1900-talets Göteborg

Camilla Collet i den nordiska qvinnofrigörelsens tjenst

”Camilla Collet  och hennes verksamhet i den nordiska qvinnofrigörelsens tjenst utgjorde ämnet för ett föredrag, som i går afton hölls å Högskolan af fröken Gina Krogt utgifvannna af den norska tidskriften ”Nylæde”.

Född år 1813 sammanföll Camilla Colletts ungdom med det återuppståndna Norges egen första ungdomstid, då en mäktig strömning af förnyadt andligt och litterärt lif bröt sig fram hos norska folket, hvilken strömning tog sig uttryck i den strid, som mellan två partier fördes i Studentersamfundet. Midt i denna kamp stod Camilla Collet. Den väldigaste af kämparne, Henrik Arnold Wergeland, var hennes broder, och den andre, hennes släkts fiende, Johan Sebastian Cammermeyer Welhaven, var föremålet för hennes ungdomskärlek.

Fröken Krog uppehöll sig vid Camilla Colletts ungdomstid, framhållande hennes djerfhet och oförvägenhet i kampen för qvinnosakens befrämjande. Det utmärkande draget bos henne var en djup sensibilitet, som icke kunde fördraga eller försona sig med det maskulina släktets öfvermod och kränkande af qvinnan.

Detta ådrog henne af Georg Brandes beskyllningen för “manshat”, hvilket dock enligt talarinnans mening blott bestod i hat af den manliga hårdheten och öfvermodigheten.

Föremålet för hennes hjertas ungdomsdrömmar, skalden Welhaven, hade hon dyrkat med en platonisk hängifvenhet Men Welhaven hade för henne hufvudsakligen haft estetiska känslor. Och då hon insett detta, hade den qvinnliga stoltheten inom henne rest sig. Då hon därtill erfor Welhavens hänsynslöshet såväl gent emot hennes närmaste som mot henne sjelf, då kom krisen. Hon afbröt hvarje förbindelse med honom och mottog icke hans bref, hvilket hade till följd att W. jemförde hennes kyla med gletschernas på fjellen, där hon tidtals vistades.

Talarinnan hade sjelf sammanträffat med denne qvinnosakens apostel på ålderdomen och tillbringat minnesrika timmar i hennes sällskap. Camilla Collet bibehöll nemligen äfven efter fylda 70 år ett lefvande intresse för allt som rörde sig omkring henne.

Fröken K. inlät sig till sist på en öfverblick af Colletts diktarskap och framhöll henne därvid såsom en det vackra språkets virtuos och en originell författarinna. Ett genomgående drag kunde spåras i hennes skrifter: plats för känslan, respekt för känslan, vördnad för känslan, ty den menskliga känslan i sitt innersta väsen är den qvinnliga känslan. Fröken Krog slöt med att framhålla Camilla Collet som en känslans och qvinnosakens banérförare i Norge.

Det liffulla och medryckande föredraget följdes af auditoriet, mest damer, med spänd uppmärksamhet och mottogs med ljudligt bifall.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 18 december 1900)

Bilden i sidhuvudet är ”By Johan Gørbitz – Nasjonalgalleriets Norske forfatterportretter, 1993, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2652785