Fattighuskanalen – en viktig infrastruktursatsning

Den nuvarande slussen i Fattighuskanalen byggdes 1873 och har brukats av många tusen pråmar på väg till och från Mölndals hamn (ungefär vid dagens Mölndals bro). Foto: Per Hallén 2012.

Vi är många som dagligen färdas per spårvagn utmed Fattighuskanalen (till vardags ofta kallad Fattighusån), men jag tror att det är få som inser hur viktig denna kanal, varit för Göteborg och industrin i Göteborgsområdet.

Redan när stadens hamnar grävdes fram ur leran på 1620-talet framfördes tankar på att förbinda kanalsystemet inom vallgraven med Mölndalsån för att på så sätt få ett bättre transportsystem. Förslaget avvisades då det ansågs vara för dyrt och onödigt (låter bekant…). Det dröjde till slutet av 1630-talet innan idén om en kanal åter kunder föras fram. Denna gång ville kronan lyssna och arbetet sattes igång. Det tog omkring ett år för de inkallade soldaterna att gräva den knappt kilometerlånga sträckan mellan Stora Hamnen och Mölndalsån. Vid stadens vallar uppfördes även en sluss och en kvarn som var i bruk ända till 1870-talets början då den ersattes av den nuvarande slussen. Bygget finansierades delvis av staten som också kommenderade ut soldaterna till bygget, staden betalade sin del och de som reste på kanalen fick betala en avgift i slussen.

Den 7 oktober 1641 invigdes den nya kanalen och riksdrotsen greve Per Brahe åkte båt från staden till Underås bro. Under 1600-talet och även det följande århundradet hade kanalen främst betydelse som transportled för spannmål som skulle till kvarnarna i Mölndals kvarnby. Bönder även i avlägsna områden kunde nu utnyttja den enastående kapaciteten vid Mölndalsfallen. Kvarnarna vid fallet hade sammanlagt en kapacitet som motsvarade ett helt års mäld hos en enskild större kvarn. Skärgårdsbönderna utanför Göteborg var flitiga kunder, de kunde utan omlastning transportera spannmål in till kvarnbyn och mjöl hem.

Förbindelsen med Mölndalsån förbättrade vattenflödet genom centrala Göteborg. Tidvis var problemen stora med stillastående vatten i kanalerna, det förbättrades, men en del problem längst in i Västra och Östra hamnen kvarstod.

När textilindustrin började expandera i Kvarnbyn under 1820- och 1830-talen fick Fattighuskanalen och slussen en allt större betydelse. När sedan ytterligare industrier anlades i Mölndal växte trafiken än mer på Fattighuskanalen och Mölndalsån. Företagen höll sig med egna flottor av pråmar som skötte frakter av bomull, tyger, kol och annat skrymmande gods. Trafiken på denna lilla kanal var lika betydelsefull som i Göta kanal vid samma tid och när industrin gick som bäst motsvarade trafiken den i Trollhättekanal.

Den satsning som gjordes under början av 1640-talet fick alltså en växande betydelse under sin livslängd. När kanalen var väl över 200 år gammal var den som mest betydelsefull! Den var sedan i bruk i ytterligare hundra år innan trafiken på Mölndalsån avvecklades. Idag trafikeras slussen enbart av paddanbåtar vid jultid och båtar som håller rent i kanalen.

Fattighuskanalen har alltså varit en av de viktigaste infrastruktursatsningarna i Göteborgsområdet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s