Somalerna på Lorensberg

”I går gjorde vi på Lorensberg en be­kantskap, visserligen flyktig, men en af de angenämaste vi gjort på länge i den här tråkiga staden — nemligen med hrr somaler och deras fruar och fideikommissarier, de glada barnen från det mystiska landet Afrika.

Dort in Afrikas Gefielden
wo die Karawanen ziehn

und im Freien gehn die wilden
Thiere ans Menagerien —

i detta underfulla land, där de vilda djuren från menagerierna gå lösa och le­diga omkring i palmernas skugga, där beduinens hvita mantel aldrig blir smut­sig — i detta land som öfversvämmas af Nilen och missionärer och där dadeln växer, där växa och bo äfven somaler, ett folk som är ganska olikt göteborgarne, hvadan dessa ej böra försumma att besöka dem. Alltid något att lära.

Det var ett vexlande och rörligt lif som i går afton tedde sig i “kraalen“ trots regndusket, som väl ej gjorde tillvaron allt för behaglig för de kaffebruna araber­na, arabinnorna och de små arabeskerna ty si araber vilja somalerna vara och inte Däri kunna de väl ock ha rätt, ty något af negertyp finnes visst inte hos dem men ej heller mer af “äkta arabu än hos en vanlig spårvagnshäst. Halfblod kanske. Men såväl män som qvinnor och särskildt barnen ha i allmänhet mycket sympatiska och tilldragande ansikten och ett gladt och trefligt sätt. De lära, efter hvad impressarion sade, vara otroligt stolta, men det hindrade dem ej att skrika “

arrah“ — hvilket på deras välljudande språk betyder bagchich, och hvad bagchich betyder vet hvarenda kypare.

Det var som sagdt ett rörligt lif inom inhägnaden. Ett par smeder smidde det glödande järnet vid en liten eld, som blå­stes upp med en märkvärdig bälg af antilopskinn. Städet bestod af ett stycke järn, nedstucket i en trädrot, som var be- grafven i marken. Smederna lära hos somalerna liksom hos så många andra ociviliserade tolk utgöra en särskild syn­nerligen högaktad kast. Hos de härva­rande tre exemplaren af det vällofliga smedsmästareyrket voro muskulaturen och kroppsproportionerna betydligt mera utvecklade och robusta än hos de andra spinkbenade och spinkarmade “krigsmän­nen“.

Vi ha ej utrymme att för dagen tala om uppvisningarna af bröllopsdans, spjut­kastning, krigsdans, bågakjutniog, svärd­dans, stridslekar, “palaver“ och Gud vet allt som vi i går bjödos att åse, och vi vilja verkligen inte heller lata allmänhe­ten få en inblick i alla de där sakerna genom en beskrifning från oss — än så länge. Sedan skola vi återkomma. Hufvudsaken är nu, att folk går dit och tit­tar sjelf. Det lönar verkligen mödan.

Ja, det lönar verkligen mödan. Något intressantare än somalerna ha vi på länge ej haft i Göteborg. När de kriga med hvarandra och stormtjuta tror man sig vara på ett valmöte i Liberala valmans­föreninge.

Karavanen medför en etnografisk utställning, som är i högsta grad sevärd. Dessutom tre strutsar.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 31 juli 1896)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Aftonblad den 29:e juli 1896

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s