Göteborgarna firade Sebastopols fall 1855

På senhösten 1853 utbröt ett krig mellan Turkiet och Ryssland som efter några månade växte i omfattning till en storkonflikt då Storbritannien och Frankrike gick in i kriget på Turkiets sida. De fick även sällskap av kungariket Sardinen som hoppades på att vinna västmakternas stöd för sina egna planer på att utöka sina besittningar i norra Italien. Gruppen av allierade hade till en början hoppats på att få med Österrike, Preussen och Sverige-Norge i kriget mot Ryssland, men detta förverkligades inte. Sverige-Norge förklarade sig neutralt under kriget. Men som vi skall se i dagens berättelse fanns det ett starkt stöd för de Allierade. Det fanns givetvis tankar om att kriget skulle kunna föra Finland tillbaka inom det svenska rikets gränser.

Krimkriget hade pågått i över två år när det under veckan i september 1855 kom meddelande om att Sebastopol fallit började planeringen för en stor fest i centrala Göteborg kvällen 1 oktober 1855. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skildrade vad som då utspelade sig på stadens gator.

”Redan tidigt på morgonen bebådades festligheten genom de många brokiga flaggor, som voro hissade på alla i hamnen och på revieret liggande fartyg. Så hade äfven Franske och Engelske konsulerna uthängt sina respektive nationers flaggor utanför sina fönster.

Brunnshuset i Brunnsparken vid mitten av 1800-talet. Bilden är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.

Mellan kl. 6 och 7 på e.m. hade redan betydliga hopar af menniskor samlats utanför Brunnsparken, som efterhand allt mer uppfylldes af deltagarne i festen. Småningom tändes ock alla mareschaller, hvilka dels bildade en brinnande guirland rundt omkring parken, dels voro uppställda i två stora pyramider midt uti parken, samt dessutom voro ordnade, i form af ett tempel utanför brunnshusen, och framför den med löf klädda talarestolen, hvars bakgrund pryddes af de fyra förenade makternas fanor, hvilka sammanslötos i en spets af unionsfanan. På slaget kl. 7 föll täckelset för illuminationens glanspunkt, en hög, utåt Lejonbryggan vettande, triumfbåge, på hvilken öfverst lästes med stora brinnande bokstäfver Sebastopol, och derunder namnen: Alma, Inkerman, Tschernaja.

Samtidigt härmed hade den fransyske konsuln låtit smakfullt illuminera sina fönster med ljus, anbragta mellan friska blommor, hvilka i mellersta fönstret bildade en kejserliga krona med ett N under. Äfven ett och annat enskilt hus var illumineradt, af hvilka företrädesvis bemärktes Restaurationen Prins Carl, der midt emellan de rikt upplysta fönstren höjde sig en transparent, föreställande det grusade Sebastopol, hvaröfver de förenade makternas fanor svajade.

Sådane vore i korthet de yttre anordningarna af festen. I samma ögonblick den lysande triumfbågen aftäcktes, började i ena ändan af Brunnsparken en för tillfället hitförskrifven musikkår att plåsa en ouvertyr, som besvarades med en annan, ifrån andra sidan af parken, utförd af en annan musikkår, den utmärkta Småländska Husarqvintetten. Härefter uppträdde en talare och föreslog, efter ett kort tal – afbrutet, då den några timmar förut anlända underrättelsen omnämndes att hela Sebastopol nu var i de allierades händer, af lifliga hurrarop – skålen för Sebastopols fall, som tämdes under nya hurrarop och åtföljdes af en bukett af röda raketer, som smattrade i höjden, hvarefter en stark sångkör afsjöng krigssången ”Blixtrarne ljunga”. Sedan åter de båda musikkårerna afvexlat med hvar sitt musiknummer, förelogs skålen för de fyra allierade makterna: Frankrike, England, Turkiet och Sardinien, på hvilken skål följde en ny raketbukett med röda, blå och hvita stjernor, samt sången: ”Stå stark, du ljusets riddarvakt”, hvarefter Frankrikes och Englands konsuler, hvilka blifvit högtidligen inbjudna till festen, uppträdde och tackade å sina nattioners vägnar för skålen. Efter dessa tal spelade muskkårerna afvexlande ”Partant pour la Syrie” och ”Rule Brittania”. Följde så skålen för Fäderneslandet, föreslagen i ett tal, fullt af vackra och ädla tankar, samt åtföljd af en raketbukett i blå och gula färger, och sången: ”Herrliga land” och till sist skålen för Framtiden, föreslagen i ett varmt och hjertligt tal, samt åtföljd af en raketbukett i hvita färger, och sången: ”Hjeltar, som bedjen, striden och blöden”. Äfven dessa sista skålar beledsagades af instrumentalmusik.

