Beslut om Östra Hamnkanalens igenfyllande

Frågan om Östra Hamnkanalens igenfyllande var viktig för staden och de märktes på debatten inför själva beslutet som pågick under två timmar. Vi lever idag med konsekvenserna, bra som dåliga sådana, av det beslut som fattades en december dag 1897 i Göteborgs stadsfullmäktige. I dag blir det en lång artikel där de som var med om att fatta beslutet får träda fram genom en artikel i Göteborgs Aftonblad, här får du veta vilka som var för, vilka som var emot och vilka som var osäkra på om det var bra att fylla igen en av stadens gamla hamnkanaler.

”Efter två timmars diskussion beslöto Stadsfullmäktige i enlighet med berednin­gens förslag, att Östra hamnkanalen skall igenfyllas samt en ny Kungsportsbro byg­gas, ehuruväl närmare bestämmelser här­vidlag framdeles komma att göras.

Diskussionen inleddes af hr Wijkander som förklarade att han reser­verat sig hufvudsakligen på grund af tre punk­ter. Hvilka han ej kunnat gilla.

För det första hade man föreslagit en tackjärnsbro, hvilket tal. ansåg olämpligt, enär dylika broar blifvit utdömda af teknici Man borde dessutom utreda, huruvida ej brobygg­naden kunde utföras billigare. En smides­järnbro skulle ej kosta mera än 126,000 kr.

Det andra gällde Östra hamnkanalens igenfyllning. Denna fråga vore af sådan vikt att del måste finnas verkligt bestämmande skäl om den nu skulle afgöras. Annars borde den uppskjutas. Det hade vid en undersökning visat sig att kanalen hade den minsta vatten­omsättningen men att den därför ej vore den mest skadliga af våra kanaler. Inga verkliga klagomål mot densamma hade kunnat framföras.

Någon farhoga ur trafiksynpunkt behöfde man ej heller hysa. Tal. hoppades att spårvägslinier å ömse sidor om kanalen inom kort skulle komma till stånd. Då läte trafi­ken lättare reglera sig. Kajerna behöfde måhända ombyggnad. Men nog kunde staden ha råd att bekosta en dylik, låt vara att den kunde förekomma upprepade gånger samt ko­sta en 17 å 20,000 kr., blott för att staden ej skulle förlora sin karakteristiska prägel.

Ekonomiska betänkligheter beträffande igen­fyllandet hade tal. ej. Men då husegarnes erbjudande vore på tre år, borde frågan myc­ket väl kunna hvila, Detta så mycket mera som det aldrig inträffat att ett så viktigt för­slag afgjorts utan vederbörande styrelser blif­vit hörda.

Den tredje punkten hvaremot tal. reserve­rat sig var det uppgjorda förslaget att ordna gatan. Byggnadschefen ville, att det icke skulle bli någon trädplantering å gatan, som endast skulle genomlöpas af höga stolpar för den elektriska belysningen. Då husen åtminstone nu äro mycket låga, så betonade tal., att detta skulle bli mycket fult. Ingenting komme att afbryta den tröstlösa enformighe­ten, och i estetiskt afseende blefve det en be­tydande försämring från det nuvarande per­spektivet med broarna.

I alla händelser vore det klart, att om husegarne skulle afge verkligt bindande förbin­delse, så ville de veta, hur gatan skall kom­ma ett se ut. För sin del ansåg tal. ingen risk ligga i att vänta några månader och an­höll därför, att ärendet måtte i sin helhet remitteras till hamnstyrelsen, som borde höra gasverksstyrelsen och gatu- och vägförvaltningen samt äfven ega rättighet att tillfråga lämp­liga fackmän.

Hr Fischer bemötte hr Wijkanders skäl. Beträffande brobyggnaden hyste beredningen samma betänkligheter som reservanten. An­gående igenfyllandet af hamnkanalen ville man det hufvudsakligen därför att gatorna å ömse sidor om kanalen voro för smala. Polis­mästaren hade förklarat, att om ej en ny tids­enlig bro öfver Vallgrafven byggdes, skulle här inom kort bli svår traffkstockning. Tal., ansåg spårvägar å ömse sidor om kanalen olämpliga.

