”Först en liten, liten tomte med glasögon, långt skägg och röd luva, så två små söta vagnar förspända med små getabockar och så en massa förtjusta, sjungande och skrattande småttingar. Det är ’Tomten’ som bjuder på fest i Paradiset och Sago-Greta står strålande av välvilja och tar emot de små 7-åringarna vid porten. ’Tomten’ har inbjudit en hel massa obemedlade folkskolebarn att njuta av Paradisets fröjder och de anlända nu varje tisdag och onsdag i grupper om 35 barn.

Vi voro och tittade på dem i går och såg deras förtjusning strålande ansikten, då de undersökte den ena saken efter den andra. Allt prövades, den obetalbara gungan, karusellen, hästarna och kasperteatern. De små ponnierna voro rätt så livade efter att ha stått inne en tid och småttingarna höllo sig krampaktigt fast med händer och ben och fötter under det att de skreko av förtjusning. Bin, ban, bing, ban. Tomten ringer uppe ifrån Äppelboda värdshus. Middagen väntar! Barnen ordnas i led och med tomten i spetsen tågar man upp och slår sig försiktigt och högtidligt ned vid de små, små gröna och röda borden med de små, små stolarna och de små, små kockarna uppe på takterrassen. Sago-Greta flyger beskäftigt av och an. Det hela påminner om sagen om den lilla lilla gumman i den lilla lilla stugan med den lilla lilla katten o.s.v.

De små barnhuvudena sänkas högtidligt och andäktigt mot de knäppta händerna under det bordsbönen läses, en stund är det alldeles tyst. Så komma de små vitklädda kockarna försiktigt klivande uppför trapporna med sina dyrbara tallriksbördor balanserande på de små handflatorna. Värdigt placera de ångande faten med köttgrotta, potatis och sås framför sina små gäster, slå mjölk i deras muggar och dra sig sedan tillbaka. Vi bli förskräckligt hungriga, då vi se den goda maten på borden och kila in i köket för att se om det finns någonting över. Där nere står mästerkocken med en hel stab underlydande både flickor och pojkar. Och överallt, där det finns någon plats ledig stå tallrikar med härliga, saftiga, skurna apelsiner uppradade, tydligen efterrätten. Det hela ser så aptitretande ut, att vi känna oss fullständigt uppgivna av hunger och skyndsamt ge oss av för att fiska upp någonting ätbart ute på ’de storas’ område. Bi.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 24 maj 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Barnens Paradis i Landeriparken på Jubileumsutställningen 1923.