Gör Slottsskogen till stadens tivoli

”Den store filosofen Hegel säger på ett ställe, förskräckligt att omtala, att “paradiset var en park, där endast djur kunde trifvas“. Skulle man räka erinra sig dessa ord, dä man besöker Slotts­skogen, så är det ganska förlåtligt.

Efter ett slitande arbete söker folk om söndagarna sin tillflykt i naturens sköte. Det är lugnande och vederqvickande. I ensamhet och stillhet kan man ett ögonblick hängifva sig ät egna betraktelser och lefva sitt eget själslif.

Men om man känner ett sådant bebof, begifver man sig ej till en offentlig promenadsplats, utan man uppsöker den rena landtligheten, där civilisationens buller helt och hållet förtonat.

Med offentliga park- och trädgårdsanläggningar i eller invid stora städer är det en helt annan sak. På sön- och helgdagar under den vackra årstiden fin­nes där en massa menniskor, som med afseende på sitt yttre uppträdande full­ständigt bero af hvarandra. Detta är ej den obrutna naturen, där man söker frid, utan det är sällskapslifvet, där man söker förströelse.

Därför är det bra märkvärdigt att den rätt betydliga staden Göteborg, Sve­riges andra stad, icke begagnar sig af det förträffliga tillfälle till beredande af folknöjen, som dess vackra och vidsträckta folkpark erbjuder. Troligtvis finnes det i hela världen ingen mera betydande stad, som bereder sig så litet nöje af en förträfflig och dyrbar parkanläggning.

Menniskor gå till Slottsskogen för att roa sig. Hvad skola de göra? Ingen­ting annat än långsamt gå och draga benen efter sig och titta på hvarandra. Men detta är ett mycket måttligt nöje. Skulle man för omvexlings skull begagna sig af den på platsen befintliga restau­rationen, så blir man uppskattad efter första klassens taxa liksom på de stora hotellen utan att just blifva på det klara med att man erhåller första klassens varor.

Detta senare är alldeles förvändt. Om Slottskogen skall vara företrädesvis en folkpark, så borde där också hållas folk­priser, d. v. s. billiga priser, på den mat och dryck, som där tillhandahålles.

Slottsskogen, sådan den nu är, är fullständigt misslyckad i egenskap af folkpark. I en folkpark skall finnas folknöjen. Det hör nu en gång för alla till saken och kan ej hjelpas. De maktegande i Göte­borg resonnera så, att arbetarne ej skola frestas genom några muntrande tillställningar. Allt skall vara så fridfullt och dygdigt och söndagsartadt. Men detta är ett grundligt folk psykologiskt misstag. Folk behöfver efter veckans slit litet munterhet, litet obruten lefnadsglädje. Eller ock behöfver man ren frid och stillhet, men då uppsöker man som sagdt ej en offentlig promenadplats.

Därför bör Slottsskogen ej hållas i en så förnäm afslutenhet som nu är fallet. De betydande summor som årligen kostas på denna anläggning böra ej afse endast styrelsens berömmelse, utan äfven fol­kets förströelse. Dessa penningar hafva hittills bra litet varit till glädje för Göteborgs allmänhet.

Af Slottsskogen kan göras ett förträff­ligt Tivoli med folknöjen af allehanda slag. Göteborgs allmänhet har rätt att fordra att platsen blifver en folkets egendom, som det ju så vackert heter att den skall vara.

Det bästa är att det ej kostar kommunen ett öre att göra Slottsskogen till hvad en stor stad har rättighet att for­dra. Snarare skulle kommunen kunna förtjena därpå. Det behöfs blott att gifva tillåtelse till härför erforderliga an­ordningar, och företagsamma personer skola sjelfva göra resten.

Det är, för att taga ett exempel, märkvärdigt att i den stora staden Göteborg ej finnas några kägelbanor. Blott vid Lorensberg finnas ett par sådana, och dock är kägelslagning bland det bästa i sportväg som någonsin blifvit uppfunnet. En stunds kroppsrörelse af denna art är få uppfriskande och så förträfflig, att få saker på sportens område kunna därmed jemföras. Det inverkar välgörande på både själs- och kroppskrafter. I andra samhällen begagna sig personer i de för­nämligaste samhällsställningar lika väl som den enkle arbetaren härutaf. Men I Göteborg får man fråga efter, huruvida det möjligen finnes en enda kägelbana i hela staden eller dess omnejd.

Men det kunde ju uppstå buller ooh oordningar? Än sen? Icke skall allmän­heten försaka alla nöjen och all glädje därför att det gifves personer, som göra sig skyldiga till missbruk. I sådant fall borde alla förströelser med ens förvisas ur världen.

Med ett ord: Göteborgs allmänhet, och i all synnerhet Göteborgs arbetare, kunna med allra största skäl göra anspråk på att Slottsskogen, som kostat och kostar så mycket penningar, verkligen kommer allmänheten till godo. Och dit hör att platsen göres till ett efter en stor stads behof afpasssdt Tivoli, dit det kan vara något nöje att begifva sig för att få en smala förströelse efter veckans slitande arbete.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 29 juli 1898)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Slottsskogen, Lilla Dammen.