Om de sanitära skälen ville tal. ej tvista med reservanten. För sin del trodde han att vattnet här vore det sämsta i staden. Beträf­fande kajbyggnaden ville tal. anföra att en så svår utskjutning af kajerna förefinnes att fara föreligger för att hela kanalen kan rasa. Skulle kanalen ändock framdeles igenfyllas, hvad nytta då att reparera kajerna?

Det skulle ej vara svårt att reglera den nya gatan så att den blefve ganska vacker om exempelvis träd planterades. Vidare vinnes den fördelen att det sista qvarteret på gatan blefve omregleradt, hvarigenom staden antagligen skulle erhålla ökade inkomster, som ytterligare minskade kostnaden.

Man kunde ej förlora någonting på om man nu beslöte kanalens igenfyllning. Yrkade bi­fall till första punkten i beredningens för­slag.

Hr L. G. Bratt: Reservanten hade användt det argumentet att genom broarnas borttagande skulle Göteborgs traditioner kränkas, detta vore ej något verkligt skäl, ty alla I större städer undergå i våra dagar alltjemt nya förvandlingar. Hvartör skalle endast Göteborg stå stilla i så hänseende?                                                               |

Byggnadschefen hade vid ett enskildt sam­manträde upplyst om att utskjutningen vore så långt framskriden att kajerna ej kunde | förblifva i sitt nuvarande skick. I händelse ras kunde husegarne måhända framställa dry­ga fordringar på ersättning. Instämde med i reservanten beträdande brobyggnaden. Anslöt sig till beredningens förslag.

Hr von Sydow betonade särskildt den sani­tära sidan af saken. De gjorda undersöknin­garna hade gifvit vid handen att Östra hamnkanalen vore den smutsigaste och hade den trögaste vattenomsättningen. Kanalens igen­fyllande vore redan af helsoskäl berättigadt.

Hr Atterberg: Östra hamngatan vore för trång för den stora trafiken därstädes. Kana­len borde fyllas.

Beredningens förslag hade fått den lyckliga form, att det, när kanalfyllningen bestämts, lemnade god tid både för Hamnstyrelsen att undersöka huru bron bäst bör utföras, samt för Gatu- och Vägförvaltningen att välja det bästa förslaget för gatans ordnande. Utred­ningar på alla händer äro af ingen nvtta, om sedan ingenting kommer att göras, beslutas arbetet, så är sedan god tid till att utreda detaljerna.

Hr JV. Andersson: Skulle ett ras inträffa, kunde det bli ödesdigert, enär de vid gatan liggande husens grund vore mycket dålig. Ansåg att den nya bron borde göras fullt vär­dig Göteborg. Biföll beredningens förslag.

Hr Ernst Carlson: Det hade under diskussio­nen affyrats några små skrämskott. Undrade om man borde låta skrämma sig af löst krut?

Byggnadschefen hade endast sagt att ka­jerna vore osäkra. Man finge ej öfverdrifva betydelsen af hans ord. Det kunde hända att kajen rasade medan vi sitta här och disku­tera, men så rasande kunde det väl ej gå att vi finge kajerna öfver oss”.

Den nervösbrådskan i sakens behandling på senaste tiden syntes tal. högst besynnerlig. Byggnadschefen förklarar sjelf att han endast velat i god tid framlägga frågan till behand­ling. instämde med prof. Wijkander.

Hr Leman hade ursprungligen varit emot

major Åqvists förslag. Men då han fann allt flera skäl som talade för detsamma, hade han ändrat åsikt.

Trafik- och sanitära förhållanden kunde nog icko gälla så mycket, men hvad som främst inverkat på tal. vore kajernas tillstånd. Byggnadschefen hade visst icke uttalat sig så lamt som hr E. Carlson trodde, utan tvärt om skarpt betonat att han icke ville åtaga sig ansvaret, om ingenting gjordes. Husegarne hade rätt att ej få sina hus förstörda genom kajras.