Härefter ordnade sig i öfra ändan af parken ett fackeltåg af 200 facklor, i följande ordning: 6 fackelbärare. – Sångkören. – 6 fackelbärare. – Unionsfanan. – 6 fackelbärare. – Festkommitténs Ledamöter. – 6 fackelbärare. – De Allierades fanor i rad efter hvarandra. – 6 fackelbärare. – De Allierade makternas hrr konsuler, åtföljde af fackelbärare. – Den andra musikkåren. – Samtlige de öfrige fackelbärarne och deltagare i festen. Tåget gjorde en rund i staden, genom böljande, tätt sammanpackade menniskomassor, hvarifrån oupphörliga hurrarop skallade, samt ordnade sig slutligen omkring Gustaf Adolfs staty, der kören afsjön sångerna: ”Hör oss, Svea” och ”Låt dina portar upp”, hvarefter en talare ifrån foten af statyen höjde lefveropet för vår regerande konung, hvilket lifligt upprepades, och hvarpå följande folksången, acompagnerad af båda musikkårerna samt åtföljd af en bukett raketer i gula, blå, röda och hvita färger, äfvensom bengaliska eldar, hvilka på ett serdeles effektfullt sätt belysa torget, de kringliggande byggnaderna, statyen och den talrika menniskomassan. Härefter släcktes facklorna och festen var slutad.

En del af deltagarne i festen samlades sedermera till en af konditor Rubenson tillställd större sexa uti Bloms salong, som för tillfället var festligt dekorerad.

Centrala Göteborg 1855, där den stora festen utspelade sig. Lägg märke till att Brunnsparken helt omfluten av vatten vid denna tidpunkt. (Gustaf Liunggrens 1855)

Festligheten gynnades öfverhufvudtaget af ett förträfligt väder. Endast under några ögonblick föll en svag regnskur, hvilken dock ingalunda störde den glada stämningen, som äfven yttrat sig utom staden, der man på ett ställe (Liseberg) såg en lysande lusteld af tjärtunnor på ett berg.

Under det fackeltåget passerade Södra Hamngatan, såg man i hamnkanalen en illuminerad båt, från hvilken ett antal sångare helsade tågt med en kör: från åtskilliga håll uppsändes raketer o.s.v.

Festen var, såsom man torde af beskrifningen kunna finna, ganska storartad, och den mest lysande af denna art, som ägt rum inom detta samhälle. Också tycktes de närvarandes sinnesstämning vara ganska lifvad, vittnande, såsom Engelske konsuln antydde, att om vi äro neutrala i politiskt afseende, så äro vi dock ej neutrala i våra hjertan, emedan dessa längesedan uttalat sina lifliga sympathier för de tappre nationer, som åtagit sig det svåra men ärofulla värfvet, att kämpa mot våldet och mörkret för frihet, rättvisa och bildning.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 3 oktober 1855)

Festligheterna med de stora folkmassorna innebar också att det inträffade olyckor. I trängseln på Lejonbryggan blev flera personer skadade. Det diskuterades i GHT om detta inte hade kunnat förhindras om polisen hade varit mer aktiv.


Bilden i sidhuvudet visar engelska, franska och turkiska flottenheter framför Sebastopol. Hämtad från: Wikimedia.com.


Karta

Gustaf Liunggren, Karta öfver staden Götheborg med dess omgifningar och alla underlydande egar. Förvarad hos Göteborgs stadsbyggnadskontor.

Referens

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s