1900-talets Göteborg

Stridsöfning i vintertid.

”En vintermorgon kan knappast vara vackra än den, då Första Göta Artilleriregementes underbefälsskolor den 23 dennes uppbröto för att — formerade på ett batteri, under befäl af kapten P. Ekman och med löjtnanterna Kuylenstierna, Freidenfelt och Fröding såsom afdelningschefer — företaga en två dagars marsch- och stridsöfning.

Genom snöfält purprade af morgonsolen tågade batteriet österut i riktning mot Partilled. De föregående dagarnes yrväder hade gjort en del vägar fullständigt ofarbara. Snön hade tornat sig i drifvor sä att man, där vägen var banad, hade att marschera genom en gata, bildad af snömurar, lika höga som ryttarne.

På de ställen, där vägen däremot icke var banad, låg snön så hårdt packad att man med kanonerna kunde köra på snöbanken. Några bönder voro sysselsatta med att med plog (verklig plog, icke snöplog) söka rödja väg.

På andra sidan Partilled blef vägen bättre. Omvexlande med marsch i skridt, marsch till fots och traf, nådde batteriet vid ett-tiden trakten af Floda.

Här var bivackplatsen på förhand utsedd. Men att komma till densamma från landsvägen i meterdjup snö var långt ifrån lätt. Sedan inryckningsvägen blifvit utstakad gräfdes tvenne djupa spår eller rännor med samma afstånd från hvarandra som kanonhjulen, och sålunda tog sig batteriet fram till bivackplatsen, som likaledes måste uppgräfvas ur snön.

Sedan fordonen kommit på sina platser och dragtågen blifvit spända mellan kanonerna, urspändes hästarne, afselades och påfiltades samt bundos vid dragtågen.

Närmaste uppgift blef att skaffa hästarne ett vindskydd, och för detta ändamål uppfördes med stöd af slanor en hög lodrät snömur.

Samtidigt samlades material till en s.k. nying. En sådan består af en, helst dubbel, rad af stora stockar eller nyfälda träd. Sedan denna en gång blifvit antänd, hvilket sker med hjelp af torr ved, glöda de stora träden likt jättelika eldbränder och sprida en mycket stor värme.

Sedan hästarne blifvit vattnade i Säfveån vid Floda qvarn, där de utan tvekan gingo ut i det iskalla vattnet, ryktades de, hvarefter med hjelp af slanor och tältdelar uppförande af manskapets skyddsskärmar började.

Så småningom hade det börjat mörkna. Eldarne tändes, och inom kort lågade det långa bålet med sina väldiga flammor, belysande den lika långa raden af hästar, som med sina filtar hopfästade framför bringan lugnt åto sitt på en granrisbädd nedlagda höfoder. På andra sidan kastade elden sitt sken i vindskärmarne, där folket i muntert samspråk sträckte ut sig på halmen.

Middagen, som bestod af ärter och fläsk, kokadt på Qviberg och som sedan hållits sjelfkokande i en packvagn under hela degen, hade intagits vid 7-tiden. Senare på qvällen utdelades väldiga smörgåsar och en bepröfvad vinterdryck: varm svagdricka med ingefära.

Med lust och ifver hade manskapet under hela dagen fyllt sina sysslor. Nu började en och annan insomna vid läger­elden. Efter hand tystnade sången, skrattet och samtalen, och snart nog voro stallvakterna — som tillika voro eldvaktare — de enda som rörde sig fram och åter i bivacken.

Vinden hade kastat om och dref då och då röken in i skyddsskärmarne, men detta bidrog äfven till att öka värmen, som tillät flertalet att sofva godt flera timmar i sträck.

Mot fyratiden på morgonen började artilleristerna, som alltid i bivack äro synnerligen morgonfriska af sig, att röra sig vid elden, från hvilken gnistorna höjde sig och stego upp mot den mörka natthimlen. Snart sysslade man med kaffekokningen, och innan arbetet på bivackens brytande tog sin början, hade hvar och en fått locket till sin koppar­flaska fyldt med rykande kaffe. Man behöfver icke tillägga att det smakade förträffligt.

Sedan hästarne fått sitt morgonfoder, skedde selning, sadling och packning, och kl. 1/2 8 voro kanonerna anspända och återmarschen anträddes.

Under vägen utförde batteriet en strids öfning. Ej långt från Skallsjö gamla kyrka inryckte batteriet i en ställning för att beskjuta en fiende, som förutsattes vara stadd i framryckning genom Lerumsdalen.

Att på en skarpt krökt väg verkställa utryckningen ur ställningen visade sig vara förenadt med större svårigheter än man väntat, men efter några smärre och lätt afhjelpta missöden befann sig batteriet åter nere på stora landsvägen, i marsch mot Göteborg.

Vid tvåtiden anlände batteriet till Qviberg, med folk och hästar i bästa kon­dition och för befäl som trupp med ökad erfarenhet och nya lärdomar. Nu känner hvar och en som deltog i öfningen, att man äfven en februarinatt kan bivackera i det fria, att man kan komma fram äfven i meterhög snö och att vårt fältartilleri skall bestå profvet äfven under ett vinterfälttågs köld.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 27 februari 1900)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Göta artileri på väg till Tånga hed. d 17 Sept 1913.