Frågan vore nu om man ville besluta sig öför hufvudsaken, kanalens fyllning, om detaljerna finge man sedan resonnera. Trodde icke att man kunde vinna något på en utredning.

Beträffande brobyggnaden anförde tal. ett uttalande af en tekniker i Stockholm: om vi ville bygga en gjutjernsbro, så finge vi skynda oss, ty efter år 1900 finnes det icke ens en småstad som bygger en sådan.

Hemställde om bifall till beredningens för­slag, med undantag däraf, att orden ”med användande delvis af materlalier från de äldre broarna” måtte utgå.

Hr O. Melin ansåg orätt af hr E. Carlson att tala om “sprängskott“. Byggnadschefen hade uttalat sig mycket skarpt i frågan. Ville tvärt emot E. Carlson framhålla, att man af sparsamhetsskäl bör påskynda frågan.

Hr Rubenson gillade i mycket reservantens anmärkningar, men ville dock yrka bifall till beredningens förslag.

Hr Fischer gillade den af hr Leman före­slagna ändringen.

Hr G. Johnsson: Ingen hade yrkat rent afslag på frågan. Tal. ansåg sig därför kunna vara med om att uppskjuta afgörandet. Anslöt sig till reservanten.

Hr E. Carlson ville, då ett par tal. känt sig obehagligt berörda af hans yttrande om “skrämskott“, ändra detta till ”lindrigt tryck inpå opinionen“. Fann det ledsamt att v. ordföranden ville göra utredningen svårare än den bör bli. Varnade för att “kasta sig i kanalen innan man ser sig god för att gå i land med konseqvenserna”. Betonade, att han icke vore motståndare till förslaget.

Hr Hedgren yrkade bifall till beredningens förslag oförändrad.

Hr K. G, Karlsson instämde med reservan­ten ej af estetiska utan ekonomiska skäl. in Ville att man skulle sätta “strärvor“ eller ilstöttor tvärs öfver kanalen, så att man finge

tid att diskutera frågan.

Hr Sternhagen, replikerade hr E. Carlson och yrkade bifall till beredningens hemställan.

Hr Hagberg yrkade bifall till reservationen.

Hr Wijkander replikerade de talare som mot­satt sig hans reservation.

Hr Svanberg förklarade att drätselkammarens behandling dragit ut på tiden därför att den då måste invänta husegarnes bidragsteckningar. Ansåg för öfrigt att beslut gärna denna gången kunde föregå den fullständiga ekonomiska utredningen, då så skett förut t. ex. vid ifråga om anläggande af filter och pumpverk vid Alelyckan.

Hr Leman ändrade sitt förslag så, att i be­redningens betänkande måtte uttalas, att materialierna från de gamla broarne skola an­vändas till den nya bron endast i den mon det finnes lämpligt.

Hr Hertz yrkade bifall till beredningens förslag med vice ordförandens ändring.

Hr Gustaf Boman instämde med reservan­ten.

Hr Waller framhöll, att man nog kunde vara fullt tryggad beträffande kostnaden för  en ny bro, då reservanten sjelf. hr Wijkander. o sagt, att äfven en af smidesjärn ej alla behöfde bli dyrare än den som föreslagits.

Diskussionen afslöts med ett litet replik­skifte mellan hrr von Sydow och Wijkander, samt mellan den senare och borgmästare Svan­berg.

Stadsfullmäktige beslöto därefter med 40 röster mot 15, hvilka voro för uppskof, ett genast företaga frågan till defini­tivt afgörande.

Ja röstade hrr O. Wijk, Pb. Leman, W. Röhss, J. E. Levisson. A. O. Heurlin. Bratt, Keiller, A. Lilljequist, O. Melin, M. Falck, K. Friman, E. Wijk, C. A. Möller, Ax. Appelberg, E. Fischer, Adr. Peterson, G. D. Kennedy.

