”Efter flere månaders sjukdom afled härstädes i går en framstående och högt aktad medlem af Göteborgs samhälle, grosshandlaren m. m. Henning Frisell, i en ålder af 74 år och 4 månader.
Med Frisells bortgång ändades en ovanligt verksam och gagnande lefnadsbana.
Född 1824 på Stömne bruk i Vermland och son af brukspatronen Erik Frisell och hans maka, Hedvig Gustafva Ekelund, kom Henning Frisell vid unga är till Göteborg. Redan på 1860-talet intog han här en framstående plats i firman D. Carnegie & Co. och blef 1870 styrelsemedlem i samma firma, inom hvilken han sålunda under många år var en ledande kraft.
Men Frisells verksamhetshog och förmåga togos i anspråk för en hel del uppdrag och sysselsättningar vid sidan af nämnda affärsverksamhet. Sålunda var han verkställande direktör i Elfsborgs läns med Dalslands samt Göteborgs och Bohusläns hypoteksförening. Han var vidare vice ordf. i Skandinaviska kreditaktiebolagets styrelse, styrelseledamot för Vulcans tändsticksfabriksaktiebolag, ordförande i direktionen för Praktiska hushållsskolan för flickor, ledamot i styrelsen för Nya elementarläroverket för flickor m. m. Dessutom kräfde egen bruksrörelse i Vermland hans tid och omsorger.
I sitt enskilda umgänge var Frisell en sympatisk, gladlynt och anspråkslös man, och i det tysta utöfvade han en icke ringa välgörenhet.
Af yttre utmärkelser hade han mottagit kommendörstecknet af Vasaorden.
Hans bortgång sörjes af en stor vänkrets. Närmast drabbar saknaden hans efterlefvande maka, född Lindberg, samt tre söner och två döttrar. Sonen Erik Frisell är köpman och intressen i Carnegieska firman, den andre sonen Arvid disponent på fädernebruket Stömne och den yngste Gunnar ingeniör. Af döttrarna är den ena gift med grosshandlanden Pehr Swartz i Norrköping och den andra med brukspatronen Gunnar Ekelund på Hults bruk i Östergötland.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 21 februari 1899)
Bilden av Erik Frisell i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962. 3, Stadsfullmäktige, stadens styrelser och förvaltningar / av Artur Attman, Stig Broberg, Arne Wåhlstrand. – 1971, s. 66.
