Larsmessomarknaden 1898 och 1798

”Larsmessans väfnadsmarknad har i dag tagit sin början på Drottningtorget, som till största delen är upptaget af väfnadsförsäljare. Af priserna på de olika artiklarne torde följande vara af mera allmänt intresse:

I Tedukar till kr. 1,60, 2 och 2,50 pr styck; duktyger till 1 kr. å 1,15 för 6 q v. bredd; servietter cirka 6 kr. dussinet och ett annat slag till kr. 1,50 stycket; lärft 90 öre m. för 6 qv. bredd, 75 öre för 5 qv. bredd; handdukar 6 å 8 kr. pr dussin, beroende på qvaliteten; näsdukar af linne 3,60 å 4 kr. dussinet; entänningshanddukar 3,50 å 4 kr. dussinet.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 8 augusti 1898)

Men hur såg det ut på stadens marknadsplats 1798? I Göteborgs Aftonblad infördes en kulturteckning över hur en Larsmessemarknad såg ut för hundra år sedan.

 

”Då i dagarne den gamla Larsmessemarknaden tager sin början, torde det icke sakna intresse att höra något om denna marknad under forna tider.

Den hölls då icke på sin nuvarande plats utan på Gustaf Adolfs torg, och marknaden var betydligt större än nu för tiden — en riktig folkhögtid. Kom­munikationerna voro då föga utvecklade; man kom till staden i kärra eller båt, ej i beqväma järnvägsvagnar. Do s. k. bondqvarteren hos flere af stadens hand­lande voro öfverfylda af landt- och skär­gårdsboar, och alla träbritsarne rundt det rum som utgjorde qvarteret voro nat­tetid upptagna till sista plats under den tid marknaden pågick.

Samtidigt med marknaden på Gustaf Adolfs torg pågick kreatursmarknad på Heden. Intill nuvarande Södra vågen funnos träskjul uppsatta, i hvilka utskänkning af mat, brännvin och öl egde rum.

Ölet hade dock icke på den tiden än­nu hunnit blifva den dominerande dryck som det i vår tid är, och det öl som fanns var äfven föga likt våra dagars. Brännvinet var ännu billigare än nu för tiden. Dock såg man icke så många raglande, druckna personer som man skulle kunna förmoda. Någon ordnad polis fanns icke; men på Heden höjde sig vid marknadstillfällen öfver mängden ett par granna husarer till häst från den staden förlagda husarkommenderingen. Uppenbarade sig någon drucken bråkmakars, eskorterades han af desse till den s. k. Korfkitteln vid Gustaf Adolfs torg i det hus, där sedermera högvakten va­rit inrymd. Eskorten tillgick sålunda, att husarerna slogo en lasso om perso­nen i fråga och därpå “bogserade“ ho­nom mellan sina hästar till ort och ställe.

Gustaf Adolfs torg upptogs af en mängd små trästånd i skiftande färger, och i stånden fanns allt hvad man kun­de önska sig. Där fanns guldsmedsar­beten, manufakturvaror och krukmakarealster. Pott- och krukomakareskrået var på denna tid rätt viktigt, innan fa­brikerna hunnit uttränga det, och flere verkstäder i det handtverket funnos ute i Majorna. Numera finnes knappast en enda qvarlefva af dessa.

Det rådde ett rörligt lif mellan de små salubodarne på torget. Barnen blå­ste i “lergök“ och mumsade pepparka­kor. Pepparkaksgummor från det gamla Kungelf hade nemligen infunnit sig med sina berömda tillverkningar i “långa ba­nor“; och en borgare knusslade icke på slantarne åt barnen vid en Larsmesse­marknad. Mäster sjelf, som kanske var major, kapten eller löjtnant vid borgar­gardet och kunde vid högtidliga till­fällen ståta i trekantig hatt, blå frack med förgylda knappar samt med värja vid sidan och långstöflar med sporrar, gjorde vanligen med fru och barn en rond på marknaden, hvarvid åtskilliga inköp gjordes.

Sjelfva Larsmessemarknadens egentliga alster, sådana vi nu för tiden tänka oss dem, nemligen väfnaderna från Marks och Kinds idoga bygder, de saluhöllos under åtskilliga år i sjelfva rådhuset.

I dess korridorer hade man nemligen “dukat“ upp i brokig prakt de olika tygerna från finaste snöhvita linneväfnader till de gröfre.

Och i det fria, där ute på torget, på­gick dessutom den s. k. tjenstehjonsmarknaden. Där stodo rödkindade jän­tor och kraftiga bygdens söner i klunga, och genom dess tätt packade led träng­de sig vördiga matronor och myndiga husbönder för att “välja i högen“.

Men jag har glömt det ståtligaste: marknadens inblåsande. Då det klock­slag förtonade, vid hvilket kommersandet fick lagligen taga sin början, utträdde nemligen i all sin värdighet stadsmusi­kanten på “burspråket“, utsprånget eller altanen på rådhuset öfver torget. Och från denna högt uppsatta plats “inblå­ste“ han med sitt horn marknaden. Här­ifrån “afblåstes“ också marknaden, hvarefter de små stånden bortfördes från torget och allt återtog sitt hvardagliga utseende. De som förts till den s.k. Korfkitteln för oskickligt marknadsuppförande näpstes och släpptes, och de s. k. bondhotellen utrymdes.

Det var ett marknadslif i många afseenden olikt nutidens.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 8 augusti 1898)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Linnemarknad på drottningtorget framför hotell Eggers, år 1907.