Hämnd mot f. d. husbonde

”Åkaredrängen Anders Bernhard Larsson, boende n:r 8 vid Snickaregatan, har anhållits för svårt våld mot åkaren Gustaf Albin Olofson, n:r 1 Snickare­gatan.

För oordentlighet hade Larsson tre gånger afskedats af Olofson, men ett par gånger åter tagits till nåder. Senast i fredags hade han åter fått afsked, hvarefter han utfarit i hotelser till lif och lem mot Olofson.

I måndags afton hade Olofson suttit i sin svågers kopparslagare Johan Alfred Earlson verkstad, där äfven Axel Bern­hard Hellström var närvarande.

Om en stund knackade någon på dör­ren, och då denna öppnades af Karlson, stod Larsson med sin kamrat Erik Erikson midt framför honom. Earlson slöt då genast till dörren som L. medels spar­kar sökte spränga. På Olofsons tillsä­gelse öppnade E. åter dörren, då E. fick af L. en så bastant örfil att han “dan­sade tvärs öfver verkstaden under en bänk”.

Olofson lyckades nu föra ut Larsson ur verkstaden men blef i förstugan öfverfallen af honom med hugg och slag, så att blod ymnigt flöt ur flera sår i hufvudet. Dessa sår tillfogades honom med järnskaftet af en s. k. sylviska. Därjemte erhöll O. i underlifvet en spark som förorsakade svåra plågor.

Olofson blef genast förd till Sahl­grenska sjukhuset, där hans sår för­bundos.

Då Larsson greps af polisen, hade han i sin ficka en större sten med synnerli­gen skarpa kanter.

Vid förhör i går e. m. inför poliskammaren uppgaf Larsson att han hade äm­nat använda stenen endast “för att visa den, i fall de komma, så skulle de bli rädda.“

Olofsons broder och kompanjon förklarade att de fruktade för sina lif, om Larsson finge vara på fri fot, sådana hotelser mot dem hade han utslungat.

Ärendet uppsköts för införskaffande af läkareintyg öfver Olofsons sår.

Larsson omhändertogs af detektiva polisen och erhöll i går afton en varning för lösdrifveri.

— Nytt förhör hölls i dag på e. m. inför poliskammaren, hvarvid företeddes läkareintyg öfver de skador Larsson till­fogat honom. Såren å hufvudet komma, för så vidt läkningen försiggår normalt, ej att medföra framtida men, hvaremot den skada sparken i underlifvet åstad­kommit ej ännu kan till, sina följder till fullo bestämmas, men är möjligheten ej utesluten för framtida men af den­samma.

Åkaredrängen Erik Erikson, n:r 7 Brunnsgatan, berättade att han sett Lars­son med ett tillhygge slå Olofson i hut- vudet, hvarvid blod flöt.

Målet remitterades nu till rådhusrät­ten, och fick Larsson tills vidare vistas på fri fot, men kommer han vid första förseelse eller hot mot Olofson att häktas.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 8 november 1898)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Göteborg. Snickaregatan. Ej daterat vykort.