Effekterna av stadsbranden 1802

Dagarna före jul 1802 förstördes en stor del av centrala Göteborg i en våldsam brand, som tidigare berättats om här på Göteborgs historia. Omkring 21 procent av stadens befolkning hade blivit hemlösa och utmed gator så som Kungsgatan, Drottninggatan och Kyrkogatan fanns enbart husruiner eller högar av aska och bråte att se. Det var inte första gången som staden hade drabbats av förödande eldsvådor, åren 1792, 1793, 1794 var också alvarliga som förstörde 261 hus. ”Inom 10 ¾ dels år har således Götheborg genom eldswådor förlorat ganska mycket af sit fordna wälstånd och wackra utseende” konstaterade redaktören för Götheborgs Allehanda på nyårsaftonen 1802.

Göteborg 1793, bilden är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta. Lägg märke till den låga trähusbebyggelsen utmed Stora Hamnkanalen.

I ruinerna letade människor efter tillhörigheter som kunde ha klarat sig undan elden. En del saker hade räddats innan husen brann ned men det var ofta oklart var dessa hamnat. I Rådhuset kunde invånarna muntligen anmäla vad de saknade och sedan skulle tjänstemännen där hjälpa till ifall dessa föremål lämnades in till Rådhuset. I tidningarna påminnes invånarna om de skyldigheter som fanns att försöka återbörda egendom som räddats i samband med vådeld. Givetvis fanns det de som ändå behöll det som hittats i husen under den kaotiska natten då elden härjade.

De materiella förlusterna var givetvis stora, men än värre var det givetvis för de tusentals invånare som förlorat sina hem. Dessa fick inhysas i staden i andra hus runt om i staden. Det fanns inte tillräckligt utrymme inom vallarna så rum i Haga, Masthugget och ute på landerierna fick uppbringas för att lösa bostadskrisen. Fördelningen av ”husvilla” personer till nya adresser organiserades också via Rådhuset.

Hjälp kom inte bara från de lyckligare lottade grannarna i staden, den kom även från andra orter. I Falkenberg arrangerade invånarna en kollekt som inbringade lite över 68 riksdaler (enligt historia.se:s prisomräknare skulle detta idag ha motsvarat 18 200 SEK, men det är svårt att genomföra denna beräkning. Används istället motsvarande betalning för lika lång arbetstid skulle värdet bli hela 929 072) som gick till de nödställda i Göteborg.

Redan åtta dagar efter branden fanns det näringsidkare som hittat alternativa lokaler och åter börjat bedriva sin verksamhet. Olof Wohlfahrt tillhörde de mer kända familjerna i staden och han annonserade i Götheborgs Allehanda den 28 december. ”Sedan jag under eldswådan d. 20 dennes mist mitt hus, har jag redan öppnat min salubod uti Fru Direktörskan Törngrens hus åt hamnen wid hörnet midt emot Gymnasium och andra trappan från Apoteket, hwarest försällies nu som förut alla sorter specerier, kaffebönor med mycket annat som tiden kunnat medgifwa att rangera efter en så bedröflig händelse; goda waror och honett betiening skall intet mankera”. Joh. Holmer, juvelerare och guldsmed lät samma dag meddela ”att min werkstad förmedelst eldswådan för närwarande är flyttad uti öfre wåningen af Stadstjenaren Landtbloms hus N.o 74 wid Sillegatan”. Detta var bara två av många liknande kungörelser denna decemberdag.

Tidningen denna dag var fylld men efterlysningar efter försvunnen egendom och upplysningar om upphittade saker. ”En Tobakslåda är bärgad, som ägaren kan igenfå i huset N:o 96 på Otterhälleberget”. På gården till Fortifikations Tyggården stod ett antal föremål som inte hade blivit hämtade, ”en tunna rökt sill, en dito Bergmåssa, en säck med spannemål, en låda tobak, 2:ne dito Thée” med flera föremål.

I nummer efter nummer av Götheborgs Allehanda fylldes tidningarnas sidor med efterlysningar och annonser som berättade om flyttade verksamheter och deras nya adresser.

Några dagar in i januari, den 5:e närmare bestämt, kom vintern med besked till Göteborg och det uppstod trafikproblem. Det blev nödvändigt att gå ut i tidningen och berätta om hur det skulle skottas och var snön skulle läggas. ”Snön samlat sig till den myckenhet, att både åkande och gående deraf stor olägenhet och hinder”. Magistraten lät meddela att det ålåg stadens invånare att röja bort snöhögar. Snön skulle utföras och läggas på Heden och andra öppna platser. Överkommendanten för fästningen lät också meddela att det var i sin ordning att lägga snö vid Stora Bommen, Badhusbastionen, St. Erics Bastion, Lilla Bommen, bastionen Johannes Rex, samt ett antal andra delar inom fästningsområdet.

