Konflikter mellan olika typer av trafikanter är inte något nytt för vår tid, denna insändare från 1897 skulle, säkert kunna publiceras i dagens tidningar om än med en del mindre ändringar!

”Det är af stor vikt för de personer som äro på väg från eller till Slottsskogen, isynner­het sön- och helgdagar, då det ju råder myc­ket stark trafik af både fotvandrare och åkande, att hvar och en i sin stad använder den beskärda delen af kommunikationsvägen; de gående på trottoiren, och de åkande på ga­tan. Det är ju ganska svårt för fotvandrare att komma fram, men så mycket värre för velocipedåkare och vagnar, alldenstund de åkande af båda slagen få ömsom stanna och ömsom kryssa sig fram emellan folkhoparne som ej äro nöjda att endast gå på trottoiren utan upptaga också totalt hela gatan.

Underligt är att ej mer olycka sker, och är det. ganska riskabelt för i synnerhet velocipedåkare som få kryssa sig fram mellan spår­vagnar, droskor och menniskor. De få ju också ringa oupphörligt, men för dem som slå döförat till är det ju till ingen nytta. Det händer till och med att velocipedåkarne måste sitta af därför att det behagar fotvan­drare att helt hånfullt ställa sig midt i vä­gen för dem. Det är därför bäst att fotvan­drare använde trottoiren så mycket som möj­ligt och läto de åkande få vara i besittning at gatan i sin helhet.

Signaturen: L.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 19 maj 1897)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Parti i Slottskogen 1890.