”Slottsskogen är alltid, – vid alla tider på dagen, – en förtjusande plats så här på försommaren. Dock tages skönhetspriset säkerligen af morgonstunden, då grönskan är allra friskats vattnad med dagg, då luften ej ännu är uppvärmd af dagens sol, och en fridfull stillhet råder öfverallt.

I går morse bortföll likväl en af dessa morgonens fördelar. Då var det nämligen ej synnerligen fridfullt i vår vackra Slottsskog. Tvärtom, – där rådde ett stim och ett sorl, ett skrattande och pratande af glada barnröster och en regementsorkester konkurrerade respektstridigt med fåglarna, beröfvande dem deras tro, att ensamrätten till all musikalist utöfning på platsen obestridt tillhörde dem vid denna tidiga timma.

Fridstörarna voro eleverna i stadens samtliga folkskolor, hvilka under sång och fladdrande fanor dragit från stadens dammiga gator ut till Slottsskogens friska grönska, för att under en lång, härlig förmiddag idka friluftsliv.

Överlärare A. Liljeholm höll först ett tal, ägnat dagens historiska minnen, och därpå utdelades skjutpremier till en del af gossarne. Vid detta tillfälle uppmanade folkskoleinspektören d:r Ambrosius i varma ordalag de unga pristagarne att alltjämt arbeta på att öka sin skjutskicklighet, så att de, om det en dag skulle fordras, kunde med vapnet värna fosterbygden. Därefter afsjöngos ’Vårt land’ och ’Du gamla, du frisk’. Och så inleddes ’det roliga’ med frukostering i det gröna, hvilket tycktes smaka särdeles bra, att döma efter den strykande åtgången af smörgåsar och förfriskningar. Och sedan lektes det.

Flickorna roade sig helt stillsamt, företrädesvis med sånglekar, ringdans och ’sista paret ut’, hvilken senare lek med förkärlek öfvades, ehuru de minsta småttingarna i ’det sista paret’ hade tämligen dunkla begrepp om lekens hemlighet – som de ansågo bestå i en utmärkt rolig kapplöpning blott och bart, hvilken endast tröttheten skulle göra slut på. Gossarne gåfvo sin öfverflödande lifslust utlopp i mera halsbrytande lekar och idrotter, ehuru de då och då satte sin manliga värdighet på spel genom att nedlåta sig till att deltaga i flickornas.

Allt som allt hade alla småttingarna mycket roligt, och i deras strålande ögon kunde man läsa ungefär detta: ’En lofdag och vackert väder samtidigt, – hvad kan man mera begära af lifvet”’

Sigyn.” (Ur: Göteborgs-Posten 7 juni 1904)

Bilden i sidhuvudet visar grindarna till Slottsskogen omkring år 1900, hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.