Mordbranden i huset n:r 40 vid Karl Gustafsgatan

”Vid förhöret i går e. m. inför poliskammaren föredrogs en af två detektiv¬konstaplar afgifven rapport öfver deras spaningar i Mölndal den 4 dennes. Rapporten meddelade i hufvudsak följande:
Maria Andersson, hustru till en snickeri¬arbetare A. boende i roten C. i Mölndal hade uppgifvit, att hon hade uppfostrats tillsammans med Aron Mattsson men under senaste 40 åren hade han sett honom endast en gång, nemligen för 15 år sedan. Mattsson hade nu 25 mars gjort besök i deras hem mellan kl. half 4 och 4 e. m. Han hade därvid yttrat att han med bantåg skulle afresa till Lindome för att skaffa sig en niga. Andersson igenkände ej fullt säkert Mattsson men blef genom samtal med honom fullt öfvertygad om att han var Mattsson.
Anna Andersson, gift med en snickeriarbetare i Mölndal, meddelade att det troligen varit Mattsson som vid sagda tid hos dem efterfrågat några personer i grannskapet.
Mjölnaren Karl Larsson och hans hustru Kristina hade 2 å 3 på e. m. sagda dag träffat en äldre främling som enligt beskrivning torde ha varit Mattsson.
Bröderna Jonsson, hvilka såsom förut nämnts uppgifvit att de sett Mattsson i porten till hans bostad mellan klockan 3 och 4 på e. m. nämnda dag gående till Handtverkaregatan, förekallades nu ånyo samt upprepade klart och redigt sina förut afgifna berättelser. De tillade dessutom att deras syster sett Mattsson i gården utanför hans lägenhet redan klockan 2 på middagen sagda dag.
Polismästaren vände sig nu till Mattsson, som med hånlöje betraktade bröderna Jonsson, med följande ord: “Triumfera ej Mattsson öfver berättelserna från Mölndal som synas bekräfta några edra uppgifter. Här kan dock ligga ett misstag i tiden på en a 2 timmar. Ni har nog varit i Mölndal men senare på e. m. Slutligen har oaktadt alla efterforskningar ingen person kunnat upptäckas som sett Matts¬son under nattpromenaden i Lindome. Inser Mattsson ej huru skarpt graverande detta är för er?“
Mattsson: Jag mötte nog många men tilltalade ej någon. Jag tänkte under promenaden om natten att närmare se på banan.
Polismästaren: Det var en besynnerlig tid Mattsson valde därtill. Brukar Mattsson vara en sådan nattvandrare.
Härefter hördes följande personer:
Tjensteflickan Sofia Axelson, boende i huset 53 Karl Gustafsgatan midt emot Mattssons bostad, hade sett Mattsson vid 3-tiden pä e. m. 25 mars gå från sin port fram mot Handtverkaregatan, hvarvid han har i handen ett mindre paket. Följande dag hade hon till sitt husbondefolk sagt att hon vid ofvannämnda tid sett Mattsson.
Timmermannen Kristian Jonsén boende i samma hus som Mattsson hade då han vid 6- tiden på aftonen 25 mars hemkommit från en promenad sett att fönstret till Mattssons kök stod på glänt och att ett stort gråpapper stod mellan jalousien och fönstret.
Änkan Maria Charlotta Svensson vidhöll bestämdt sin förut lemnade uppgift att hon mellan klockan 3 å 4 sagda dag i gården helsat pä Mattsson som nickat tillbaka åt henne.
Hennes son Gustaf (15 år gammal) berättade därpå att hustru Granbergs minderårige son Hugo vid 8-tiden på morgonen efter branden tittat in i Hanssons kök, hvarefter han kommit upp till Gustaf i ölra våningen och yttrat att gubben Mattsson hade nedtagit fernissan från vinden och slagit på två dynor samt sedan tändt på. Vidare yttrade gossen Hugo att innan ett par fina herrar (polistjenstemän) på morgonen kommit till hans moder, hade gubben (Mattsson), som varit hos dem under natten, smugit sig utför trapporna i strumplästen, så att ingen skulle höra hans gång därifrån. Gubben hade därpå, yttrade gossen, hegifvit sig till Mölndal.
Polismästaren: Nu hör hustru Granberg hvad er egen gosse sagt. Vill ni ej erkänna att Mattsson var hos eder natten då det brann? Det är rådligast att nu erkänna det, ty blir det styrkt och ni har nekat, drabbar eder ansvar. Jag varnar eder härför.
Hustru Granberg: Nej. han var ej hos oss på natten. Jag känner hvad eden förpliktar till.
Efter att först hafva vägrat att svara medgaf hustru Granberg att hon hade ett fem månader gammalt barn, till hvilket Mattsson var fader.
Mattsson: Nej, jag är ej fader till det.
Hustru Granberg upplyste på fråga af polismästaren att hon hört att Mattsson, med hvilken hon varit bekant sedan två år, skulle hafva dåligt rykte samt vara lögnaktig och opålitlig.
Nytt förhör hålles nästa fredag.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 8 april 1896)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s