”Stadsfullmäktige besluta med 35 röster mot 15 frågans ytterligare utredning.

Den elektriska spårvägsfrågan, som nu i tre år redan legat under stadsfullmäk­tiges behandling, skulle omsider i går behandlas i stadsfullmäktige, och allmänt trodde man att Göteborg nu omsider skulle få gamla systemet utbytt mot ett nytt och mera tidsenligt.

Men däraf vardt intet. I tre timmars tid blöttes och stöttes frågan, och när så man vid 1_/210-tiden skred till votering, visade denna att beredningens förslag behöfde ytterligare utredas, innan beslut kunde fattas.

Före diskussionen började, begärde hr Friman ordet och bad att få inlägga en gensaga mot den skarpa protest mot spårvägsbolaget, som vid stadsfullmäkti­ges senaste möte uttalats af hr Koch. Dessutom bad han att få upplysa att bo­laget aldrig kunnat dela ut mer än 3 3/4 proc. pr år.

Därefter vidtog diskussionen, som öpp­nades af:

Hr Leman: Beredningen vore men all tack skyldig för dess samvetsgranna arbete. Af två skäl kunde han dock ej vara med om dess förslag. För det törsta borde staden ej genom uppsättande at kraftstation konkur­rera med enskild företagsamhet. Man borde ej sammankoppla frågorna om elektrisk spårväg med belysningen. För det andra kunde man ej fullt trygga sig till de kalky­ler som uppgjorts för att visa förslagets eko­nomiska fördelar. I dessa kalkyler hade bland annat ej tomtens pris upptagits, och detta kommer nog ej att understiga ett eller annat hundratusen. Ej heller hade man be­räknat någon reservfond. Man beräknade att kraft inom närmaste framtid skulle kun­na erhållas från Trollhättan. När och huru detta skulle ske, kunde tal. ej bedöma, men säkert vore att Trollhättans kraftstation komme att kullstörta alla våra beräkningar.

Tal. ansåg det vara ur alla synpunkter fördelaktigast om staden utförde arbetet å gatorna under det att bolaget finge skaffa sig materiel och kraft såsom hittills. Ville därför i hufvudsak instämma med hr Atterbergs yttrande vid föregående sammanträde.

Hr Atterberg ansåg att staden, om den är beredd att utlägga 11/4 million, lika gärna genast bör öfvertaga spårvägsdriften som

att vänta i 20 år. För sin del ville han hemställa att beredningens förslag antages utom hvad som rör kraftstationen.

Hr Boman ansåg det af beredningen uppgjorda kontraktet ej vara nog betryggande för staden, att det borde utan vidare afslås och att beredningen skulle erhålla i uppdrag

att upptaga nya underhandlingar med bolaget för att om möjligt erhålla ett bättre och mera antagligt törslag från bolaget. I den händelse dessa förhandlingar ej leda till resultat, borde förslag väckas om anläggning för stadens räkning af en elektrisk spårväg från plats invid Carl Johans kyrka till lämplig slutpunkt i de centrala stadsdelarne, om möjligt utan egen kraftstation; denna spår­väg afsedd att trafikeras alternativt af sta­den sjelf och trafikbolag.

Hr loar Wærn försvarade berednin­gens förslag. Om återremiss beslöts, kunde den nuvarande beredningen ej vidare del­taga i arbetet. Nya underhandlingar be­tydde åter ett års uppskof.

Hr Gustaf Johnsson skulle mycket beklaga om frågan nu fölle, detta särskildt med tanke på de vestra stadsdelarnes behof. Han hade velat vara med om en återremiss om ej förklarats att beredningen icke ville vara med om nya underhandlingar, lirkade bifall till beredningens förslag.

Hr Hertz hade ej kunnat ansluta sig till beredningens förslag och yrkade därför återremiss till beredningen i afsikt att erbjuda bolaget att emot vissa vilkor, utan anspråk på stadskassan, under 20 års tid sjelf anlägga elektriska spårvägar i Göteborg men med skyldighet rör staden att efter denna tid, om bolaget icke skulle få sin koncession för­längd, efter värdering inlösa befintligt an­vändbart materiel, eller också att med bolaget vidare underhandla om köp af deras koncession för all nu befintlig materiel, eller sist

att fortsätta underhandlingen på basis af beredningens förslag för åstadkommande af väsendtligt förändrade detaljbestämmelser.

Härjemte yrkades att beredningen måtte förstärkas med tvenne personer.

