1900-talets Göteborg

Göteborgssystemet utökas

Dagens berättelse är en insändare ”från Allmänheten” som kritiserar en utökning av ”Göteborgssystemet”, alltså ett försök att begränsa tillgången på alkohol.

”Med seende ögon se de intet.

När folk gripas af någon monomani, då är det slut med all förmåga att tänka lugnt och klart och sundt praktiskt förnuftigt.

Nu ha en stor del af stadens styrande män lått ett slags göteborgs-systematisk monomani.

Och nu skall Göteborgssystemet tillämpas icke blott på brännvinet utan äfven på ölet, enligt den gamla qvacksalfvare- principen att hvad som är bra för skräddaren också är det för skomakaren.

Allt i nykterhetens intresse (o humbug, du finns äfven i Göteborg!)

Man skall “försvåra åtkomsten“ af de hemskt farliga rusdryckerna öl och svagdricka. Man skall ha färre försäljnings ställen, så skall man slippa se berusade, menar man.

 

Prosit!

 

Förstår man då inte, att man genom färre och längre från hvarandra belägna försäljningsställen endast vållar besvär och kostnad och obehag för de ordentliga, för familjer, som dagligen använda öl till maten, eller annars för folk, som dagligen brukar hemta kallt, friskt öl från närmsta ölställe.

Men de oordentlige och storsuparne, för hvilkas skull allt detta embarras göres, tror någon att de skola dricka mindre om de få längre till ett vare sig brännvinsutskänknings- eller ölställe? Nej, godt folk, de komma att dricka mer, ju längre väg de måste gå. De komma att dricka sig mera berusade, ju mera besvär de haft för att skaffa sig ruset.

Och tror man, att de, som verkligen ha spritbegär, skola supa mindre, om de tvingas att köpa större qvantiteter? Sällan!

 

Har ni vandrat i Göteborgs utkanter under pingstdagarna, då hvarken krogar eller ölställen varit öppna? Berusade, djuriskt skränande bråkiga skaror öfver- allt, och här och där alldeles redlösa — treflig syn!

Tror ni att dessa fyllbultar skola supa sig mindre djuriskt fulla om rusdryckernas åtkomst förvärras? Nej, tvärt om blir det. Om ni inte inser det, känner ni inte edra pappenheimare.

Men res till Köpenhamn, där icke blott maltdrycker utan konjak, whisky och brännvin försäljas i närheten af hvarenda liten diversehandel och till särdeles billigt pris (god aquavit till 50 öre pr helbutelj), där ser man nästan aldrig en berusad. Och hvad bättre är, man ser inga försupna ansikten, och vare sig akut eller kronisk alkoholförgiftning är betydligt sällsyntare än hos oss.

Men statistiken säger att danskarne dricka mera än vi.

Ack ja, de utmärkta statistiska sifforna! Det är flere måttliga brännvinskonsumenter än hos oss, det är hela saken. Nästan hela nationen är måttlighetsnykter (eller måttlighetssupare —är det inte så det fina skällsordet lyder från visst håll mot dem som ha nog välde öfver sig sjelfva att kunna bruka ( ett njutningsmedel med måtta?) Danska nationen anser det för en skam att berusa sig, och detta just därför, att man inte söker försvåra åtkomsten af spirituösa utan låter dylik få köpas lika lätt och behändigt som limonad eller kaffe.

Jag tror, att om de styrande i Köpenhamn började draga in en del krogar och spritförsäljningsställen och tvingade en törstig karl att springa långa vägar för att fa ett glas öl eller en snaps så skulle de Köpenhamnske arbetarne också frestas till omåttlighet, och man skulle få se dem redlösa, dinglande på gatorna, alldeles som här efter det utmärkta — men på många håll utdömda — göteborgs. systemet, som vi nu för vara synders skull också ska få på halsen — på öl flaskorna.            *

Jag skulle vilja säga mycket mer, men det lönar sig inte att prata förstånd för äfven annars förståndigt folk, när de fått en fix idé.

Jag vill blott säga, att om göteborgssystemets utsträckande till ölet skall betyda, att våra husmödrar skola få samma besvär med att hemta sitt middagsöl, som de nu ha, då de skola hemta brännvin (försök att få våra utskänknings ställen att sända hem köpta varor), så betacka våra husmödrar sig. Ty de anse, att i så fall bli de offer för och få obehag af en reform, som i alla fall platt intet förminskar superiet.

Civis gothenburgiensis.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 6 juni 1900)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Ölhallen 7:an Göteborg 1971.