Ett bekymmer under början av 1803 var vilka som skulle bemanna stadens brandspruta n:o 2, som normalt fanns vid ”Svenska kyrkogården”, alltså invid Domkyrkan. Det ålåg befolkningen i närheten av sprutan att bemanna den vid brandfara. Men kvarteren var ödelagda och det fanns inte längre någon befolkning boende i området. Därför flyttades brandsprutan till brandhuset på Stora Torget (alltså nuvarande Gustav Adolfs torg).

Nästan en månad efter branden kom de officiella siffrorna över katastrofens omfattning. Det konstaterades att 179 hus hade förstört, det gjorde att 341 hushåll med totalt 2761 personer var drabbade.

En lista över de drabbade handlarna och hantverkarna presenterades, vilket ger oss en ganska god inblick i näringsstrukturen i kvarteren kring Domkyrkan.

Handlanden utan öppen bod, 28.

Handlanden med öppna bodar, 77.

Winhandlare, 3.

Apotekare, 2.

Boktryckare, 1.

Guldsmeder, 3.

Juvelerare, 1.

Bokbindare, 6.

Urmakare, 3.

Fabrikörer, 4.

Kopparslagare, 5.

Tenngjutare, 3.

Körsnärer eller Bundtmakare, 7.

Wagnmakare, 4.

Grof- och hoffsmeder, 4.

Klensmeder, 2.

Pistolsmed, 1.

Skomakare, 7.

Skräddare, 16.

Sadelmakare, 8.

Gördelmakare, 2.

Sockerbagare, 3.

Pastejbagare, 1.

Brödbagare, 4.

Tunnbindare, 3.

Perukmakare, 2.

Sejlare eller repslagare, 2.

Murmästare, 1.

Målare, 1.

Snickare, 1.

Segelmästare, 1.

Hjulmakare, 1.

Hattmakare, 1.

Hökare, 4.

Traktörer, 3.

Mitt i det eldhärjade området stod Domkyrkans murar och de tog ytterligare skada av vintervädret. Magistraten lät därför meddela den 19 januari 1803 att murarna skulle övertäckas med ”brädhufwor” och tornmurarna med ett tillfälligt tak. Benhuset som låg på den västra sidan av kyrkogården hade klarat sig något bättre, men det avbrunna taket skulle ersättas. Magistraten lät därför kalla till en entreprenad auktion för att utse vem som skulle få uppdraget.

Runt om Domkyrkans stenmurar låg tomterna efter de många trähusen, där stod oftast endast murstocken kvar som ett minnesmärke över huset. Men det var givetvis riskabelt att låta skadade skorstenar stå utan stöd och därför började ett systematiskt rivningsarbete under januari månad. Tomtägarna var skyldiga att riva skorstenarna, annars väntade böter.

Efter branden blev det bråttom att få fram en ny byggnads ordning för Göteborg och då det inte skulle kunna gå att utarbeta en sådan speciellt för Göteborg med kort varsel valde man att införa ”Stockholms stad byggnings ordning” av den 22 mars 1763. Den framtida bebyggelsen skulle ej tillåtas bli efter ”eget godtycke”. Det är inte speciellt förvånande att det fanns en stark önskan att det nu skulle byggas i sten istället för trä.

Återuppbyggnaden kom igång under 1803 men det tog givetvis tid att återuppbygga 179 förstörda hus. Innan ens allt var klart skulle dessutom en ny eldsvåda drabba området, men det är något som vi får återkomma till i en senare skildring.

Referenser

Götheborgs Allehanda 1802-12-28, 1802-12-31, 1803-01-05, 1803-01-18, 1803-01-19, 1803-01-21, 1803-01-28.


Text av: Universitetslektor Per Hallén, Institutionen för Ekonomi och Samhälle, avdelningen för Ekonomisk historia, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.


Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Ritad af A. G. Ullman [avser ritningen]; (?): Göteborgs Rådhus d. 15 juni 1804. [avser ritningen]; Approberad, och må wid byggnadens upförande den af hr Capitaine Carlberg utmärckte förändring med förstugo dörren (?). Götheborg å LandsCancelliet. J:F Courpelan. [avser ritningen]; Ritning till en Stenhus Byggnad å Tomterne No 12 & 13 Wid Kongsgatan i andra Qvarteret ovh andra Roten, tillhörig Handelsmannen Herr Olof Kullman i Götheborg. Uttydning Uti förstugan af undra wåningen är utgången till gården under Trappan och är uti grundritningen med röda Linier updragen. Källaren utvises genom de med rött dragne Linier. Facade åt Kongsgatan Grund af nedra wåningen Pige Kammare. Kök. Förstuga. Packhus. Garderobe. Skänk. Sängkammare. Förmak. Contoir. Salubod. Grund af öfra wåningen. Pig. Kammare. Kök. Förstuga. Sängkammare. Förmak. Mat Sal. [avser ritningen]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.