”På Liseberg arbetas det under högtryck och sensationer och attraktioner följa varandra slag i slag.
Berg- och dalbanan var visserligen i gång några timmar under pingsthelgen, men det dröjer ännu ett par dagar, innan den är fullt färdig. Det kommer att bli de mest underbara målningar på väggarna både utanpå och inuti, och så är belysningen i tunnlarna, som ännu inte är färdig. Till tröst för älskande par kunna vi meddela, att det inte blir alla tunnlar, som bli upplysta. Ljus och mörker kommer att växla, till behaglig överraskning för dem, som ha sinnesnärvaro nog att tänka på sådana saker under färden.
Vinkelrätt mot berg- och dalbanan ligger en byggnad, som går under den något svävande benämningen ’tobogan’. Här går allt ännu i vardandets tecken, men arkitekt Bjerke upplyser, att man hoppas bli färdig till på lördag. Vi äro i tillfälle att avslöja några av de överraskningar, som komma att möta den djärve, som vågar tränga in här. Redan vid ingången blir man en smula omskakad, där får man passera en trappa, som rullar, ett golv som också rullar, och ett annat golv, som inte är något golv alls, utan där man sjunker ned som i gungfly. Det bör tilläggas, att det finnes ett helt vanligt, säkert golv också, för den, som föredrager, kan i lugn och ro iakttaga sina mer våghalsiga medmänniskors äventyr. Därefter går färden från Scylla till Charybdis, men vi vilja inte avslöja allt, som här möter en. Ett rum med skrattspeglar kunna vi dock ej låta bli att nämna. Den som efter detta har lust att försöka tobogan, kommer helt bekvämt upp till tornets topp på rullande trappor. Här sätter man sig på en matta, och så bär det iväg i svindlande fart i spiral, helt ned på gården igen.
Den stora kälkbacken håller man också på att bygga. En rullande trappa strax intill linbanestationen skall föra en upp till den högsta punkten på Liseberg, där starten blir. Backen, som kommer att gå i stora svängar utför berget, bygges på träbockar, och slädarna komma att löpa i en träränna, insmord med varvsmöja, som användes vid stapellöpningar. Själva slädarna bli av ek, med plats för fyra personer, och man beräknar få upp en hastighet av 60–80 km. i timmen.
Lilleputanien och tanagrateatern blir väl också färdiga så småningom, spågumman flytar in om några dagar, och arkitekt Bjerke utlovade även en del andra överraskningar, vilka vi dock inte få lov att yppa ännu. Sommaren kommer nog att bli livilig.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 23 maj 1923)
Bilden i sidhuvudet är hämtad från Lisepedia.se. Lustiga Huset 1928. Till höger om huset ligger Lilla Varietén och bredvid den skymtar Radiobilarna. Foto: Okänd.