”Titt och tätt ha vi från chaufförer fått mottaga klagomål över att gällande reglementen för körtrafik enligt deras förmenande allt för strängt efterleves på en del gator i staden, där chaufförerna på grund av körbanans beskaffenhet, en kortare sträcka hållit spårvägsspåren.

Dessa klagomål gälla i synnerhet vissa gatupartier i Majorna, där sträckan Masthuggstorget fram till Stigbergslidens början samt en sträcka på 50 meter mitt för Djurgårdsgatan äro synnerligen svårtrafikabla. Här anmäles ock dagligen chaufförer för körning i spårvägsspåret. Dessa framhålla nu att körbanan på de nämnda platserna är så gropig och stenig att de måste välja mellan att få sina ringar totalt förstörda eller att köra i spårvägsspåren och taga bötesrisken. Att lösa svårigheterna genom att taga omvägen utmed Skeppsbron står i allmänhet icke öppen, då chaufförerna enligt sitt reglemente äro skyldiga att taga kortaste vägen. I många fall gällde det för övrigt att forsla personer till sjukhus och då vore olägenheterna med den föreslagna lösningen uppenbara. Åtskilliga chaufförer ha under sådana omständigheter bötfällts för att ha brutit mot ordningsföreskriften att ’icke onödigtvis köra i spårvägsspåren’.

Med anledning av ovanstående ha vi vänt oss till ett par bilbolag här i staden som bekräftar att personalen ofta klagar över de påtalade förhållandena i Majorna. Man påpekar att missnöjet icke vände sig mot föreskriften som sådan, utan endast gällde dessa speciella fall. Även på detta håll ansåg man att ordningsmakten gick allt för strängt till väga trots bestämmelsens vaga formulering. Det händer sålunda ofta att chaufförer blivit antecknade för att de efter spårvägstrafikens slut på natten på en del platser föredragit spårvägsspåren.

Vid ett samtal med polisdomare Barger, uttalade denne, att ingenting vore att göra åt saken med mindre att gällande ordningsföreskrifter ändrades. För övrigt ansåg han att klagomålen i stort sett voro obefogade. Vad särkilt förhållandena i Majorna angår, ansåg polisdomaren, att den hårda påfrestningen för materielen bortfölle om blott farten hölles måttlig. Hr Berger medgav dock att beträffande nattrafiken något större frihet kunde lämnas chaufförerna på en del gator.” (Ur: Göteborgs-Posten 9 oktober 1919)

Bilden i sidhuvudet visar Stigbergsliden under 1920-talet, hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.