1900-talets Göteborg

Gamla Elfsborgs raserande

När det stora företaget Carnegiska bruken satte igång att bygga sin toppsocker fabrik gjordes detta mitt på fornlämningen Gamla Älvsborgs fästning, ett riksfäste som haft stor betydelse i nordisk historia. Men platsen offrades för industrins behov, ganska sent i processen hörde riksantikvarien av sig och gav sitt godkännande! Den 23 juli skrevs följande:

”Sent omsider har nu riksantiqvarien H. Hildebrand meddelat att från hans sida intet hinder möter för fortsättande af arbetena å Gamla Elfsborg.

För det fosterländska minnets skull må man hoppas att detta arbete dock skall så bedritvas, att åtminstone någon del af den forna fästningens murar må bibehållas och för framtiden vittna om hvad Gamla Elfsborg en gång varit för vårt land och folk.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 23 juli 1900)

Några dagar senare återkom tidningen till ämnet och återpublicerade en text ur Norrköpings tidningar, nyheten fick nämligen ganska stor uppmärksamhet nationellt.

”Med anledning af våra anmärkningar mot förstörandet af den gamla ruinen och riksantiqvariens tillstånd till fortsättande af detta arbete skrifver Norrköpings Tidningar:

Vår tid berömmer sig af historiskt sinne och detta utan tvifvei med rätta. Men, frågar man sig, när man midt i vår för det historiska så känsliga tidehvarf ser så föga respekt för ett våra märkligaste minnesmärken och detta i trots af all befintlig lagstiftning till minnesmärkens fredande, huru skall det då gå. när turen kommer till andra ideala värden, bvilka icke ha att påräkna samma hägn? I det praktiska Tyskland diskuteras för närvarande i åtskilliga tidningar den förlust landet lidit genom det . industriella exploiterandet at diverse platser, hvilka förut varit berömda för skönhet och nu endast erbjuda anblicken af kal nakenhet. Man anför som exempel på dylik vandalism stenbrottsrörelsen i Neanderdalen, som förstört den praktfulla anblicken af deu dal. hvari man en gång fann några af de äldsta resterna at menskligt lif. Man ropar på en skyddslagstiftning för bevarande at dylika platser, och med tanke på, att sinnet för naturens skönhet i vissa delar är af ganska färskt datum, håller man före, att efterkommande släkten med känsligare sinne skola djupast beklaga hvad de nu lefvande försumma.

Man må icke le åt tanken på en lagstiftning för bevarande af naturens skönhet. Det var något ditåt, som gjordes när det i förslagskontraktet mellan svenska staten och elektricitetsbolaget vid Trollhättan stipulerades, att vatten skulle reserveras för bevarande af det mäktiga natursceneriet. Kontraktsbestämmelsen var nog den första i sitt slag, och det är att beklaga, att icke något motsvarande bestämdes angående Elfsborgs fästningsmurar, då dessa med omgifvande mark öfvergingo i privat ego. Att någonsin en dvlik öfverlåtelse kunnat ske, är i alla fall egendomligt och kan nu endast beklagas.” (Ur Göteborgs Aftonblad 25 juli 1900)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Carnegieska Bruket.