En fälla för inbrottstjufvar

”Jag bröt mig en natt in hos en förmögen ungkarl, berättade en f. d. inbrottstjuf, som upphört att praktisera sitt brottsliga och farliga yrke. Jag kom in i hans sofrum, där mannen låg. Hårda snarkningar öfvertygade mig att han var för­sänkt i djup sömn.

På stolen vid sängen lågo hans kläder, med byxorna kastade öfverst på ett vårdslöst sätt, som antydde att han vid hemkomsten varit för trött eller för lat att lägga ihop dem ordent­ligt.

Jag stack handen in i högra fickan och på­träffade en börs. Men när jag försökte draga ut handen, hade den fastnat på ett tjugutal spetsiga nålar.

Ni har sett de där råttfällorna med konformade ingången af koppartråd? Råttan sprin­ger in med största lätthet, men när hon vill ut igen, fastnar hon på de spetsiga koppartrådarne.

Det var en liknande fälla som jag råkat ut för. Jag kunde ju med lätthet lösgjort mig, om jag velat taga tid därtill, men jag sade för mig sjelf: Det är så godt alt taga byxorna

också!

Följaktligen tog jag dem och skulle gå, men hade ej hunnit mer än cirka sex fot, då jag kände ett ryck och spetsarne trängde ännu djupare in i handen.

Jag visste naturligtvis genast hvad det be­tydde. Byxorna voro fastbundna och repets ena ände var virad omkring egarens arm. Denne vaknade genast och hoppade ur sängen. Jag försökte göra motstånd, men med endast en hand till mitt förfogande dröjde det ej länge förr än han hade mig bunden. Och så blef jag presenterad för domaren!” (Ur: Göteborgs Aftonblad 2 maj 1898)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum: Råttfälla.