Dagens historiska berättelse känns tämligen aktuell! I april 1897 skulle inresereglerna till USA ändras och det fick givetvis stort utrymme i Göteborg, som var den viktigaste avreseorten för svenska emigranter.

”Den nya amerikanska invandringslagen. Äfven för svenska invandrare till För­enta staterna torde det vara af intresse att få del af den nya lag, som i dagarne antagits att träda i kraft den 1 juli detta år, med bestämmelser hvilka afse att ute­stänga emigranter som man ej tycker om.

Hvar och en som i hemlandet muntligt eller skriftligt aftalat om arbete i Ame­rika kommer att liksom förut hindras från tillträde till det nya landet. Samma öde kommer hädanefter äfven att drabba hvar och en som efter 1 april kommer till Amerika i en ålder af öfver 16 är och icke kan läsa eller skriva engelska språ­ket eller sitt eget lands eller något annat språk. Men föräldrar eller far- och mor­föräldrar, som äro öfver 50 år, kunna, äfven om de ej kunna läsa eller skrifva, få lof att medfölja en till invandring be­rättigad invandrare, som är öfver 21 år, om han eller hon är i stånd att under­hålla dem. Likaså kan en till invandring berättigad person hemta till sig föräldrar eller far- och morföräldrar.

Icke läs- och skrifkunniga qvinnor och barn få invandra, om deras män eller fä­der äro berättigade därtill.

Huru läs- och skrifprofven tillgå kan ju vara intressant att veta: På numre­rade pappersremsor, förvarade i askar, äro på alla möjliga språk af tryckta 20, högst 25 ord af Förenta staternas konstitution; hvarje språk har sin ask. Invandraren har rätt att välja det språk, i hvilket han tror sig vara skickligast. Han får sjelf draga ut en remsa och skall sedan uppläsa den högt för immigrationsinspektören, i hvilkens åsyn han därefter skrifver de 20 eller 25 orden. Så lägges remsan tillbaka och asken skakas om, innan den näste in­vandraren drager sin remsa. Kan han icke både läsa och skrifva de 20 och 25 orden, bli hans namn och numret på rem­san, som han icke kunnat läsa, protokollförda och invandraren återsänd till det land, hvarifrån han kommit, på samma ång­båts- och järnvägsbolags bekostnad, som fört honom öfver till Amerika.

Slutligen fästa vi särskild uppmärksam­heten på följande bestämmelse i den nya la­gen.

Efter den 1 juli blir det nemligen för­bjudet för en invandrad man, som icke med fullt allvar på därför stadgadt sätt och ställe förklarat det vara hans afsikt att bli amerikansk medborgare, att ha sys­selsättning vid något som helst offentligt arbete inom staten eller göra regelbundna resor till Amerika till lands och vatten i afsikt att taga arbete där mot lön eller arvode och gång efter annan återvända till ett främmande land.

Inrikesministern kan dock genom sär­skilda föreskrifter gifva främlingar tillåtelse att komma till Amerika, om deras ärende är att lära amerikanarna någon ny konst, industri o. s. v.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 18 februari 1897)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum.