Ett hemskt minne

”Antecknadt for Göteborgs Aftonblad.

Jag vill minnas att det var år 1834 som koleran härjade vårt land så svårt, och icke minst hemsöktes Göteborg af den förfärliga sjukdomen.

Som dödgräfvare tjenstgjorde då bland andre en i Masthugget boende, storväxt och stark karl med namnet Vass.

Som pojke hörde jag den redan då till ålders komne dödgräfvaren berätta hårre­sande historier om sjukdomens karakter och om de många som blefvo — lefvande begrafna. Han påstod att en hel mängd sken­döda begrofvos, och att liken ofta icke hun­nit kallna, innan de buros ned i källare eller andra lämpliga rum för att sedan nattetid köras lassvis bort till grafven, som — om jag ej missminner mig — var belägen i när­heten af nuvarande Annedal.

Det är från den tiden den ofta hörda, hemskt löjliga historien förskrifver sig om en skendöds uppvaknande, under det han bland flere andra kördes till grafven. Om detta berättade Vass:

— Då vi en natt körde bort ett lass lik(?), vaknade ett af dessa och utropade: »Hjelp mig, jag är icke död!» Men drängen, som körde, och på hvilken hvarken ondt eller godt bet, röt till: »Ligg du mans stilla, min gubbe, den saken förstår doktorn bättre än du.»

Huruvida historien är fullt sann, är väl ej så godt att säga. Men att åtskilliga blefvo lefvande jordade, det låter alls icke otroligt, ty af fruktan för smitta brådskades ofant­ligt med de dödes begrafning.

Cito” (Ur: Göteborgs Aftonblad 15 oktober 1898)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Digitalt museum:

Silhuettbild i svart papper monterat på ljust papper med handanteckningar. Fem Uddevallabor i profil, alla på väg åt höger i bild.

Handskriven överskrift:

Aflidna Uddevalla bor;

som lefvde under år 1834.

Under respektive person handskrivna texten, från vänster:

Dödgräfvaren Halte Nyckeln.

Fattighjonet Kallad Sterre Katrina.

Gamle Skomakaren Petter på hörnet.

Gamla Mamsell Brun kallad Tuppebruna.

Gustafsbergdirektören Petter Brunjeansson.