”Vad man förr varit van att se på industriutställningar, förklarade direktör Kruse, när han i lördags demonstrerade utställningens maskinhall för ett antal pressmän, är en stor mängd varor grupperade efter firmor. Man finner firma X i ena ändan av lokalen ställa ut, låt oss säga, motorer och plogar. I andra ändan har firman Y. sin utställning, men som även denna firma tillverkar motorer och plogar, finna vi dessa artiklar också här. Samma artiklar tillverkas dessutom av firmorna Z, Å, Ä, Ö o.s.v. och på resp. ställen, där dessa firmor ha sina expositioner, skall man finna nya samlingar av motorer och plogar. Utställningsprincipen förr var således den, att låta varje firma exponera sina alster så fylligt som möjligt och i samlad grupp. I varje grupp fanns prov på allt vad firman tillverkade, och av konkurrenshänsyn gällde det att låta firmorna i samma bransch komma så långt bort från varandra som det var möjligt.

Vad blev emellertid följden! Jo, besökaren blev oerhört trött. På regelbundna avstånd påträffade han alster av samma slag, som han nyligen sett på annat håll. Det hela verkade förvirrande, och någon uppfattning om omfattningen av varje tillverkningsgren stod ej att få.

För spekulanten och köparen blev systemet nackdelar ännu mera kännbara. Det skulle vara ren lyckträff, om han bland de många i brokig blandning förekommande utställningsföremålen skulle kunna hitta vartenda prov på den artikel han sköte. Han fick nöja sig med några enstaka fabrikat och där börja sitt urval. Sedan gällde det att springa fram och tillbaka i lokalen för att göra jämförelser mellan dessa fabrikat. Dåligt gick det väl t.om. i detta fall att ha de olika varornas egenheter i minnet, men tröttnade spekulanten på att springa omkring i det oändliga, var det fara värt att han stannade och köpte en artikel, som han kunnat få av för honom ännu mer passande konstruktion på annat håll.

Vid denna utställning har därför firmaprincipen frångåtts. Det är ej firmorna, utan varorna som skola sammanföras. Man har således på ett par obetydliga undantag grupperat varor av samma slag kollektivt. Till en början hade man, framhöll dir. Kruse, svårt att få utställarna med på detta.

Varje firma ville gärna ha så stor exposition som möjligt. Men snart nog insåg man fördelarna av det nya systemet. Nu komma alla motorer på ett ställe, lantbruksmaskiner på ett annat o.s.v. Besökaren får en tydlig uppfattning om vad de olika firmorna kunna prestera i samma i bransch och en fullständig överblick över branschen. Spekulanten har ett betydligt begränsat operationsfält att hålla sig till, och firmorna slutligen blir ingalunda lidande. Tvärtom möter man varje firma, som tillverkat olika saker, på flera platser. Detta är en icke föraktlig reklam för firmanamnet. Besökaren ser firma X:s namn bland motorfabrikanterna. Han möter det exempelvis åter bland plogfabrikanterna. Härigenom hamras namnet säkerligen bättre fast, än om han skulle mött det blott en gång, låt vara i en stor monter.

Efter dessa principer ha således 12 grupper åstadkommits. 9 äro specialgrupper och 3 allmänna, d.v.s. det har på grund av varornas art och obetydliga storlek varit svårt att göra rent speciella kollektioner. För att markera omfattningen av varje grupp har vardera fått sin egen färg vid nummerbeteckningen: rött betecknar motorer, grönt traktorer, lantbruks- och vägmaskiner, gult träarbetningsmaskiner o.s.v. Den nu utkomna katalogen över exportutställningen ger besökaren upplysning om färgernas betydelse. Studerar man exempelvis träarbetningsmaskiner, är man alltså trygg, så länge man har gula skyltar framför sig. Dyker däremot en annan färg upp, vet man att man kommit för långt och in på ett annat specialområde.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 5 maj 1923)

Bilden i sidhuvudet, som visar stora maskinhallen, och i dagens artikel är hämtade ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 5 maj 1923.