Hr Waller yrkade bifall till hr Waerns förslag.

Hr Drakenberg hade underkastat kontrak­tet en noggrann granskning samt funnit det oantagligt. Yrkade bifall till hr Bomans förslag.

Hr Leman hade ej förut gjort något yr­kande; man borde antaga beredningens för­slag i allt utom det som rörde kraftstationen. Han ville därför föreslå att ärendet måtte återremmitteras till beredningen med anmo­dan till denna att underhandla med bolaget bland annat beträffande de vilkor, som kunna ifrågakomma, i fall staden icke uppför kraftstationen och tillhandahåller elektrisk energi, utan utfor endast de i kontraktet § 2 mom. C. till och med E. omförmälda anläggningar och arbeten eller delar af dessa.

Hr Gedda yrkade bifall till beredningens förslag, ehuru han ansåg spårvägstrafik vara så viktig att den borde egas af staden.

Hr Conricus ansåge hr Bomans förslag vara ur både moralisk och juridisk synpunkt fullt riktigt. Man skulle dock ej hinna taga många spadtag på den nya linien innan bo­laget skulle komma med ett antagligt anbud. Spårvägsfrågan vore en lifsfråga för Carl Johans församling och man borde göra nå­got för att ingjuta nytt lif i de vestra stadsdelarne. Ville ansluta sig till hr Lemans förslag.

Hr E. Carlsson beklagade att allmänheten skulle så illa betjenas som nu faktiskt sker. Och i beredningens förslag hade allmänhe­tens intressen ej blifvit fullt tillvaratagna. Kontraktet är i många afseenden oklart och sväfvande. Genom förslaget kommer tillstånd ett slags ”hälftenbruk“ mellan staden och bolaget, hvilket nog blefve till föga tillfredsställelse för båda parterna och utan tvifvel komma att resultera i bråk och rättegångar.

Frågan ansåg tal. ej vara tillräckl.gt ut­redd. Beredningen tycktes anse att den en­dast kunnat lösas på nu föreslaget sätt. Men den kunde äfven lösas t. ex. genom att in­köpa bolagets koncession eller genom att

gifva koncesson åt nya elektriska bolag. I ett föreliggande förslaget voro alla förde- lame på bolagets sida och staden stode all risk. Därför kunde tal. ej vara med bered­ningen utan anslöt sig till hr Bomans för­slag.

Hr Fischer ansåg att frågan bäst löstes genom att staden nu genast med 70,000 pund st. inköpte bolagets koncession. Men som detta antagligen ej kunde genomdrifvas, yr­kade han bifall till beredningens förslag.

Hrr Rubenson och Hedgren yrkade bifall åt hr Lemans förslag.

Diskussionen var därmed slut.

I voteringen om kontraproposition seg­rade hr Lemans förslag med 27 röster öfver hr Carlsons, som erhöll 23.

I hufvudvoteringen, mellan hr Lemans och beredningens förslag, erhöll det först­nämnda 35 röster och det senare 15, hvadan återremiss till beredningen beslu- tits för underhandling om vilkoren, i händelse staden icke uppför kraftstation.

För beredningens förslag röstade hrr A. Wijkander, A. Lilljeauist, M. Falck, E. Wijk, E. Fischer, Ivar Waern, H. Sternhagen, F. Åkerblom, C. L. Hessle, J. A. Waller, F. Belfrage, Herman Gedda, G. Johnsson, A. B. Kihlström och Peder Wærn.

För hr Lemans förslag röstade hrr Ph. Leman, W. Röhss, J. E. Levisson, A. O. Heurlin, James Keiller, Ax. Appelberg, Adr. Peterson, Ad. Florell, Aug. Carlson, P. A. Hagberg, M. Rubenson, Otto B. Bolm, T. Torstensson, R. Luhr, G. Torstensson, B. Hedgren, J. M. Lagerwall, Ernst Carlson, J. V. Svalander, A. J. Atterberg, Alg. Carlander, O. Hasselblad, J. W. Bratt, Harald Larsson, Carl Lamberg, S. E. Olson, K. G. Karlsson, N. Anderson, Emil Collin, J. A. Hertz, John E. Olson, R. W. Conricus, G. Boman. E. Virgin och Bernt Drakenberg.

Hr Friman tillkännagaf att han icke del­tog i omröstningarna.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 28 oktober 1898)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Elektrisk spårvagn omkring år 1903.