Förra hösten berättades det här om Scholz menageri på Första Långgatan, även denna höst återkom djursamlingen till staden och lockade många besökare.

”Scholz djursamling vid För­sta Långgatan, “världens största menageri“, utöfvar alltjemt stor dragnings­kraft på göteborgspubliken. Och under­ligt vore det annars. Ty det är verkli­gen en stor och vacker samling för att vara i ett ambulerande menageri som hr Scholz lyckats sammanbringa.

Särskildt påpekas den stora samlingen af icke mindre än ett tiotal ståtliga och kraftiga lejon hvaribland den majestä­tiske “Sultan^” intager hedersplatsen. Det yngsta lejonet “Leo“ är göteborgsbarn, har i sina spädaste dagar besökt Göteborgs Aftonblads byrå, och var på den tiden “alla damers förtjusning och lilla älskling“. Det var när det uppföd­des med diflaska. Nu kastar det sig redan öfver köttstyckena med allt annan än älsklig glupskhet. — ex ungue leonem — men så har den lille också fått tandvärk af det.

Dressyrnummerna äro alltigenom vackra, “lejonridten“ väcker fortfarande ohejdad munterhet, isynnerhet då ^”Mustafa“, så heter konstberidaren, låter distrahera sig af publikens bifallstorm och med förtviflans kraft klamrar sig fast för att icke ramla af. Föreställningen med “Sultan“ i lejonburen är spännande, i synnerhet då djurens konung är vid då­ligt lynne, och man måste beundra djurtämjarens kraft och kallblodighet.

Vi uppmana allmänheten till ett be­sök.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 29 november 1898)

Vill du läsa mer om lejon i Sverige under historisk tid kan Ingvar Svanbergs ”Nyss visades i Uppsala två små nyfödda lejonungar”, rekommenderas.

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Första Långgatan mot Masthuggstorget. Stenhuset tillvänster tillhörde F. O. Strömmans Träförädlings-aktiebolag.