  1. Rubenson, H. Sternhagen, F. Åkerblom, a. Röhss, C. L. Hessle, J. A. Waller, G. Torstensson, B. Hedgren, J. R. Hamilton, M. Olbers, F. E. von Sydow, J. V. Svalander. A. J. Atterberg, Alg. Carlander, O. Hasselblad, J. W. Bratt, Harald Larsson, Aug. Koch, N. Anderson, Emil Collin, J. A. Hertz, John E. Olson, A. R. Kihlström.

 

Nej röstade hrr A. Wijkander, Ad. Florell, P. A. Hagberg, Otto B. Bolm, T. Torstensson, R. Luhr, F. Belfrage, Herman Gedda, Ernst Carlsson, G. Johnsson, Carl Laraberg, K. G. Karlsson, R. W. Conricus, G. Boman, E. Vir­gin.

Bilden är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: ”Gamla Vattenreservoaren” 1870

Därpå bifölls beredningens förslag med hr Lemans ändring. Detta lydde sålunda:

att stadsfullmäktige — under förutsättning, att en hvar af de husegare, hvilka tecknat bi­drag till kostnaderna för ifrågavarande arbete, inom den 15 nästa februari till drätselkamma­ren aflemnar skriftlig och at drätselkammaren godkänd förbindelse att till drätselkammaren betala det af husegare utfästa beloppet med en tredjedel under hvartdera af åren 1898, 1899 och 1900 å af drätselkammaren bestämda be­talningsterminer — besluta:

l:o a) fyllning af Östra hamnkanalen emel­lan Stora hamnkanalen och Vallgrafen; b) uppförande af kajer vid båda de nuvarande slutpunkterna vid sagda del at kanalen; c) borttagning at de nuvarande broarne öfver samma kanalsträcka och af öfversta delen åt kajerna; d) anläggning af nya afioppsledningar till upptagande at det vatten som hittills ut­släppts i kanalen; e) borttagning af nuvaran­de Kungsportsbron; f) uppförande af ny bro öfver Vallgrafven vid Kungsportsplatsen, med användande i den mon så finnes lämpligt af materialer från de äldre broarne och kajerna; samt g) borttagning af förra vattenreservoarbyggnaden med vidliggande bro;

2:o) att de sålunda beslutade arbetena skola, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med stadens byggnadschefs, af drätselkammaren åberopade förslag, genom hamnstyrelsens försorg utföras under nästföljande tre år;

3:o) att kostnaderna för samtliga arbetena, i hvad de icke täckas af tomtegarnes bidrag, skola utgå af medel, upplånade på längre återbetalningstid än två år;

4:o) att, i afbidan på dylikt lån, drätsel­kammaren bemyndigas att i mon af behof upp- låna erforderliga medel på högst två års åter- betalningstid;

5:o) att å hamnstyrelsens utgiftsstat för år 1898 uppföres ett anslag, till arbetenas påbör­jande, al 170,000 kronor;

6:o) att hamnstyrelsen anmodas, att, så snart ske kan, efter verkställd utredning, till Stads­fullmäktige inkomma med yttrande och för­slag till bestämmelser, afseende såväl den nya Knngsportsbrons byggnadssätt och material, som lämpligheten af Vallgrafvens utvidgning i samband med brobyggnaden;

7:o) att uppdraga åt gatu- och vägförvaltningen att, senast vid afgifvande af förslag till förvaltningens utgifter och inkomster å 1899, hos Stadsfullmäktige föreslå sättet för stenbeläggning och anordnande i öfrigt af de gator och platser, som af de sålunda beslutade arbetena beröras; samt

8:o) att uppdraga åt gasverksstyrelsen att i tillräckligt god tid, innan åtgärder för stadigvarande belysning af berörda nyanordnade gator och platser böra vidtagas, till Stadsfull­mäktige inkomma med förslag till dessa åt­gärder.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 3 december 1897)

Kartan i sidhuvudet är ett utsnitt ur Simon’s 1888 Gothenburg map.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s