömma fötter i dag. Det ’tar’ nämligen på ett högst överraskande sätt att i bekväm lunk vandra omkring i utställningssalar, och de nygrusade gårdarna äro ännu så länge mycket tröttande. Den som lyder vårt råd att ta det så vackert under de första besöken, kommer absolut inte att ångra sig.

Avenyen och Götaplatsen erbjödo i går samma festliga anblick som under invigningsdagarna, och vid entréerna formligen svartnade det stundtals av folk. Tusentals personer passerade turnstiles och förfogade sig med ivriga steg genom den svala Lilla Gården in på utställningen. Redan här vid ingången mötte emellertid sensationerna. Den krigshistoriska utställningen t.ex. tilldrog sig ofantligt mycket intresse och hade hela dagen en mängd besökare. Utmed Långa Gården drog en oavbruten ström av besökare, och sedan delade sig strömmen i flera grenar – en bred kraftig, som flöt över Exportgatan och Viadukten över till exportutställningen och nöjesfältet, en annan, som tog av åt höger mot idrottsutställningen, och ett par andra, som drogo uppför sluttningen mot minneshallen samt sjöfarts- och fiskeriutställningarna, någonting för göteborgarna speciellt.

På alla restauranger var det fullt med folk, och trots den icke särdeles ljumma årstiden underkastade man sig villigt att sitta ute på terrasserna.

Nöjesfältet var emellertid den mest påtagliga dragningskraften, och här rådde framemot kvällen verklig trängsel, trots de betydligt tilltagna utrymmena. Här var ljus och musik och dans och fest, och besökarna lovade sig själva att komma tillbaka, helst redan i morgon.

Den första helgdagen blev alltså en stor succès för utställningen. Vilket man visserligen hade rätt att vänta – man får bara hoppas, att de kommande månaderna infria de förväntningar, som ställas på dem.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 11 maj 1923)

Bilden i sidhuvudet och i artikeln är hämtade ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 11 maj 1923.