”Direktör M. Lyckholms m.fl. koncessionsansökan för spårvägsanläggning genom Örgryte har nu av k. m:t återremitterats till stadsfullmäktige i Göteborg, som anmodats avge förnyat yttrande.

Anledningen till denna remiss torde vara väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande, vari den av staden önskade sträckningen skarpt kritiserats, enär den mycket illa betjänar de trafikintressen, som sökandena vilja tillgodose. Visar det sig, säger styrelsen, att sökande vidhålla sin avsikt att framdraga spårvägen lär väl Göteborgs stad komma att uppge sitt meningslösa motstånd mot en spårväg, som är av så stor betydelse, ej endast för Örgryte och de trakter, den närmast passerar, utan och för d delar av Göteborg, som skjuta ut på ömse sidor om Örgryte och som genom den nya spårvägen få en bekväm och kort förbindelse.” (Ur: Göteborgs-Posten 20 november 1919)

Frågan om spårväg i Örgryte hade diskuterats länge, när artikeln ovan publicerades hade det gått över tre år sedan koncessionsansökan först gjordes sommaren 1916. Då presenterades planerna under rubriken ”Spårväg Danska vägen från Korsvägen till Redbergslid?”,

”Planer föreligga sedan någon tid på en spårvägslinje genom Örgryte, från Södra vägen till Redbergslid. Enligt vad Göteborgs-Posen erfarit, ha dessa planer nu lett till en ansökan hos k. m:t om koncession för anläggande av elektrisk spårväg från korsningen av Södra vägen och Örgrytevägen utefter sistnämnda väg och vidare, med huvudsaklig sträckning utefter Danska vägen till Göteborgs spårvägars ändstation vid Redbergslid.

Koncessionsansökningen har samlat ett stort antal undertecknare, bland vilka märkas fabrikör M. Lyckholm, häradshövding Carl Palm, landshövding Pettersson i Jönköping, godsägare Orvar Lindström, kapten greve G. Hamilton, f.d. major Berggren, byggmästare Nathan Pehrsson m. fl.

I ansökningen framhålles att flera av förorterna till Göteborg förut tillgodosetts med spårvägar, såsom Mölndal och Långedrag. De områden, som den planerade linjen skulle genomlöpa, hålla mer och mer på att bebyggas, särskilt vinkeln mellan Redbergslid och Getebergsäng. Livlig trafik kan alltså förväntas.

Förslaget har tidigare kommunicerats med stadens myndigheter.

Kostnadsförslaget slutar på 300,000 kronor, oberäknat eventuell lösen för mark. Som den nya linjen ju kommer att löpa huvudsakligen utefter redan befintliga vägar, behöver inlösningen av mark givetvis ej bli så omfattande.

Betydelsen av den nya spårvägslinjen ligger i öppen dag. Den trakt, den skulle komma att genomlöpa har de rikaste utvecklingsmöjligheter. Redan finnas ju de två villasamhällena Böö och Kärralund samt det ganska omfattande municipalsamhället Lunden vid denna vår vackraste färdeväg utanför stadsgränsen.” (Ur: Göteborgs-Posten 18 juli 1916)

Bilden i sidhuvudet visar Redbergsplatsen, på ett odaterat vykort. Hämtat från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.