1900-talets Göteborg

Den projekterade banan Göteborg—Särö

”Till redaktionen af Göteborgs Aftonblad.

Anhålles vördsamt om plats för nedan­stående:

Några insändare, som teckna sig »Flere Säröbor» hafva i Göteborgs Aftonblad den 2 juni detta år behandlat frågan om banan »från Särös egen synpunkt» och förorda däri banan under förutsättning att en ny sträckning väljes.

Utan att vilja inlåta mig på frågan om den eller den sträckningens lämplighet vågar undertecknad gent emot nämnda insändare påstå, att om de oberoende villaegarne på Särö sjelfva finge råda, skulle ingen järnväg alls komma i fråga »från Särös egen synpunkt», åtminstone ej utan vissa vilkor.

Projektet om en bananläggning har ingalunda kommit till stånd för att underlätta kommunikationerna till Särö villasamhälle, ty det är helt enkelt en länk i en privat spekulation, hvilken har — som insändarne mycket riktigt påpeka — delvis till ändamål att förvandla Särö till en utvärdshusanläggning. Särö samhälle kan endast få helt ringa nytta af den projekterade banan. Den hufvudsakliga nyttan kommer den mellanliggande orten till del. Minst lika mycket fördel som af en bananläggning, om ej mer, skulle Särö erhålla af ångbåtskommunikationerna, om dessa förbättrades. Insättandet af en eller flere snabbare båtar i Särötrafiken skulle för lång tid framåt fylla behofvet i den vägen, det visar t. ex. Marstrand. Dessutom äro resorna med ångbåt afgjordt angenämare än med bantåg, specielt om sommaren.

Om de nuvarande egarne till Särö landtegendom hade samma sträfvanden som de föregående, nemligen Särös utveckling till en behaglig vistelseort på sommaren för familjer och badgäster, så valdes den ojemförligt enklare utvägen till kommunikationernas förbättrande att insätta snabbare båtar. Ett par ångbåtar kosta ju dessutom blott en obetydlighet jemfördt med en järnvägsanläggning. En järnväg måste betraktas som en stor lyx för våra förhållanden och den trafik, som skulle för närvarande kunna påräknas. Att den ej på många år skall kunna bära sig, är temligen gifvet, men absolut säkert är, att bandelen Mölndal—Särö, resp. Långedrag—Särö, alltså den längsta delen, ej kan antagas komma att bära sig med den gifna naturliga trafiken. Om denna bandel skall kunna bära sig, måste därför konstlade medel för att öka trafiken tillgripas.

Det bör därför fastslås, att banprojektet ej tillkommit för Särös egen skull.

Med kännedom om de stora planer rörande utvidgad schweizerirörelse, restauranter och hoteller på Särö som nu utarbetats har Särö tyvärr utsikten att blifva just det, som de föregående insändarne frukta, nemligen en utvärdshusanläggning.

En bana underlättar ojernförligt planerna med schweizerirörelse, restauranter och hoteller på Särö. Därför ingen bana till Särö, eller åtminstone må banprojektet ej understödjas af Såröborna förr än garantier erhållits att Särö ej förvandlas till en utvärdshusanläggning !

Villaegare” (Ur: Göteborgs Aftonblad 12 juni 1900)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: