1900-talets Göteborg

Fågelro – En folkpark på Hisingssidan

”Den, som en söndag under sommaren besöker det af sällskapet “Småfåglarnes Vänner omhuldade Fågelro, blir helt öfverraskad af att där finna ett slags Slottsskogslif i miniatyr. Det kan också sägas vara först i sommar som Fågelro blifvit en så omtyckt plats för utfärder, isynnerhet bland nykterhetsvännerna. Det har sålunda stundom händt, att flere sällskap samtidigt under sommarens söndagar besökt platsen, och att ett eller annat sällskaps musikförening där låtit höra sig.

För dem som ej besökt platsen — och de torde ännu vara många — kan det vara af intresse höra, att där finnes en hel del rara trädslag som sprida trefnad kring sig.

I plantskolan finnes dessutom bl. a. sibirisk silfvergran, balsamgran, schweizisk silfvergran och sibirisk fur. Dessa skola under den närmaste framtiden utplanteras för att bilda nya trädgrupper.

Bland nuvarande trädgrupper märkes den s. k. norska gruppen, till hvilken plantorna skänkts af en norsk skogsinspektör. Denna grupp frodas rikligt.

För öfrigt ser man att de cirka trettio år, under hvilka platsen ansats, medfört en rik frukt, i det den fagraste grönska nu utbreder sig, där det förut knappast fanns annat än mossa, ljung och klippor.

Till och med skogens älskligaste blomma, den blyga, välluktande Linnea borealis, blommar och doftar på det väna Fågelro, dit införd af sällskapets skattmästare, den om Fågelro så nitiske gamle magister Svensson, som ock med sin trädsåg allt emellanåt synes sysselsatt bland träden på Fågelro, qvistande och ansande.

För de besökandes beqväralighet finnas numera några soffor utsatta här och där. Sålunda finnes en dylik invid Malmska minnesstenen, och t. o. m. litet “servering finnes i parken. Det är en gumma i en stuga där invid, som plägar åtaga sig att koka kaffe åt sällskapen, om de hafva de nödiga ingredienserna med sig nemligen. Äfven läskedrycker är det stundom ej omöjligt att erhålla genom gummans försorg.

I den mån det blir bekant, att Fågelro är en offentlig plats, som hvem som helst får besöka, om man nemligen ej gör något förfång å därvarande planteringar, torde platsen blifva en allt lifiigare anlitad utflyktsort; och sedan den nya stadsdelen Lundby blifvit en verklighet, torde man ej säga för mycket, om man förutspår Fågelro en stor framtid. Den plats, där vänliga händer utsått så månget frö, torde helt visst då blifva Hisingsstadens folkpark; och då en gång “Småfåglames vänner“ fira sin hundraårsfest, skall man under Fågelros då helt visst lummiga trädkronor i sol och sommardag finna skugga och saftig grönska.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 24 augusti 1900)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Fågelro. Feriebarnen leka ”Viljen I veta och viljen I förstå”.