1900-talets Göteborg

Invigningen av det nya sjukhuset å Änggården

”Vid invigningen i går af det nya sjukhuset å Änggården redogjorde byggnadskomiténs ordförande d:r Carl Lamberg för nybyggnaden m.m. Stadsfullmäktiges ordförande professor Wijkander tolkade å stadens vägnar den tillfredsställelse hvarmed man såge det storartade verket fullbordadt.

Öfver ett par årtionden — sade han — hafva förberedande arbeten varit utbredda många och nitiska ha de krafter varit, genom hvilkas förenade samverkan målet vunnits, stora äro de ekonomiska uppoffringar staden gjort, lätt förklarligt är då, att det är med den största spänning, vi nu frågat oss, hurudant resultatet blifvit. Från sakkunniga personer både inom och utom samhället hafva emellertid ytterst fördelaktiga omdömen fällts och vi ha mottagit lyckönskningar till att i denna stund ega Nordens ändamålsenligaste och bäst inredda sjukhus. Väl att så är förhållandet, ty vår tid utvecklar sig hastigt. En institution skall vara mycket god. för att den icke inom få år skall vara skjuten tillbaka långt efter nyinrättade institutioner af samma slag — och detta gäller icke minst, när frågan är om sjukhus.

Vår tid räknar sig till beröm, att den främst bland de kommunala uppgifterna sätter befordrandet af de humanitära och däribland vårdandet af de sjuka och svaga inom samhället. Må det lända Göteborg till heder att det vid uppförandet af detta sjukhus aldrig visat sig dissonanser på grund af bristande offervillighet, utan ha förhandlingarna städse rört sig om att få det bästa möjliga. Och menskligt taladt borde väl här i denna på alla sidor skyddade, idylliska lilla dalsänkning, långt från stadens buller och rök, kunna beredas de sjuka den rena luft och vackra natur, det lugn och den frid, som äro af så välgörande inverkan för mångens sjuklings vederfående och tillfrisknande.

Såväl staden, fattad som kommunal enhet, som den långa rad af sjuklingar, hvilka inom dessa väggar komma att söka helsa och krafter, stå i stor tacksamhet till de män, som under en följd af år egnat så mycken omtanke och intresse åt åstadkommandet af detta vackra hus eller rättare denna ståtliga samling af hus. Jag tänker härvid aåväl på de beredningar och bestyrelser, som förberedt, ordnat och ledt arbetet, som på de arkitekter, byggmästare och öfriga personer, som haft det mera tekniska utförandet och öfvervakandet sig uppdraget. Jag behöfver ej nämna personernas namn, då dessa till stor del äro Eder väl kända, nu senast genom ordföranden i byggnadsstyrelsen, doktor Lambergs vackra publikation. Med uttalande af stadens välförtjenta tack till dessa personer, förklarar jag i stadens namn detta sjukhus öppnadt och anhåller att Ni, hr doktor och biskop, ville öfver denna de sjukas boning nedkalla den högstes välsignelse.

Biskop F. H. Rodhe uppsteg nu på talarestolen.

Han framhöll, hur glädjande det var, att Göteborg fått eu så storartad inrättning som denna, där hjelp bringas åt de lidande; det vittnade i en tid, då sjelfviskheten och det egna intresset syntes vara så starka makter, på ett glädjande sätt om hur djupt de humanitära idéerna trängt in i samfundet. Men å andra sidan vore det sorgligt, att så mycket arbete, så stora uppoffringar vore behöfliga för hejdande af förstörande makter, mot hvilka den menskliga konstens prisvärda och beundransvärda ansträngningar dock så ofta äro fruktlösa och hvilka ändå alltid till slut behålla öfvertaget. I evangelium ega vi emellertid under de smärtfylda stunderna varaktiga tröstegrunder. Och då vi nu ginge att med bön inviga detta sjukhus, så kunde vi särskildt erinra oss Esaias, den ifråga om evangeiii hemligheter mest klarseende af de gammaltestamentlig författarne. ord: Genom hans sår äro vi helade. Han vardt sargad för våra missgärningar. Han bar följderna af all världens synder. Synden förde sjukdomsnöden med sig, och det är så mycket bittrare, att sjukdomen ej blott är en följd af menniskans ursprungliga daning, utan en tuktan för synden. Oron vid sjukbädden kan heller aldrig lindras eller häfvas genom annorstädes ifrån hemtad tröst än den, som finnes i evangelium. Det behöfver icke vara någon bitter otålighet, ingen tröstlös klagan, då man vet, att man med sig har förlåtelsens och kärlekens herre. Måtte evangeiii välsignade budskap rikligen ingjuta tröst hos dem, som här komma att lida! Se, Herre, i nåd till det verk, som här utförta i kärlekens syfte! Håll din vårdande hand öfver detsamma och låt det arbeta till din ära! Hjelp de sjuka, som här skola vårdas, gif dem lindring i deras nöd, skänk dem helsa och kraft, om Dig täckes! Och ingif dem tron på Honom, genom hvars sår vi äro helade. att de må vinna själens helsa ocb det eviga lifvets hopp!

Biskopen läste därpå välsignelsen, hvarefter under orgelns toner unisont sjöngs psalmen: “Herre, signe Du och råde“.

Sjukhusets direktör, öfverläkaren d:r Köster, uppläste till slut följande telegram från generaldirektör Linroth:

Hindrad närvara sänder jag varma lyckönskningar för det storartade sjukhus, som i dag inviges till lidandes tjenst och vetenskapens förkofran.

Måtte Göteborgs samhälle däraf röna all den tillfredsställelse dess hedrande offervillighet för åstadkommande af en Hygeas strängaste förordningar motsvarande vårdanstalt förtjenar.

Generaldirektör Linroth.

Invigningshögtidligheten var därpå slut. De närvarande delade sig i fyra grupper, hvilka under ledning af doktorerna Lamberg, Köster och Naumann samt arkitekten Dymling togo anstalten i betraktande.

I dag äro åtskilliga damer inbjudna att bese etablissemeniet.

Inflyttningen i de nya lokalerna tager sin början den 1 maj.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 18 april 1900)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Utsikt över Sahlgrenska sjukhuset. Ca 1910.