Kongl. stallmästaren J. F. Dicksons död

”I sitt gårdagsnummer lemnade Handels­tidningen en längre skildring af nyligen aflidne kongl. stallmästaren James Fredrik Dicksons person och lefnad, hvari den af­lidne beskrifves som en framstående konst­vän, mäcenat och samlare. Uppsatsen i sin helhet är hållen i en mycket sympa­tisk att ej säga panegyrisk ton.

Mot slutet af densamma yttrade emel­lertid H. T. följande:

Och svaga, klandervärda sidor hade han ju äfven, hvilka äro tillräckligt kända. Inför den öppna grafven bör man ej dröja därvid. Det må särskildt sägas, att då många onda ord yttrats om hans sätt att sköta penning- förvärf, trovärdiga män, hvilka haft med hans affärer att göra och till fullo känna dem, där vid lag försvara honom.

Handelstidningens här ofvan uttalade goda afsikt att “inför den öppna grafven ej dröja vid den aflidnes klandervärda sidor“, förmår tidningen dock ej hålla bättre, än att den på sin notisafdelning samma dag meddelar en så lydande notis:

Stallmästare Dicksons död härledde sig. en­ligt hvad efter hand blifvit kändt, af blodför­giftning. Dess första upprinnelse var ett obe­tydligt sår i fingret, som han ådrog sig vid en middag, hvilken hans kusin frih. Osborne Dickson gaf för Fältridtklubbens medlemmar å Grand Hotel. Såret omlindades först med stanniol från en butelj, och däri har man san­nolikt att söka orsaken till förgiftningen. Det läktes efter några dagar. Men först där­efter uppträdde illamående, hvilket efter hand antog allt allvarsammare karakter, i det han­den och armen uppsvullnade. Hr Dickson sökte fördrifva det med massage, hvilket tro­ligen i stället dref det onda in i kroppen. Den medföljande opassligheten tillskrets influ­ensa, ända tills full feber konstaterades och slutligen varbildningar begynte framträda. Då vardt det ändtligen unpenbart, att blod­förgiftning förelåg; men då var det för sent att rädda den sjukes lif.

Om den nämnda middagen gå allehanda rykten, om hvilka ett ögonvittne dock är i tillfälle intyga, att de äro betydligt ötverdrifna. I allt fall utgör hvad som timat en allvarlig varning.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 16 mars 1898)

Bilden i sidhuvudet förställer James Fredrik Dickson och är hämtad från: Public Domain. Fotograf okänd.